Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Nordiskt elkraftutbyte. Nordisk samkörning, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiskt el k räf t ut byte
Nordisk samköming
Driftdirektör Folke Petri, Stockholm
Det liar under senare år åtskilligt diskuterats
om vidgat ekonomiskt samarbete mellan de
nordiska länderna. Häri inbegripes givetvis
även kraftförsörjningen (Tekn. T. 1954 s. 945).
På Nordiska Rådets förslag har sålunda
regeringarna i vattenkraftländerna Norge, Sverige
och Finland utsett en förhandlingsdelegation,
som skall undersöka möjligheterna till
gemensamt utnyttjande av vattenkraftstationer,
regleringsföretag och överföringssystem inom
Nordkalotten, dvs. grovt sett Norge norr om
Rana, Sverige norr om Ångermanälven och
Finland norr om Bottenviken.
En fullständig samordning av
kraftförsörjningen i de fyra nordiska länderna skulle
innebära gemensam utbyggnadsplanering och en
utformning av produktions- och
överföringsanläggningarna på grundval av hela områdets
förutsättningar ocli med inriktning på minsta
totala kostnad i varje stadium, vidare
gemensam kapitalanskaffning o.d. Säkerligen skulle
en del vara att vinna på en sådan ordning. På
grund av bl.a. områdets storlek och långa
överföringsavstånd samt det föreliggande
utgångsläget med sedan länge hävdvunna speciella
utformningar av de olika ländernas
kraftförsörjning, framstår det dock tillsvidare som
orealistiskt att syfta på ett så fullständigt samgående
annat än för vissa begränsade projekt. Man bör
därför i första hand inrikta sig på
samkör-ning, dvs., att man utan kvantitetsmässiga
avtalsförpliktelser utbyter tillfälliga överskott
mellan länderna och att man vid
störningstillfällen gemensamt kan utnyttja tillgängliga
reserver. Där så är lämpligt, kan samkörningen
liksom i Nea-förbindelsen kompletteras med
mera fasta leveranser. Vår erfarenhet av den
fullständigt genomförda samkörningen inom
Sverige liksom av den dansk-svenska
förbindelsen säger oss, att en sådan samköming är
av utomordentligt värde. Liknande erfarenhe-
621.311.161.(48)
ter har man för övrigt av samkörningen mellan
kontinentens länder.
Vilka samkörningsförbindelser kan man då
inom överskådlig framtid tänka sig utöver dem
som redan är i drift eller beslutade? Jag skall
här försöka besvara den frågan.
Längst i norr, i Narviksområdet, har sedan
länge en samköming av blygsam omfattning
ägt rum mellan Norge och Sverige för
malmbanans matning. Energi utväxlas över gränsen
mellan Nygårds och Porjus kraftstationer via
en 80 kV enfasledning för 15 Hz. De årliga
kraftutbytena har de senaste åren varit 10—15
MkWh. I Sverige kommer järnvägsdriften inom
en snar framtid —- liksom senare även i Norge
— att omläggas till normal matning via
omfor-marstationer. Sådana kommer bl.a. att byggas i
Stenbacken till nästa år och i Tornehamn till
1960. Dessa stationer skall genom en 130 kV
ledning matas från det svenska
storkraftsystemet. I Norge kommer man i samband med
utbyggnaden av Innsets kraftstation vid
årsskiftet 1959/60 att bygga ett 130 kV nät söderut
till Narvik, västerut mot Lofoten samt norrut
mot Bardufoss kraftverk. En eventuell
samkör-ningsförbindelse här bör dragas mellan
Torne-hamn och en 130 kV kopplingsstation öster om
Narvik. Avståndet är 35—40 km.
Förhandlingar om en sådan förbindelse är aktuella, såsom
en del av de undersökningar som Nordiska
Rådet anbefallt rörande Nordkalottens
krafttillgångar.
I Tärnaområdet, dvs. övre Ume älv med
tillflöden, beräknas de första kraftstationerna
Gardikfors och Ajaure bli utbyggda till 1962
resp. 1964. De övriga vattenkrafttillgångarna
inom området blir sannolikt utnyttjade under
senare delen av 1960-talet, varvid totala
produktionssiffran blir 1 250—1 300 MkWh/år.
För överföringen till storkraftnätet kommer
man troligen att bygga en 380 kV ledning
mellan Grundfors och Ajaure, dit kraften
uppsamlas över lokala 130 kV ledningar. I det
närliggande Ranaområdet i Norge finns ett lokalt
130 kV system. Den viktigaste kraftstationen är
Rössåga Nedre, men nu utbygges även
kraftstationen Rössåga övre. Den totala
produktionsförmågan i Rössågastationerna beräknas
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
