Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 18 - Är naturvetenskap kultur? av GAH - Konstgödsel i USA, av SHl - Underjordskraft, av SHl - Världens största partikelaccelerator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grepp och metoder att framstå som allt mer
otillgängliga och försök att göra dem allmänt förstådda
ansågs mer och mer fruktlösa.
Den moderna kärnfysiken har emellertid med
dramatisk plötslighet gjort klart att ovetenhet om
naturvetenskap icke går att förena med fortsatt
mänskligt liv (Bertrand Russel i Unesco Courier
febr. 1958 s. 4). G AH
Konstgödsel i USA. Produktionen av kväve-,
fosfor* och kaligödsel under andra halvåret 1956 och
första halvåret 1957 var enligt en av US Department
of Agriculture gjord uppskattning något mindre än
under föregående år. Fullständig statistik finns ännu
bara fram till 30 juni 1956. Under det senaste
redovisningsåret 1955—1956 var konsumtionen av gödsel
innehållande N, P„05 och K20 1,05 %> mindre än
under föregående år. Detta är första gången på 17
år som konstgödselförbrukningen inte vuxit.
Minskningen var 1,42 °/o för kväve, 1,59 °/o för disponibel
P„05 och 0.01 »/o för K20.
Kvävegödsel tillverkas trots den minskade
förbrukningen i alltjämt växande skala. Vid slutet av 1957
var ammoniakproduktionen 5 Mt/år. Den del av
kvävet som tillfördes jorden ensamt, dvs. inte med
biandgödsel, har stadigt vuxit under de senaste tio
åren; 1946 anbringades mindre än hälften av kvävet
ensamt och 1956 hade denna andel vuxit till 58,8 %>.
Under 1955—1956 har de former, i vilka kväve
tillförs ensamt, förändrats avsevärt. I jämförelse med
föregående år har sålunda användningen av
karb-amid vuxit med 35 %>, vattenhaltig ammoniak med
34 »/o och vattenfri ammoniak med 18 °/o, medan
användningen av ammoniumsulfat avtagit med 20 %>,
ammoniumnitrat med 16 °/o samt
ammonium-nitrat-kalksten och natriumnitrat med vardera 12 °/o.
Av särskilt intresse är den snabba ökningen av
karbamidtillverkningen. Denna har uppskattats till
230 000 t 1954, 419 000 t 1956 och 545 000 t 1958.
Största delen av karbamiden används som gödsel,
men betydande mängder går till foder samt plaster
och andra industriprodukter. Ett stort antal nya
kvävehaltiga lösningar för användning till
biandgödsel har dykt upp på marknaden. Vid många
granu-leringsprocesser är det fördelaktigt att använda
andra lösningar än de tidigare använda, och på
grund härav finns nu mer än 50 olika kvävehaltiga
lösningar på marknaden.
Fosfatgödsel i form av trippelsuperfosfat har
tillverkats i allt större mängd under de senaste åren
och representerar nu ca 30 °/o av den totala
produktionen. Man räknar med att denna utveckling skall
fortsätta så att tillverkningen av trippelsuperfosfat,
som 1956 var 1,7 Mt, skall ha vuxit till 3 Mt 1965.
Emellertid har trippelsuperfosfatet fått en
konkurrent i fosforsyra, tillverkad enligt våta metoden, som
under det senaste året börjat användas vid
tillverkning av högkoncentrerad biandgödsel (jfr Tekn. T.
1957 s. 784).
Ett nytt råmaterial för fosfatgödsel,
superfosforsyra, tillverkas av Tennessee Valley Authority och
är tillgängligt i experimentkvantiteter. Produkten,
som är en eutektisk blandning av orto- och
pyro-fosforsyra, innehållande 76 °/o P205, har använts
både i flytande och fast blandgödsel. Vid TVA har
man också utarbetat en metod för snabb
tillverkning av superfosfat (Tekn. T. 1957 s. 447) och en
metod för framställning av granulerat
trippelsuperfosfat genom behandling av råfosfat med fosforsyra
i en roterande granulator, ursprungligen avsedd för
ammoniering av superfosfat (Tekn. T. 1956 s. 379
resp. 1954 s. 1099).
Kaligödsel tillverkas i växande mängd. Det finns
tillräcklig råvarutillgång för lång tid framåt — bl.a.
öppnas stora fyndigheter i Kanada — och
konkurrensen mellan tillverkarna tycks hårdna.
Användningen av kaligödsel ensam ökade med 1,24 °/o
under 1955—1956, huvudsakligen i form av
58—62-procentig kaliumklorid.
Blandgödselindustrin utmärks av en stadigt
växande tillverkning av granulerade och flytande
produkter. De förra utgör nu 20—25 %> av den totala
biand-gödselproduktionen, medan de vid mitten av 1955
svarade för bara 9 °/o. Den nuvarande
tillverkningen av flytande biandgödsel är inte känd. Av allt att
döma är den ännu relativt liten; den sker i små
fabriker och dess storlek begränsas av tillgången
på fosforsyra, framställd ur fosfor, eftersom
fosforsyra, erhållen på våta vägen, är olämplig (Tekn. T.
1956 s. 270, 381).
Gödsel granuleras huvudsakligen i TVA:s
roterande ammonieringsgranulator eller i en
ammonierings-granulator med paddelomrörare. Fabrikerna måste
i allmänhet ha stor produktion därför att
anläggningskostnaden är hög. Granulerad gödsel är
lätthanterlig, lätt att lagra och distribuera samt kan
göras med högre koncentration av växtnäring än
pulverformig gödsel. I marknaden finns nu
granulerad fullgödsel (jfr Tekn. T. 1956 s. 600).
TVA:s granulator har i halvstor skala använts för
tillverkning av nitrofosfat,
ammoniumfosfat-nitrat-produkter, ammoniumfosfat-karbamidprodukter och
granulerat trippelfosfat. Nitrofosfatet fås genom
blandning av råfosfat med salpetersyra och
inmatning av den erhållna suspensionen i granulatorn
där den blandas med andra ingredienser och får
reagera med ammoniak (Tekn. T. 1952 s. 545; 1956
s. 784). Denna process uppges fordra relativt liten
investering.
Man har på senare tid ägnat mycken
uppmärksamhet åt önskvärd halt av vattenlösligt fosfat i
biandgödsel. I allmänhet torde vattenlösligt fosfat inte
behövas på sura jordar, om vattentillgången är
tillräcklig. I andra fall förefaller en halt av minst 50 °/o
önskvärd, nämligen vid första gödsling och på
alkaliska jordar. I vissa fall kan emellertid fosfatets
vattenlöslighet vara en nackdel, t.ex. på sandjordar
med liten anjonbytarförmåga, därför att fosfatet
förloras genom urlakning (G L Bridger i Industrial
& Engineering Chemistry jan. 1958 s. 48A—51A).
SHl
Underjordskraft. Under 1958 kommer Nya
Zeeland att ha världens första större kraftverk (69
MW) drivet med vulkanisk ånga. Denna skall tas
från området kring Lake Taupo på nordön, ett av
jordens få geotermiska områden, där grundvattnet
kommer i kontakt med hett berg. Liknande områden
finns i Yellowstone National Park och i Island.
Nya Zeeland har världens största
elenergiförbrukning per kapita. Landet har små koltillgångar och
ingen petroleum. Hittills har man litat till
vattenkraft, men vattendragen är snart fullständigt
utbyggda, och utnyttjandet av underjordens värme
tycks därför vara det bästa sättet att täcka
energibehovet. Vulkanisk ånga är tillgänglig nära stora
städer och kan dessutom erhållas var som helst
inom ett område på 7 770 km2 (Scientific American
dec. 1957 s. 62). SHl
Världens största partikelaccelerator, som skall
ge protoner med 12 500 MeV energi, byggs vid
Ar-gonne National Laboratory i Illinois. Den beräknas
vara färdig 1961—1962 och kommer att ge en större
partikelström än någon annan, hittills byggd eller
planerad, stor accelerator.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
