Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 25 - Nya metoder - Extraktion av rutil ur limenit, av E R—s - Sprutning av glasfiberarmerad plast, av SHl - Andras erfarenheter - Hur spänningskorrosion uppstår, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under minst 30 min eller tills reaktionen är
fullbordad. Reaktionsprodukten, som består av
sammanvuxna kristaller av järnsulfid och mikrokristallin
rutil Ti02, får svalna utan lufttillträde och utsätts
sedan för luft och vatten vid 14 kp/cm2 och 120° C,
varvid den bryts ned till en blandning av porösa
rutilkorn, kulor av svavel och finfördelad
järnhydr-oxid.
Medan komponenterna fortfarande befinner sig i
vatten under tryck kan de lätt separeras. Svavlet
avlägsnas och återgår i processen som ersättning
för den ursprungliga pyriten. Rutilen avlägsnas från
det återstående järnoxidslammet och tvättas med
svavelsyra, högst 10 vikt-Vo räknad på rutilen. Den
korniga rutilen innehåller nu mindre än 0,5 °/o
järnoxider, men alltjämt andra föroreningar, såsom
zirkon, granat, kvarts och kromit. Konventionella
separationsmetoder måste användas, om dessa
föroreningar ingår i större mängd.
Ur normala australiensiska ilmeniter har man
hittills utvunnit 90 °/o av titandioxiden. I allmänhet
får man ca 1 t rutil ur 2 t ilmenit. Man kan
producera rutil med mindre än 1 °/o Fe och med
betydelselösa halter av krom. För närvarande gör man ej
gällande att titanvitt kan framställas ur på detta
sätt utvunnen rutil. Experter tror dock att
processen kommer att få stor betydelse för ekonomisk och
effektiv utvinning av rutil ur ilmenit (Engineering
& Mining Journal okt. 1957 s. 112). E R—s
Sprutning av glasfiberarmerad plast
Enligt en relativt ny metod ("spray up method")
framställs föremål av glasfiberarmerad plast genom
sprutning av harts, katalysator, accelerator och i
bitar skuren glasfiber samtidigt på en form.
Metoden kan användas för alla slag av föremål utom
mycket små och sådana med djupa inskärningar.
Den sägs allvarligt konkurrera med den oftast
använda metoden enligt vilken en glasfibermatta läggs
upp på formen för hand. Enligt uppgift ger den
nämligen en produkt av högre kvalitet till ungefär
fjärdedelen så stor arbetskostnad.
Sprutningen utförs med en apparat, bestående
av-två pistoler för hartsets komponenter, mellan vilka
finns en apparat för skärning och sprutning av
glasfibern som matas till i form av förgarn. De tre
apparaterna är monterade på en ställning liknande en
cykels styrstång. Hartspistolerna matas från enkla
tryckbehållare eller med pumpar. Skärapparaten ger
glasfibrer av jämn längd vilken kan ställas in på
9—100 mm. Fibrerna slungas ut så att de inte
orienteras i någon bestämd riktning på formen.
Hartspistolerna sitter på kulleder så att de kan
riktas mot glasfiberstrålen i någon punkt mellan
sprutapparaten och formen. Hartsets komponenter
blandas utanför pistolerna varför kombinationer
med mycket kort hållbarhetstid kan användas. 1
praktiken sprutar man först ett ca 1,6 mm tjockt
skikt på formen. Detta valsas sedan ut med en
gum-mivals och hörnen jämnas med en pensel. För ett
litet båtskrov behövs i regel tre skikt.
Glasfiber sliter verktyg mycket starkt; t.o.m.
hård-metalleggar blir fort slöa vid skärning. För att slippa
byta blad i skärapparaten alltför ofta liar denna
därför konstruerats för brytning av fibrerna. Den
består av två tangerande cylindrar som roterar åt
motsatta håll. I)en ena är överdragen med
silikon-gummi, medan den andra, som är av metall, är
försedd med vanliga eneggs rakblad. När förgarnet
passerar mellan cylindrarna böjs fibern så skarpt att
den bryts av när rakbladen pressas in i gummit.
Då böjningen blir praktiskt taget lika skarp även
0111 rakbladen är slöa, kan något hundratals
kilogram förgarn skäras med en bladsats. Bladen är
vidare billiga och kan bytas på några minuter.
Skärapparaten kan ge upp till 1,35 kg/min skuren fiber,
och man kan erhålla upp till 2,27 kg/min
harts-glasfiberblandning, innehållande 30 %> glasfiber.
Glasfiberlaminaten får överraskande goda
fysikaliska egenskaper. Detta torde framför allt hero på
att fibern väts mycket väl av hartset när den
sprutas mot formen. Inga luftbubblor uppstår som vid
handuppläggning av en fibermatta. I)et färdiga
la-minatet liar mindre än 1 % porositet. Även tjocka
skikt blir genomsynliga.
Man har uppnått 21—28 kp/innr böjbrottgräns för
polyesterlaminat innehållande 30—40 °/o glasfiber,
skuren till 28 mm längd. Dragbrottgränsen är dock
mindre än väntat, nämligen ca 9 kp/mnr (J F
Carley i Modern Plastics febr. 1958 s. 119—121,
124). SHl
andras erfarenheter
Hur spänningskorrosion uppstår
Man vet att relativt litet aggressiva medier, såsom
ånga, kan korrodera material som är utsatta för
spänningar, men man vet ingenting 0111 hur
korro-sionsprocessen sker. Man tror emellertid nu att
man börjat komma underfund med
spänningskorrosionens mekanism.
Utsätts en bit tråd av rostfritt stål vid ca 600°G
för en atmosfär, innehållande syre och vattenånga,
uppstår ett tätt ludd av ytterligt fina järnoxidtrådar
på ytan (jfr Tekn. T. 1958 s. 232 fig. 4). Om
ståltråden står under spänning och ett spår av
klorid-jon sätts till atmosfären, bildas emellertid i stället
kristaller av Cr.,03 med högst 1 u tjocklek (fig. 1).
På grund av denna iakttagelse har nian antagit att
kristallernas tillväxt på ytan kan medföra en
kemisk skärning av metallen. Små fördjupningar
uppstår i metallytan, och de orsakar
spänningskoncentrationer som kan leda till sprickning (Materials in
Design Engineering jan. 1958 s. 150). SHl
Fig. 1. Kromoxidkristaller, bildade på rostfritt stål som vid 600°C
utsatts för spänningar och en atmosfär, innehållande syre, vattenånga och
spår av klorid jon.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
