Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 21 - Nybyggen - Kockums kontorsbyggnad, av Hn - Böcker - Vinterbygge — några arbetsmetoder och hjälpanordningar, av Sven-Erik Bjerking - Kalk och kalkcementbruk. Invändig puts på betong, av Erik Högberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en stomme bestående av byggnadens kärna och
tre betongpelare, en i varje stjärnudd samt pelare i
fasaden (jfr Tekn. T. 1957 s. 726). Alla
mellanväggar är således icke-bärande och därigenom
flyttbara. Ytterväggarna består i huvudsak i övrigt av
glaspartier. Byggnaden är grundlagd på pålar till
berg, som ligger inom 10 m djup.
Byggnaden värmes genom radiatorer vid fönstren.
Ventilationsluften tas in i markplanet och blåses
via vertikala luftschakt i gavlarna och kanaler i
bjälklagets balkar in bakom radiatorerna och ut
genom ventiler i taket samt slutligen ned i
vertikalschakt i kärnan. Genom denna anläggning blåses
på vintern varmluft och på sommaren kalluft in i
arbetslokalerna, som därigenom kan få ett behagligt
klimat året om.
Genom andra kanaler i bjälklagets balkar har
dragits elkablar som tas upp i vertikalschakt i kärnan.
Åtta hissar har installerats, varav fem för
persontrafik och en för postbefordran i kärnan, en för
varutransport och en för mattransport mellan de
bägge köken i fjärde och fjortonde våningarna.
Personhissarna kan var och en ta en nyttig last på
960 kg (12 personer) och går med en hastighet av
2 m/s. De är "självväljande" och ställer automatiskt
in sig på olika trafikintensitet.
Kärnan har uppförts med glidform, övriga
betongkonstruktioner med traditionella flyttbara formar.
Kanalerna i balkarna har erhållits genom att
gummislangar lagts in i betongformen och blåsts upp med
tryckluft, varefter betongen tillförts (Tekn. T. 1950
s. 159). Innan den hårdnat har luften släppts ut,
varvid slangarna krympt och efterlämnat en kanal
med slät vägg ("ductube"-metoden). På så sätt har
varannan balk erhållit en luftinblåsningskanal med
150 mm diameter och varannan två 50 mm kanaler
för elkablar.
Av speciellt intresse är att konsulterna under
projekteringstiden fick tillfälle att i en modell i skala
1 : 1 studera de komplicerade ledningsdragningarna.
Hn
böcker
Vinterbygge—några arbetsmetoder och
hjälpanordningar, av Hans A Vinberg. Stat. Nämnd
Byggnadsforskn., Rapp. 43. Stockholm 1957. I
distribution: Byggmästaren. 64 s., ill. 6 kr.
De som bygger på vintern i vårt land har många
svårigheter att bemästra, såsom snö, köld och
mörker. Man har emellertid på senare tid kunnat
förfoga över allt bättre hjälpmedel, vars rationella
användning oftast är en erfarenhetssak. Denna rapport
utgör en inventering av förekommande metoder
jämte de synpunkter, som arbetsplatsens män lägger
på dem.
Första kapitlet handlar om uppvärmning av
betongmaterial med olika anordningar, om täckning
av sandmaterial samt om värmebehov. I bilaga finns
diagram, som visar resulterande temperaturer hos
gjutbetongen efter blandning av uppvärmda
delmaterial vid olika utetemperaturer. I nästa avsnitt
behandlas snöröjning, främst olika sätt att avlägsna
snö från bjälklagsformar vid olika snömängder,
samt lönsamheten av täckning under olika
förhållanden.
Därefter lämnas synpunkter på olika typer av
ångpannor, deras användning och verkningsgrad,
kostnad samt ångslangars effekt. I fortsättningen ges en
översikt över de anordningar av olika slag, som
användes vid uppvärmning av byggnaden vid
stommens uppförande, verkningssätt och ekonomi, samt
slutligen något om uttorkning.
Framställningen, som kompletteras av schematiska
figurer och talrika diagram, är en redogörelse för
vad som redan finns. Den avser därför endast att
vara till ledning för jämförelser, vilket också klart
utsäges i förordet. Rapporten utgör emellertid en
intressant läsning för arbetschefer och andra, som
sysslar med arbetsplatsens problem. Läsekretsen
skulle kunna vidgas till att omfatta även
verkmästare och förmän, om framställningen kunde
koncentreras än mer i en handbok med översiktliga
figurer och diagram och mer distinkta anvisningar.
Sven-Erik Bjerking
Fig. 2. Plan av bottenvåning; 1 entréhall, 2 centralhall, 3 huvudtrappa,
i personhissar, 5 vaktmästare, 6 budcentral, 7 telefoncentral, 8
väntrum, 9 mottagningsrum, 10 och 11 entréer, 12 reservtrappa, 13 varuhiss,
l i lastbrygga.
Kalk och kalkcementbruk. Invändig puts på
betong, av Gerhard Hinder-son. Stat. Nämnd
Byggnadsforskn. Rapp. 46. Stockholm 1958. I
distribution: Byggmästaren. 64 + 39 s., 27 + 9 fig.
8 kr.
Förf. har tidigare i ett informationsföredrag
anordnat av Statens Nämnd för Byggnadsforskning och
Byggtjänst den 30 maj 1956 (Tekn. T. 1956 s. 834)
redogjort för de undersökningsresultat, som nu
blivit publicerade.
Första delen av rapporten omfattar
laboratorieförsök över luftkalkbrukets och kalkcementbrukets
hårdnande. Förf. finner att en mindre cementtillsats
till ett kalkbruk kan försämra hållfastheten. Halva
bindemedelsmängden bör utgöras av cement för att
man skall få bättre hållfasthet än kalkbruk.
I den andra delen av rapporten, som behandlar
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
