Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Polyesterfibrer, av Sven Sönnerskog - Nya metoder - Svängande bommar med automatisk manövrering, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiberegenskaperna är fullt utbildade. Motvikten
är här ovanligt låg (ca 2 000), likaså
smält-temperaturen. För aromatiska polyestrar är
förhållandena omvända, varför man här kan
tala om ett relativt skarpt smältintervall.
Hittills har stillatigande förutsatts att
konden-sationspolymerisation alltid ger linjära
molekyler. Det reagerande systemet innehåller
emellertid en hel serie molekylslag av växande
polymerisationsgrad, och vissa av dessa kan
självfallet vara steriskt gynnsamma för
cykli-seringskondensation. Man känner flera sådana
exempel på cykliska oligomerer. Etensuccinat
kan sålunda dimeriseras till
/,4,9,^2-tetraoxo-cyklohexadekan^^^S^ß-tetran11
/CH— CH2—CO—O—CH— CH— (X
0=C C = 0
\)—CH— CH2—O—CO—CH— CH/
Cyklisering kan även ske vid högre
polyme-risationsgrader. I själva verket gynnas denna
bireaktion av växande omsättningsgrad2, men
i normala fall utgör den cykliska polyineren
bara några få procent av reaktionsblandningen.
Tillsats av utspädningsmedel befrämjar även
bildningen av cykliska molekyler, och denna
typ av polymer bildas alltid i liten men
märkbar omfattning. Som fiberbildare förefaller
denna fraktion vara föga kvalificerad. Den
synes däremot ha vissa förutsättningar att passa
inom lacktekniken, särskilt därför att den
saknar ändgrupper och därför är neutral.
Man blir något häpen över att endast en
individ, polyetentereftalat, i tabell 1 tillverkas
kommersiellt. Orsaken är väl närmast att denna
polymer har ett flertal gynnsamma egenskaper,
såsom hög smältpunkt, begränsad löslighet, god
hydrolysstabilitet, hög draghållfasthet ocli
acceptabel färgbarhet.
Detta hindrar inte, att man på lång sikt kan
räkna med nya typer av polyesterfibrer,
framför allt om man finner en tekniskt och
ekonomiskt tillfredsställande lösning på problemet
att isolera sulfitlutens aromatiska komponenter
och överföra dessa till aromatiska karbonsyror.
Ett är säkert, nämligen att detta problem
bearbetas intensivt för närvarande, och att det
representerar den mest kvalificerade
användning av sulfitavfallslut man för närvarande
känner.
Litteratur
1. Flory, P J: Fundamental principles of condensation
polymerization. Chem. Rev. 39 (1946) s. 137.
2. Flory, P J: Principles of polymer chemistry. New York
1953.
3. Billmeyer, F W: Textbook of polymer chemistry.
New-York 1957.
4. Edgab, O B & Hill, R: The p-phenylene linkage in
linear high polymers: Some structure-property relationships.
J. Polymer Sci. 8 (1952) s. 1.
5. Carothers, W H & Dorough, G L: Studies of
polymerization and ring formation. IV. Ethylene succinates. J. amer.
chem. Soc. 52 (1930) s. 711.
6. Carothers, W H & van Natta, F J: Studies of
polymerization and ring formation. XVIII. Polyesters from
a>-hydroxydecanoic acid. J. amer. chem. Soc. 55 (1933) s. 4714.
7. Reynolds, R J W: Polyamides, polyesters and
poly-urethanes i "Fibres from synthetic polymers" s. 144.
Amsterdam 1953.
8. Carpenter, A S: Recent development in synthetic fibres.
J. Soc. Dyers Colorists 65 (1949) s. 469.
9. Goleman, D: Block copolymers: Copolymerization of
ethylene terephtalate and polyoxyethylene glycols. J.
Polymer Sci. 14 (1954) s. 15.
10. Flory, P J: Thermodynamics of crystallization in high
polymers. J. chem. Phys. 17 (1949) s. 223.
11. Carothers, W H & Arwin, J A: Studies ön
polymerization and ring formation. Polyesters. J. amer. chem. Soc. 51
(1929) s. 2560.
nya metoder
Svängande bommar
med automatisk manövrering
Om två lastbommar sammankopplas så att den ena
bommen placeras över en lastlucka och den andra
över ena fartygssidan, måste lasten för detta
arrangemang reduceras avsevärt i förhållande till
bommarnas tillåtna belastning var för sig, för att ej
farliga överbelastningar skall uppstå i lastlinor, gajar
eller andra riggdetaljer.
Vid sådana kopplade bommar rör sig lasten mellan
två fasta punkter och varje omställning av dessa
punkter medför ändringar av topprep och gajar. Vid
enkla svängande bommar däremot rör sig lasten i
Fig. 1. Bom på självstagande mast; a mast, b lastbom, c utriggare, d, e
och † vinschar, g kontroller, h lucka, j lastvajer, k topprep, l och m
sidtopprep, n och p utriggare.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
