Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Jaktvapens konstruktion, av Eric Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
normalt är riktad åt rotationshållet, fig. 2.
Detta är en följd av tre olika faktorer. Kulan är
under sin pendlande gång genom luften
genomsnittligt sett snedställd så att en
högerrote-rande kula under övervägande delen av
gångtiden har spetsen något ställd till höger. Genom
segelverkan fås därvid avdrift åt höger. Till
segelverkan, som ger huvuddelen av avdriften,
måste man lägga inflytandet från
Magnus-effekten och Poisson-effekten. Avdriften kan ha
betydelse vid konstruktionen av siktmedlen, men
den är på vanliga jägarmässiga håll så liten, att
man för jaktstudsaren normalt inte behöver
ta hänsyn till den.
I vertikalplanet är kulbanan mer eller mindre
starkt böjd, fig. 3. Den kan beskrivas som en
av luftmotståndet deformerad parabel. I
lufttomt rum är kastbanan som bekant en
parabelbana. Ju större kravet på räckvidd är desto
väsentligare blir det att söka få fram vapen
med flack kulbana.
Precision
Att med hagelbössan uppnå den precision,
som skytten önskar, bereder som regel icke
några svårigheter, varför följande synpunkter
närmast är att hänföra till konstruktionen av
studsare.
Anledningen till att man vid skjutning med
inspänt vapen mot en tavla inte får kulorna att
slå hål i hål är inte i första hand att söka i
variationer hos laddningsvikt, kulvikt,
hyls-volym m.m. Det direkta inflytandet från dessa
faktorer på spridningens storlek är
obetydligt.
Man kan fastställa, att pipan vid skottlossning
sätts i kraftiga vibrationer. Riktningen på
mynningen i det ögonblick kulan lämnar loppet
avgör var träffen kommer att sitta. Variationer
från skott till skott i denna
mynningsinställning är den väsentligaste spridningsfaktorn.
Det finns flera vägar att gå för att minska
mynningssvängningarnas storlek och
variationer. Bl.a. påverkas resultatet av pipans
dimensioner och utförande, låsningen och
stock-ningen.
Pipans dimensioner. Utgångshastighet
Ju grövre pipan görs, desto mindre blir
svängningarna och desto mindre blir
utslagsskillnaderna. En tyngre pipa ger därför mindre
spridning. Detta är anledningen till att
tävlingspipor oftast görs mycket tunga. Flerpipiga
kulvapen liksom hagelpipor kompletterade med
en kulpipa ger oftast dåliga
spridningsegenskaper hos kulpipan. Detta beror till en del på att
kulpipan av viktskäl hos dessa vapen görs
mycket lätt och därför ger ökad spridning.
Därtill kommer vid skjutning
värmespänningar i pipsystemet, emedan piporna är fast
förbundna med varandra, vanligen genom
lödning. Man får då ofta "träffpunktsvandring".
Utgångshastigheten inverkar också och ju
högre denna är, desto större blir som regel
spridningen. Även detta har samband med
svängningarna hos pipan.
Fig. 2. Kulans avdrift genom segelverkan.
Låsning
En stabil hoplåsning mellan pipa, låda och
slutstycke är av stor betydelse. Placeringen av
låspunkterna i lådan har även inflytande på
spridningsbilden. Den är t.ex. hos de allra
flesta vapen med två främre låsklackar icke
cirkelrund utan vanligen något elliptisk.
Vrider man detta klacksystem 180° kommer
vanligen en förskjutning av träffbildens form att
äga rum på motsvarande sätt.
Stockning
Vid vapen med mycket tung pipa gör man
oftast stocken så att dess främre del,
förstocken, icke ligger an mot pipan — den är
friflytande, och stocken utövar vid eventuella
förändringar icke något tryck på pipan. Ju
lättare pipan är, desto mer önskvärt är det å
andra sidan att den ligger an mot stocken.
Visserligen kommer förändringar i stocken då att
kunna påverka skjutegenskaperna, men det
normala trycket från stocken mot pipan synes
ha ett visst dämpande inflytande på
pipsvängningarna. Detta förhållande bestyrkes av vissa
skjutresultat, under det andra talar i motsatt
riktning. Frågan är sannolikt icke helt utredd.
Räffling
Räfflingens form och framför allt
räffelstig-ningens storlek har avgörande betydelse för
Fig. 3. Kulbana för patron 8 X 57 med kulvikt
10,3 g.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
