- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
624

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 23 - Hänt inom tekniken - Nya tidskrifter - En internationell mikrokemi-kongress - Debatt: Vätebombförsök på månen, av Robert Engström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tidskriften utkommer som hittills med 6 häften
om året och kostar i prenumeration 12 kr/år. Ny
redaktör är chefsarkitekt Nils Sterner.
"Technical Writers’ and Editors’ Journal" är en
förträfflig amerikansk tidskrift som behandlar
frågor och problem av intresse för tekniska
skribenter och redaktörer. Uppsatserna står på ett tämligen
högt plan och behandlar rena fackfrågor, icke
organisationsfrågor. Tidskriften är den ena av de
tidskrifter som utges av Association of Technical
Writers and Editors, 334 West 12th Street, New York 14,
N.Y. (Tekn. T. 1958 s. 623). Redaktör är Allan Lytel
vid General Electric Co.
"TWE Newsletter" är Association of Technical
Writers and Editors nyhetsblad, som kan erhållas
av alla intresserade, även icke-amerikaner, genom
hänvändning till Elsie Ray, Secretary, TWE Council,
334 West 12th Street, New York 14, N.Y. Tidskriften
innehåller mest nyheter från föreningsverksamheten,
mötesreferat o.d.
Redaktör är Walter B Dennen, Jr.
"Journal of Nuclear Energy" är en i
Storbritannien utkommande teknisk-vetenskaplig tidskrift av
internationell karaktär vilken började utkomma
1954. Den innehåller originaluppsatser på ett högt
plan om forskningsmetoder, forskningsresultat och
teknik inom atomenergiområdet. Numera ingår i
tidskriften en översättning till engelska av den
sovjetryska atomenergitidskriften "Atomnaja
Ener-gija", som började utkomma 1956.

Tidskriften kostar per volym 7 £ för firmor och
institutioner, 3 £ 10 sh för enskilda. Förlag är
Pergamon Press Ltd., 4 & 5 Fitzroy Square, London
W 1. Redaktörer är doktorerna J V Dunworth och
D J Littler, England, R A Charpie, USA, J Guéron,
Frankrike, och G Randers, Norge. Svensk medlem i
redaktionskommittén är H Brynielsson.
"Nukleonik" är en tysk tidskrift, som började
utkomma i april 1958, och som till sitt innehåll
ungefär skall motsvara "Journal of Nuclear Energy".
Den utges av Springer-Verlag, Berlin W 35,
Reich-pietschufer 20, i samråd med tyska vetenskapsmän
och tekniker på atomenergiområdet. Tidskriften
publicerar längre redogörelser eller kortare
meddelanden om nya forskningsresultat inom
atomenergiområdet. Uppsatser av översiktskaraktär
införs också.

Utgivarna har redan på ett tidigt stadium varit i
kontakt med utgivarna av "Journal of Nuclear
Energy", och den gemensamma uppfattningen är
att utrymme finns för två tidskrifter av detta slag
i Europa utan att något konkurrensförhållande
skapas. Man vill också till "Nukleonik" få in bidrag
från hela Europa och ej blott från Tyskland.
Tidskriften kommer därför att vara flerspråkig.

"Nukleonik" beräknas utkomma med ungefär ett
häfte i månaden; det första häftet kostar 6,60 DM +
porto. Redaktörer är dr A Boettcher, Frankfurt am
Main, och professor W Finkelnburg, Erlangen.
Docent Gunnar Holte, AB Atomenergi,
östhammarsgatan 7, Stockholm ö, förmedlar uppsatser till
tidskriften och lämnar upplysningar.

En internationell mikrokemi-kongress
(International Symposium ön "Microchemistry")
anordnas den 20—27 augusti 1958 i Birmingham av
So-ciety for Analytical Chemistry, Midland Section och
Microchemistry Group. I samband med kongressen
anordnas studiebesök.

Upplysningar erhålles genom kongressekreteraren
Mr. W T Elwell, Imperial Chemical Industries
(Metals Division), Ltd., P.O. Box 216, Research
Department, Kynock Works, Witton, Birmingham 6.

debatt

Vätebombförsök på månen

I Tekn. T. 1958 s. 80 publicerades en
sammanfattning där redaktionen fått det hela om bakfoten.
Sedan jag i brev sökt klargöra saken infördes på
s. 176 en rättelse som ej berör redaktionens felslut.
Redaktionen har inte delgivit mig artiklarna innan
de publicerades och tillvitar mig åsikter som jag
aldrig haft. På grund av sjukhusvistelse kan jag
först nu rätta till saken.
Av min tidigare artikel "Jordsatelliters
omloppstid" (Tekn. T. 1*957 s. 980) kan utan svårighet
härledas att vridmomentet (vanligen betecknat mur)
för en satellit är m^]/G (n^ + Dij)(/ a, dvs.
vridmomentet ökar med kvadratroten ur
medelavståndet a från jordens tyngdpunkt. Artikelns
siffervärden visar att mvr på 1 000 kin höjd är 7,6 %> större
än för en tänkt satellitbana på 0 km höjd, dvs.
ökningen kan kontrolleras på vanlig räknesticka.

Helt ovidkommande är redaktionens
rymdraketexempel. Där är produkten mvr oföränderlig om
ingen ny rörelseenergi tillförs sedan raketen lämnat
jordytan.

En vätebomb-centralstöt ger månbanan ny energi
och ökar medelavståndet (= halva storaxeln),
varvid månens mvr ökar. Nu säger en astronomisk lag1:
"lf no external forces act ön the system, and if
the internal forces are central (that is, directed
along the lines joining the various particles) the
total angular momentum of the system remains
un-changed (is conserved), whatever may be the details
of the motion."

Reservationen "if the internal forces are central"
behövs inte om lagen varit begränsad enbart till de
centralt mellan tyngdpunkterna verkande
gravitationskrafterna. Reservationen säger generellt att inre
krafter inte ändrar systemets totala vridmoment så
länge de verkar centralt. Lagen om vridmomentets
oföränderlighet är astronomernas verkliga "första
huvudsats". Mig veterligen erkänner de inga
undantag från denna lag, och den tillämpas i all
stränghet både på planetrörelser etc. och på sådana
problem som solsystemets uppkomst och
energitillförseln till ebb och flod. Minskar jordens vridmoment
Joo genom tidvattenfriktion, tvingas månen av denna
lag att som kompensation öka sitt vridmoment mvr
och att lyftas ut mot gravitationen till större avstånd
från jorden. Om nu månens vridmoment ökas
genom en vätebomb-centralstöt, betyder detta en
ökning av summa-vridmomentet för systemet månen—
jorden, vilket samma lag tydligt anger vara omöjligt.
Jordens andel i totala vridmomentet blir alltså för
stor, dvs. jorden måste göra sig av med en del av
sin rotationsenergi. Om någon av de kritiker som
tydligen begriper saken bättre, med utgångspunkt
från att ovan citerade lag om "conservation of
angular momentum" är riktig, ville vara vänlig
klargöra hur jorden skall göra sig av med denna
överskottsenergi, eller varför lagen skall gälla vid ebb och
flod och generellt för alla astronomiska problem
men inte för centralstötar på månen, skulle jag
vara mycket tacksam. Robert Engström

1 Russell, H N, Dugan, R S & Stewart, J Q: Astronomy I.
Boston 1945, s. 264. Kursiveringen finns i originaltexten. Jfr

s. 301.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free