Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Jaktvapens konstruktion, av Eric Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaktvapens konstruktion
Kapten Erie Claesson, Huskvarna
Fig. 1.
Händelseförloppet i
kulpipan.
Efterfrågan på jaktvapen och t.o.m. på
lyx-vapen är förvånansvärt stor. Marknaden
översvämmas också av goda och dåliga jaktvapen
— tyvärr alltför många av det senare slaget.
Att köpa ett jaktvapen är att skaffa sig en vän
för livet, som skall minna en om glada dagar
i skog och mark, och det är också en vän, som
skall kunna stå ut med de påfrestningar, som
ett jaktvapen alltid utsätts för. Det skall vara
så välgjort, att det även efter en mansålders
bruk kan användas utan att ägaren eller hans
jaktkamrater utsätts för risker. Detta ställer
höga krav på tillverkaren.
Krav på jaktvapen
Vid konstruktion av jaktvapen måste man ta
hänsyn till ett flertal speciella faktorer, såsom
kraven på räckvidd, precision och verkan samt
officiella bestämmelser.
Räckvidd
Frågan om räckvidden är vital. Vi menar då
inte i första hand den maximala skottvidd, som
kan uppnås, utan det avstånd, intill vilket
tillräcklig verkan med rimlig sannolikhet
fortfarande kan uppnås. I praktiken har mot
bakgrund av detta krav utkristalliserats två olika
huvudtyper av jaktvapen nämligen studsare
och hagelbössor.
Hagelbössan är det snabba skottets vapen,
vars räckvidd är begränsad och i praktiken
varierar mellan 25 och 45 m. Den används i
623.442.6
första hand för fågeljakt och på småvilt, såsom
hare, räv och ibland även rådjur.
Studsaren, som skjuter en enda projektil, har
betydligt större räckvidd. För vår älgjakt t.ex.
gäller att de flesta djur skjuts på mellan 50
och 150 m avstånd. Utomlands, i varje fall där
man använder speciella jaktformer, såsom vid
jakt på gems och andra synnerligen skygga
villebråd, blir avståndet ofta flera hundra
meter. På dessa avstånd kräver man bl.a. av
kulan, att den fortfarande skall ha en för
dödande verkan tillräcklig rörelseenergi.
Tryckkurva
Kravet på viss räckvidd hos vapnet och
möjligheten att tillgodose detta hänger delvis
samman med det tryck, som man kan tillåta.
Tryckkurvan, fig. 1, börjar med en brant uppgående
del, som kulminerar vid trycktoppen. Här har
jämvikt åstadkommits mellan mängden
nyut-vecklad gas och volymökningen bakom
projektilen. I fortsättningen förmår inte krutet
utveckla sådana gasmängder, att trycket
ytterligare stegras utan trycket faller.
Sin största hastighet uppnår projektilen ett
litet stycke framför mynningen. Den påverkas
nämligen av de utströmmande gaserna, vilka
ger ett visst hastighetstillskott.
Trycken i moderna studsarpatroner är
avsevärda. För vanliga älgstudsare måste man räkna
med att normalt arbetstryck ligger mellan
3 000 och 3 300 atm. Vissa patroner uppvisar
tryck på 3 500—3 800 atm. Jämför man dessa
tryck med de, som var vanliga på 1930-talet,
2 600—2 800 atm, så förstår man att det
innebär stora risker att använda äldre mekanismer
för högmoderna patroner.
Hagelbössorna ger aldrig så höga tryck.
Maximala trycket stannar där, med vissa
variationer för kalibern, vanligen mellan 500 och 800
atm. Trycktoppen ligger betydligt närmare
pipans bakplan än vad fallet är hos studsaren.
Kulbana
Betraktar man studsarens kulbana i
horisontalplanet, finner man, att den icke är en rät linje.
Som följd av att kulan ges en viss rotation för
att uppnå stabilitet får man en avdrift, som
TEKN I SK TIDSKRIFT 1958 535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
