Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 20 - Andras erfarenheter - Statistisk-ekonomisk dimensionering av byggnadskonstruktioner, av Hn - Sintrad pulvernylon, av SHl - Torrbatterier med vaxelektrolyt, av SHl - Zinkvittlackfärgers intjockning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men samtidigt ökas anläggningskostnaden och
minskar riskkostnaden (= kostnaden vid brott X
sannolikheten för brott). Rätt dimension erhålles då
summan av anläggningskostnad och riskkostnad är
minimum. För att kunna utföra denna
dimensionering måste man bl.a. känna till storleken av
respektive osäkerheter.
Om spridningens storlek i armeringens hållfasthet
kan nämnas att relativa standardavvikelsen uppgår
till ca 7 o/o, och att mellan 6—15 °/o av samtliga
hållfaslhetsvärden ligger under den
"minimihåll-fasthet" som bestämmelserna anger.
Relativa standardavvikelsen hos betong är ca 25 %
vid betongarbeten av klass 2. För fabrikstillverkad
betong uppgår den till ungefär hälften.
Medelhållfastheten hos betongen är ca 60 kp/cm2 större än
vad kvalitetsbeteckningen för betongen anger. (För
K 200 är således medelhållfastheten ca 260 kp/cm2).
Genom statistisk-ekonomiska beräkningar kan man
med ledning av uppmätta värden hos belastningen
samt kostnaderna beräkna den rätta dimensionen.
Undersökningar av armerade betongbjälklag i
bostadshus har givit till resultat att den ekonomiska
dimensionen för armeringen ligger ca 30 % lägre
än vad bestämmelserna för närvarande anger.
För att erhålla den rätta dimensionen skulle —
om dimensionerande belastningar bibehålles vid sina
nuvarande värden (den "nyttiga" lasten vid 150
kp/cm2) — den tillåtna påkänningen för kamstål
Ks 40 vid betong K 200 kunna höjas från
nuvarande 2 000 kp/cm2 till ca 2 850 kp/cm2.
Denna beräkningsmetod har genom dispens fått
användas inom HSB:s östbergaområde, vilket omfattar
ca 100 000 m2 bjälklag. Armeringen har där
minskats med över 30 °/o jämfört med vad som skulle
erhållits vid dimensionering enligt gällande
bestämmelser (Arne Johnsson vid informationsföredrag
den 6 november 1957 i Stockholm, arrangerat av
Statens Nämnd för Byggnadsforskning och AB
Svensk Byggtjänst). Hn
Sintrad pulvernylon
Under några år har man i USA tillverkat
maskindelar av nylonpulver, fällt ur lösning, format genom
kallpressning vid högt tryck (ca 15 kp/mm2) och
sintrat vid en temperatur under nylonens
smältpunkt. Pulver, erhållet genom målning av
granulerad nylon, kan inte användas, då det ger dålig
bindning mellan kornen och därför formstycken
med ojämn kvalitet. Vid fällning av nylon ur en
lösning vid hög temperatur erhålls ett pulver med
relativt stor kristallinitet (ca 80 °/o). Formsprutad nylon
har däremot ofta ett amorft ytskikt som uppstår
genom den snabba kylningen vid kontakt med
formväggen; normalt har den därför bara ca 43 %>
genomsnittlig kristallinitet.
Fastän det amorfa ytskiktet inte är till skada vid
många användningar tycks det vara en påtaglig
nackdel när stor nötningshållfasthet hos materialet
önskas. Laboratorie- och fältförsök visar att
osmorda lager av sintrad nylon kan användas vid högre
tryck-hastighetsprodukt än lager av formsprutad
nylon (jfr Tekn. T. 1957 s. 270). Särskilt fördelaktigt
är det att sintra nylon i olja därför att materialet
härvid suger upp vätskan i en mängd som beror på
formningstrycket.
Ursprungligen utarbetade man sintringsmetoden för
att minska den forminstabilitet som utmärker
formsprutad nylon. Detta material är nämligen känsligt
för fuktighet och temperaturändring. Dessutom får
det inre spänningar vid formningen, vilka ibland
orsakar oregelbundna formändringar, om de inte
avlägsnas. Denna svårighet undviks praktiskt taget
genom användning av pulvermetoden. Vidare
möjliggör denna inblandning av fyllmedel för
minskning av materialets känslighet för fukt och
temperaturväxlingar.
I dag används sintrade nylondelar i
kontorsmaskiner, flygplansinstrument och textilmaskiner. Det är
mest kamskivor, slider, trissor, lager och andra
delar som utsätts för slitning. Då formsprutade
nylon-delar ofta är billigare än sintrade, används de
senare i allmänhet bara när stor dimensionsstabilitet
och nötningshållfasthet är särskilt viktiga
egenskaper hos materialet. Ett lovande fält för sintrad
nylon är som ersättning för metall eller armerad
fenolplast i olika typer av kamskivor.
Sintrad nylon är visserligen ett högst tilltalande
material, om den används rätt, men den har sina
begränsningar. Den är framför allt inte lika seg
som formsprutad nylon och är därför inte lika
allmänt användbar (L L Stött i Modern Plastics sept.
1957 s. 157, 158, 163—164, 166). SHl
Torrbatterier med vaxelektrolyt
Vid Bureau of Standards har man konstruerat små
torrbatterier med en vaxartad elektrolyt, bestående
av zinkoxid i fast polyetylenglykol samt zink och en
ledande polyvinylfolie som elektroder. Batterierna
har lång lagringstid; deras emk hade avtagit med
bara några få procent vid tre års förvaring i
ex-sickator med silikagel som absorptionsmedel. De
kan användas för vidmakthållande av en
kondensators laddning och som gallerförspänningsbatterier
för radiorör.
Man har gjort flera 25-cells batterier, 7,5 mm långa,
med 37,5 V emk. En typ är 6,3 mm i diameter, väger
1,42 g och ger 3 X 10"8 A kortslutningsström. En
annan typ är 12,6 mm i diameter, väger 5,6 g och
ger 3X 10~7 A kortslutningsström.
Vid cellernas tillverkning görs en lösning av
zinkklorid i smält polyetylenglykol. Den delas i två
portioner, och den ena av dessa försätts med
mangandioxid. En zinkplåt etsas för att polyetylenglykolen
skall häfta vid den. En bit filtrerpapper, lika stor
som zinkplåten, placeras på en varm platta så att
dess temperatur överstiger polyetylenglykolens
smältpunkt. Därefter överdras papperets ena sida med
elektrolyt utan mangandioxid och den andra med
elektrolyt innehållande mangandioxid.
Papperet läggs mellan zinkplåten och en ledande
plastfolie, något större än plåten. Packen pressas
så att överskott på vax avlägsnas, kyls och tvättas
varefter 6,3 eller 12,6 mm runda skivor stansas ut
ur den. En stapel av 25 celler sätts in i en press,
och cylinderytan lackeras. Härigenom tätas cellernas
kanter och stapeln hålls samman (National Bureau
of Standards Technical News Bulletin okt. 1957
s. 149—150). SHl
Zinkvittlackfärgers intjockning
Färger med zinkvitt (zinkoxid) som pigment och
standolja som bindemedel kan tjockna under
lagring, ibland så mycket att de inte kan strykas.
Denna intjockning är en kolloidkemisk process som
består i reaktion mellan pigmentet och bindemedlet.
Då standoljan aldrig är helt syrafri och då zinkvitt
alltid har tagit upp fuktighet ur luften, kan
reak-tivt pigment reagera med bindemedlets syror
varvid zinktvålar och vatten bildas. Det senare
emul-geras i oljan och tvålarna bildar ett mer eller
mindre fast nätverk. Dettas hållfasthet anses bero på
fettsyrakedjornas orientering i rummet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
