Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 22 - Nya metoder - Kromering av icke-järnmetaller, av SHl - Andras erfarenheter - Elektronbestrålning av polyetenisolerad tråd, av SHl - Korrosion vid oljeeldning, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generatordelar, skyddsrör för termoelenient, tuber
i värmeväxlare och brännkammare i missiler.
Liknande uttalanden görs om kromerad niob som
anses vara bättre än molybden för vissa ändamål.
Niob ger nämligen till skillnad från molybden inte
flyktiga oxider och kan därför anses vara ett
säkrare material för kritiska delar.
Genom kromering av nickel- och koboltlegeringar
erhåller man ytor som vid 980—1 090°C tål
långvarig exponering för gaser, innehållande blybromid,
blysulfid, svaveldioxid eller andra korroderande
ämnen (Engineers’ Digest mars 1958 s. 92). SHl
andras erfarenheter
Elektronbestrålning av polyetenisolerad tråd
Man kan som bekant ändra polyetens kemiska och
fysikaliska egenskaper genom att bestråla den med
högenergetiska laddade partiklar t.ex. elektroner
med minst 0,5 MeV energi. Metoden används bl.a.
för polyetenisolerad elkabel.
Vid en metod förs tråden kontinuerligt genom
elektronstrålen som bringas att svepa tvärs över tråden
på magnetisk eller elektrostatisk väg. Svepet är
bredare än tråden och den del av elektronerna som
passerar tråden reflekteras av ett magnetfält
tillbaka mot tråden och träffar dennas från strålkällan
vända sida.
Vid denna metod behöver man inte vrida kabeln
eller låta den passera två gånger genom
elektronstrålen för att all isolation skall bli bestrålad
(Engineers’ Digest febr. 1958 s. 43). SHl
Korrosion vid oljeeldning
Vid eldning med svavelhaltiga oljor kan man på
grund av att det bildas svaveltrioxid och därav
svavelsyra få korrosion på rökgasberörda ytor (Tekn.
T. 1956 s. 347). För att närmare utreda hur
svavelhalten och askhalten i oljan inverkar på korrosionen
samt för att få en uppfattning om var
svaveltrioxi-den bildas har man i USA gjort en serie prov med
en liten oljeeldad panna.
Pannan, fig. 1, är en ångpanna avsedd för
bostadsuppvärmning. Den har cirkulär tvärsektion och är
tegelinklädd i bottnen, där oljeflamman kommer in.
Den har två seriekopplade rökgasstråk med 100 mm
tuber, försedda med spiraler till förbättring av
värmeöverföringen. Pannan var ansluten till ett
175 mm rökrör.
I rökröret hade man satt in en provanordning för
att mäta korrosionen. Rökgastemperaturen var
260°C före och 233°C efter provstycket. Provstycket
var gjort av ett kalldraget stålrör med låg kolhalt
med 12,7 mm ytterdiameter, 0,64 mm godstjocklek
och 98 mm längd. Olja cirkulerades genom röret i
motström mot gasen. Yttemperaturen mättes med
tre termoelement och varierade då inte mer än 5°C
längs röret. Ingående oljetemperaturen kunde
regleras inom området 66—177°C. Vid proven användes
dock inte termoelementen utan man mätte endast
oljetemperaturen och gjorde erforderliga korrektio-
Fig. 1. Panna använd vid korrosionsprov; siffrorna
anger punkter för injektion av svaveldioxid.
ner. Under samtliga prov hölls syrehalten i rökgasen
vid 5 ± 0,2 o/o, motsvarande 30 °/o luftöverskott.
Man eldade med destillatolja med <0,1 °/o S.
Bränsleförbrukningen var ca 5,3 1/h och provtiden
5 h för korrosionsproven. Vid en provserie tillsattes
koldisulfid, motsvarande 1 °/o svavel i oljan, och
korrosionen bestämdes för olika yttemperaturer,
varvid den maximala korrosionen erhölls vid ca
110°C, i likhet med resultat från andra
undersökningar. Prov gjordes sedan med olika svavelhalter
och 110°C yttemperatur, och därvid fick man
värden på korrosionen, som ökade nästan linjärt med
svavelhalten, fig. 2.
Vidare gjordes prov med inblåsning av svaveldioxid
på olika ställen i eldstaden, fig. 1, varvid
svaveldioxidmängden avpassades, så att den motsvarade
förbränning av 1 °/o svavel i oljan. Vid inblåsning
direkt i förbränningsluften, punkt 1, erhölls samma
resultat som vid tillsats av svavel till oljan, men ju
senare man satte till svavlet, desto mindre blev
korrosionen, fig. 3, och svavelsyramängden i rökgasen.
Av dessa prov har man dragit slutsatsen att
bildningen av svaveltrioxid skulle vara jämnt fördelad
på flamman, eldstaden och konvektionsdelen. Den-
Fig. 2. Korrosion vid yttemperaturen 110°C; provtid
5 h.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
