Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Nya material - Neutronabsorberande legering, av SHl - Skumplast av alkyd och diisocyanat, av SHl - Sintrat kvartsglas, av SHl - Töjbart papper, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya material
Neutronabsorberande legering
Till reglerings- och säkerhetsstavar för
atomreaktorer behöver man ett material som har stor
förmåga att absorbera neutroner, gott
korrosionsmotstånd vid hög temperatur samt tillräcklig
hållfasthet och seghet även efter intensiv
neutronbestrålning, så att det har lika lång livstid som reaktorn.
Inte minst viktigt är emellertid att materialet är
lättillgängligt och billigt.
Det sistnämnda önskemålet uppfyller inte hafnium
och vissa lantanider, såsom europium (Tekn. T.
1956 s. 934 resp. 1957 s. 683), vilka för närvarande
är aktuella som material för reglerings- och
säkerhetsstavar. I USA har man emellertid nu framställt
en legering av silver, kadmium och indium, som
visserligen inte har lika god resistens mot värme
och korrosion som hafnium men som har goda
fysikaliska och mekaniska egenskaper samt stor
förmåga att absorbera neutroner.
Legeringen anses ha lika lång livstid som en
reaktor och har de stora fördelarna att vara
lättillgänglig och relativt billig. Användning av legeringen i
stället för hafnium skulle innebära en betydande
besparing, då t.ex. Shippingport-reaktorn, som är
relativt liten, har 32 stavar. Man försöker emellertid
nu finna en silverlegering som har lika goda
egenskaper som hafnium (Chemical & Engineering News
6 jan. 1958 s. 56). SHl
Skumplast av alkyd och diisocyanat
På senare tid har man intresserat sig mycket för
framställning på platsen av polyuretanskum. För
detta ändamål tillverkar man i Storbritannien bl.a.
två alkyder. Den ena, som erhålls genom glycerols
reaktion med sebacin- och bärnstenssyra, ger med
diisocyanat en stel skumplast; den senare, som
bildas när glykol reagerar med sebacin- och
adipin-syra, ger en böjlig skumplast.
När alkyden blandas med diisocyanatet utvecklas
koldioxid som blåser upp materialet samtidigt som
detta härdas genom tvärbindning. Ingen allmänt
användbar teknik för skumplastens framställning kan
anges, utan arbetssättet måste avpassas för varje
särskilt ändamål. I princip förfar man på följande
sätt:
Den viskösa alkyden vägs in i en blandare, lämplig
mängd diisocyanat sätts till och blandas med
alkyden genom långsam omröring för undvikande av
stänk. Så småningom går blandningen lättare och
diisocyanatet tas upp snabbt av alkyden.
Blandningens färg övergår från klargul till smutsigt
gråbrun, gasblåsor börjar synas, och massan blir mer
lättflytande genom att dess temperatur stiger.
Därefter blåses den upp och tjocknar samtidigt. Det
viktigaste är nu att snabbt vispa upp materialet och
genast gjuta det just när det är lagom tjockt.
Man kan gjuta i öppna formar varvid man
vanligen använder ett överskott på skum som sedan
skärs bort. Vid precisionsformning införs en
bestämd vikt skum i formen som sluts helt. Ett
problem vid denna teknik är den exakta doseringen av
plasten.
En annan teknik består i att man häller den just
framställda alkyd-diisocyanatblandningen i en tunn
ström på kolsyrais. Härvid fryser den till en spröd
massa som lätt kan pulvriseras. En noggrant vägd
portion av pulvret förs in i formen där materialet
blåses upp till skum. De fina partiklarna smälter
först, utvidgas sedan och svetsas samman till ett
skum av god kvalitet. Denna teknik är särskilt
lämplig vid ingjutning av elektronikapparater.
Alkyden kan lämpligen försättas med 1 °/o
cellu-losaacetatbutyrat som ger ett jämnt stigande skum
med konvex yta varvid mycket litet koldioxid
förloras. Skummet blir finporigt. Man kan påskynda och
öka skumningen genom tillsats av acceleratorer t.ex.
natriumlaktat (A C Cornwell, D B V Parker &
L N Phillips i British Plastics sept. 1957 s. 392—
397). SHl
Sintrat kvartsglas
Av smält kvarts i pulverform, t.ex. smält kvartssand,
kan man göra formstycken genom pressning eller
gjutning av en suspension enligt keramisk teknik
(jfr Tekn. T. 1955 s. 317). Vid den senare metoden
mals kornig, smält kvarts tillsammans med vatten
till en finkornig suspension som kan användas för
gjutning av föremål i gipsform. Vid praktisk
till-lämpning av denna metod har det mest svårlösta
problemet varit att bestämma lämplig
kornstorleks-fördelning hos suspensionen och välja lämpliga
tillsatser vid målningen.
De gjutna föremålen har efter bränning lika god
resistens mot snabba temperaturväxlingar som
kvartsglas. Den sintrade produkten är opak och
glasliknande. Den uppges vara lämplig till formar
för gjutning av metaller varvid den lätt fördrar
temperaturer upp till 1 150°C. Vidare kan den
användas som eldfast ugnstegel vid upp till 1 650°C.
Till nosspetsar och munstycken på missiler kan den
användas vid 2 480—2 760°C (Engineers’ Digest febr.
1958 s. 46). SHl
Töjbart papper
Man tillverkar i USA ett töjbart kraftpapper, främst
avsett för papperssäckar vilka tål stötar, t.ex. ett
1 m fall mot ett golv. Vanligt kraftpapper har
visserligen högre brottgräns än det töjbara papperet,
men när en fylld säck faller utsätts materialet för
spänningar som mycket överstiger brottgränsen. Det
är därför viktigt att papperet har så stor seghet att
det kan absorbera slagenergin.
Papperet görs töjbart under torkningsprocessen.
Det läggs nämligen på ett gummiband och sträcks
tillsammans med detta vid passagen över en
torktrumma. När spänningen i gummibandet sedan
släpper drar detta ihop sig, och då papperet följer med,
skjuts fibrerna i det samman. Genom att reglera
temperaturen och fuktigheten kan man hindra att
papperet skrynklas. Man kan variera töjbarheten,
men har funnit att 10 %> förlängning i
pappersbanans riktning och 5 %> vinkelrätt mot denna ger
ett papper vars seghet är lämpligast för industriell
användning.
Töjbart papper tillverkas nu i en maskin som ger
en 6 m bred pappersbana och har en produktion
av 225 t/dygn. Det töjbara papperet kostar 10—
15 °/o mera än vanligt kraftpapper (Chemical &
Engineering News 10 febr. 1958 s. 56). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
