- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
525

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 19 - Nya metoder - En mikroamperemeter av strmötransformatortyp, av DH - En liten men effektiv skrubber, av SHl - TV-kamera för undersökning av borrhål, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 1. Strömtransformatorn placerad i "klädnypan",
t.h. transformatorkärnan.

En mikroamperemeter
av strömtransformatortyp

har utvecklats i USA. Den består av en
transfor-matorkärna monterad i en klämma av klädnypetyp
(fig. 1), en transistoriserad förstärkare och ett 200
}iA visarinstrument. Transformatorkärnan består av
en U-formad och en rak del båda av laminerad
järnplåt fästade i var sin käke av klämman. Avsikten är
att den strömförande ledaren skall passa in i
kärnan då den är sluten och sålunda utgöra
primärlindning. På U-delen finns två lindningar: en
sekundärlindning och en återkopplingslindning, vars funktion
är att ge amperemetern en linjär
frekvenskarakteristik inom området 50 Hz—100 kHz.

Förstärkaren innehåller sju transistorer, vilka
matas av ett 6 V torrbatteri. Transistorerna arbetar i
par om två och två. Mellan paren användes
direktkoppling och ett återkopplingsnät ombesörjer att
strömförstärkningen per "parsteg" blir konstant och
lika med tjugo. Med en omkopplare kan man välja
fem mätområden 200 iiA, 2, 20 och 200 mA för fullt
instrumentutslag (National Bureau of Standards
News Bulletin 1957 s. 192). DH

En liten men effektiv skrubber

I Kanada har man konstruerat en ny typ skrubber,
Doyle-skrubbern, för rening av gaser från damm
och eventuellt från i tvättvätskan lösliga ämnen.
Apparaten består av en sluten behållare (fig. 1) med
tillopp och avlopp för tvättvätska. Dennas nivå

Qasutlopp

hålls konstant med ett bräddavlopp försett med
vätskelås. Den inkommande gasen släpps ut intill
vätskeytan genom en ringformad öppning som
bildas av en kon i gasledningen. Härigenom ökas
gas-strömmens hastighet mycket, omedelbart innan
gasen träffar vätskeytan.

Gasen tränger därför ned i vätskan där dess
rörelseriktning ändras 180°. Den tvättade gasen lämnar
behållaren genom ett rör i dennas topp sedan den
passerat två skärmar som tjänstgör som
droppfång-are. Vid en gashastighet på minst 40 m/s uppstår en
intensiv turbulens i en rätt dimensionerad behållare.
I praktiken är gashastigheten vanligen 45 m/s, men
man har använt hastigheter på 27—72 m/s.

Doyle-skrubbern används t.ex. för tvättning av
gaser, erhållna vid röstning av svavelkis i fluidiserad
bädd, innan de används för framställning av
svavelsyra. De heta rostgaserna, som håller 6,8 °/o S02,
kyls först i en avgaspanna till 290°C och passerar
därefter genom cykloner, en Doyle-skrubber och ett
kyltorn. De båda sistnämnda är hopbyggda till en
enhet. Den renade gasen går slutligen genom
elek-trofilter för avlägsnande av syradimma. Den i
tvättvattnet lösta svaveldioxiden .avdrivs och förs
tillbaka i processen.

De minsta enheterna (för halvstora anläggningar),
som nu är i drift, avverkar 14 nvVmin gas, medan de
största byggts för 1 000 m3/min. De största
anläggningarna (för 1 800 ms/min) består av åtta enheter
i fyra parallellkopplade grupper, var och en med
två i serie.

Platsbehovet för en skrubber med 310 m3/min
avverkning är 3 X 1,8 m golvyta och 3,5 m höjd.
Vanligen görs apparaterna av mjukt eller rostfritt stål,
men många har gjorts av blyplåt på stålramar, av
gummiklätt stål eller av syrafast tegel (H Doyle &
A F Brooks i Industrial & Engineering Chemistry
dec. 1957 s. 57 A, 58 A, 60 A, 62 A). SHl

TV-kamera för undersökning av borrhål

Man brukar studera berggrunden genom att ta upp
borrkärnor, som undersöks. Denna metod medger
dock inte alltid en noggrann beskrivning av berget.
Säkrare resultat får man genom att studera
borrhålets väggar. För detta ändamål har rent optiska
instrument konstruerats, bl.a. ett svenskt. Med dem
når man dock bara till relativt små djup, ty den
avtagande ljusstyrkan och kromatiska störningar
lägger hinder i vägen.

Därför har man utnyttjat fotografering (Tekn. T.
1955 s. 261) och på senaste tid television. Den senare
metoden har blivit användbar genom den TV-kamera
med mycket små dimensioner som konstruerades i
Tyskland 1956. Kameran är innesluten i ett
vattentätt hölje, 62 mm i diameter och 800 mm långt, som
tål 40 at övertryck. Utom kameran innehåller höljet
ett vridbart optiskt aggregat, vars orientering
observatören kan avläsa och ändra efter behag. Hela
apparaten väger 14 kg och förs ned i borrhålet
hängande i en 32-trådig kabel.

Mitt för kameraobjektivet har höljet ett fönster av
Plexiglas och åtta små lampor som belyser
borrhålets vägg. En bild av denna skickas in i det
nedåt-riktade objektivet av en 45° spegel. Genom att
spegeln är vridbar kan hela borrhålsväggen avsynas.
Betraktningsriktningen anges härvid av en kompass
vars bild syns på TV-skärmen. Genom omkoppling
av belysningen kan man åstadkomma skuggeffekter
så att man kan skilja öppna och fyllda sprickor
från varandra och från oregelbundenheter som
uppstått vid borrningen. Man kan också mäta
sprickornas storlek.

TEKN I SK TIDSKRIFT 1958 525

Fig. 1. Doyle-skrubber.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free