Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Andras erfarenheter - Rökgasindikering med färgämne, av SHl - Försilvring av lättmetaller, av SHl - Smörjmedel för hög temperatur, av SHl - Kall fusion, av SHl - Polyamider av metaxylylyendiamin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rökgasindikering med färgämne
Man har använt åtskilliga olika metoder för att
följa gasernas spridning från en skorsten (Tekn. T.
1949 s. 834). Sålunda har t.ex. radioaktiva
spårämnen utnyttjats i viss utsträckning, men metoden
är dyrbar och inte riskfri; oljedimma har också
använts för att göra gasströmmen synlig.
En annan metod är dispergering av ett torrt
zink-kadmiumsulfidpulver i gasströmmen varefter prov
uppfångas på finporiga filter och de fluorescerande
partiklarna räknas. Utom att räkningen är
tidsödande och besvärlig, brister metoden i noggrannhet.
Partiklarna måste nämligen ha mycket nära samma
storlek för att inte ett stort fel skall uppstå vid
omräkning av partikelantalet till massa. Dessutom är
det nästan omöjligt att dispergera pulvret
fullständigt. Därför faller en del av det ut genast och följer
inte med gasströmmen.
Vid Stanford Research Institute, USA, har man
emellertid utarbetat en i princip likartad
pulvermetod som inte lär ha zinkkadmiumsulfidmetodens
brister. Med ett speciellt munstycke dispergeras en
lösning av färgämnet uranin (natriumsaltet av
fluo-rescein) i gasströmmen. I denna avdunstar
lösningsmedlet och kvarlämnar mycket små, jämnstora
färgämnespartiklar (2—10 ja), som beter sig nästan som
en gas.
Färgämnet tas vid provpunkterna upp på finporiga
filter genom vilka en bestämd mängd luft får
passera. Färgämnet löses sedan bort från filtret med
vatten, och lösningens färgämneskoncentration
bestäms kolorimetriskt. Medan räkning av partiklar
tar 0,5—1 h för en man, kan två man bestämma
färgämnesmängden i 75 filter per timme.
Känsligheten är god; en enda 5 ji partikel kan påvisas
kolorimetriskt, och färgämneshalten hos ett prov på
20 partiklar kan bestämmas med tillräcklig
noggrannhet.
Man tror att färgämnesmetoden kan utnyttjas vid
studium också av andra transportprocesser. Man
kan t.ex. ställa in sprutmunstycket så att 50 u eller
grövre partiklar erhålls. Det är då möjligt att följa
damm- och rökpartiklars beteende i luften. Vidare
kan metoden lätt göras kontinuerlig, och den
medger automatisk provtagning och analys. Detta är av
betydelse därför att de atmosfäriska förhållandena
ständigt växlar och därför inte kan följas exakt
genom periodisk provtagning. Man bör kunna göra
provtagning och analys kontinuerlig genom att
ersätta filtren med en effektiv skrubber och analysera
lösningen från den med en registrerande fotometer.
Hittills har färgämnesmetoden använts vid
skorstensmeteorologi, dvs. för följande av
skorstensgasers utbredning i atmosfären. Uraninets
användbarhet för detta ändamål begränsas dock av dess
termiska resistens som ännu är okänd (Chemical &
Engineering News 3 febr. 1957 s. 49). SHl
Försilvring av lättmetaller
Aluminium- och magnesiumlegeringar kan ges en
seg och väl vidhäftande silverbeläggning enligt
samma metod som används vid försilvring av glas.
Beläggningen har synnerligen god resistens mot
atmosfärisk korrosion, och processen är särskilt lämplig
för invändig försilvring av rör och kärl med
komplicerad form.
Metallytan avfettas först och oxideras på ytan. En
10-procentig lösning av silvernitrat försätts med
ammoniak tills den först bildade fällningen nätt och
jämnt gått i lösning. En lösning av
kaliumnatrium-tartrat sätts till, och blandningen tas i ett rent kärl
av glas eller porslin i vilket försilvringen sker genom
doppning av metallföremålet. På det erhållna
silverskiktet kan man elektrolytiskt fälla ut mera silver
till önskad tjocklek (Metal Industry 29 nov. 1957
s. 462). SHl
Smörjmedel för hög temperatur
I USA har man nu framställt två nya silikoner, en
hydraulisk vätska, användbar under lång tid vid upp
till 300°C och under kort tid vid 370°C, samt en
smörjolja som inte oxideras vid upp till 265°C. Den
förra vätskan koksar inte och har tillräcklig
smörjverkan för pumpar och ventiler. Den senare uppges
ha större resistens mot oxidation och bättre
smörjverkan än tidigare smörjmedel för gasturbiner
(Chemical & Engineering News 18 nov. 1957 s. 53). SHl
Kall fusion
Vid University of Liverpool har man konstaterat att
fusion av en proton och en deuteron vid
rumstemperatur katalyseras av jx-mesoner. Härvid infångas
en negativt laddad fi-meson av en deuteron varvid
en mesonatom uppstår. Denna ger en molekyl med
en väteatom. Då avståndet mellan mesonmolekylens
kärnor är bara tvåhundradelen av kärnavståndet i
en vanlig vätemolekyl, är mesonmolekylen instabil,
och kärnorna slås samman till en heliumkärna
under energiutveckling.
Tidigare har man vid University of California
iakttagit händelser av denna tvp, vid vilka
jx-meso-nen skildes från den nybildade heliumatomen (Tekn.
T. 1957 s. 423). Den kunde därför utlösa en ny
fusion. I Liverpool har man emellertid funnit att
heliumatomen bara sällan avger |i-mesonen; i stället
sänder den ut y-strålning. Vidare har ji-mesonerna
mycket kort livslängd. Härigenom avtar det antal
(.i-mesoner som kan utlösa fusioner så snabbt att
det inte tycks finnas några utsikter att reaktionen
kan utnyttjas för nyttig energiproduktion (Chemical
& Engineering News 6 jan. 1958 s. 51). SHl
Polyamider av metaxylylendiamin
Man har funnit att m-xvlylendiamin H-jNCHjCeHjCH,,
NH2 snabbt reagerar med dibasiga syror till
polyamider med hög smältpunkt. Denna amin är
nämligen lika reaktiv som alifatiska aminer, medan
aromatiska diaminer med kvävet direkt bundet vid
bensenringen har mycket mindre reaktivitet.
Förklaringen på detta förhållande är att
m-xjrlylendia-minen kan betraktas som en substituerad
penta-inetylendiamin. Närvaron av den aromatiska ringen
gör att polymererna får relativt liög smältpunkt.
Tvåbasiga karbonsyror med ett jämnt antal
kolatomer ger med m-xylylendiamin kristallina
polyamider med hög smältpunkt, medan syror med ett
udda antal kolatomer ger amorfa produkter med
avsevärt lägre smältpunkt. Det har bl.a. visat sig att
m-xylylendiamin-adipinsyrapolymeren är kristallin
och har högre formbeständighetsteinperatur än
hexametylen-isoftalsyrapolymeren som har omvänd
men analog struktur.
Orsaken härtill är att amidgrupperna i den förra
polymeren är skilda från de aromatiska ringarna av
en metylengrupp, medan de i den senare är bundna
direkt vid ringarna. I det förra men inte i det
senare fallet är därför amidgrupperna fritt vridbara
varigenom de kan ge vätebryggor vinkelrätt mot
ringarnas plan. Vidare hindrar ringarnas
osymmetriska metastruktur ordnad bindning genom
vätebryggor varigenom polymerens smältpunkt blir
lägre än för polymerer med regelbunden struktur.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
