Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 25 - Andras erfarenheter - Växtskydd mot fåglar och gnagare, av SHl - Kvävefixering med radioaktiv strålning, av SHl - Duktil keramik, av SHl - Polyuretanlacker, av SHl - Ymppolymerisation med ozon, av SHl - Dikromborid för högtemperaturmaterial, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några av de nämnda kemikalierna kan också
användas som skydd för Iräd, buskar och andra växter
mot kaniner. Department of Agriculture
rekommenderar t.ex. tetrametyltiuram eller nikotinblandningar
för detta ändamål. Ett i handeln förekommande
preparat, innehållande zinkdimetylditiokarbamat och
cyklohexylamin med polyetylenpolysulfid som
klibbmedel uppges vara ett gott medel mot kaniner
och rekommenderas också som skydd mot kråkor
och rådjur.
Bentjära skadar visserligen växter men kan
användas som skydd för fruktträdgårdar mot rådjur, om
den sprutas i ett band runt området. Den verkar
genom sin obehagliga lukt och uppges vara
effektiv-under ca en månad efter utspridningen
(Agricul-tural & Food Chemistry febr. 1958 s. 88—90). SHl
Kvävefixering med radioaktiv strålning
Vid Brookhaven National Laboratory har man
utarbetat en metod för fixering av atmosfäriskt kväve
med radioaktiv strålning (jfr Tekn. T. 1956 s. 853).
Processen har nu nått halvstor skala, och man lär
syssla med konstruktion av en reaktor för
kommersiell produktion.
Kväve- och syremolekylerna joniseras och
sönderdelas genom det intensiva bombardemanget med
klyvningsfragment samt a-, ß- och y-partiklar när
reaktorbränslet i findispers form bringas i direkt
kontakt med gasen. Enligt uppgift har man nått ett
utbyte på 5—15 °/o kväveoxider under lämpliga
betingelser, nämligen minst 10 kp/cnr trvek och ca
200°C.
Processen genomförs i en reaktor fylld med
glasfiber, innehållande e35UO». Denna form av bränsle
lär vara betydligt effektivare än det tidigare
använda, fina oxidpulvret. Fyllningen ger en stor
värmeöverföringsyta och gör en större del av
rekylenergin vid klyvningen tillgänglig.
Kostnaden för salpetersyran beror i stor
utsträckning på den effektivitet med vilken klyvningsenergin
överförs till kemisk energi. Vid 50 °/o verkningsgrad
ger 1,2 kg uran anrikat till 20 %> Z’V, värt ca 6 000
ca 70 t fixerat kväve, värt ca 10 000 $. Man kan
förbättra ekonomin genom att höja temperaturen,
t.ex. till 260—315°C, så att ånga samtidigt kan
genereras (Chemical Engineering 24 fehr. 1958 s. 55).
SHl
Duktil keramik
Man har funnit att vissa jonkristaller med kubiskt
gitter har påtaglig duktilitet. Detta gäller både
rymd-centrerade och ytcentrerade gitter av vilka dock de
förra förefaller något mer duktila än de senare.
Duktiliteten beror på glidningar i kristallen under
spänning. Delta är möjligt bara om strukturen är
enkel, och hittills har man iakttagit duktilitet bara
hos kristaller bestående av en katjon per anjon.
I såväl rymd- som ytcentrerade kubiska gitter finns
det sex plan i vilka glidningar är möjliga, medan
teoretiskt fem är nödvändiga för duktilitet. Att man
tidigare har ansett jonkristaller fullständigt spröda
beror på att deras duktilitet i många fall försvinner
snabbt. När kristallytorna är färska kan kristallen
böjas utan att brista, men efter kort tid, ibland
mindre än en minut, har dess duktilitet försvunnit.
Denna "åldring" är inte densamma för alla ämnen.
Kaliumkloridkristaller kan sålunda hållas duktila,
om deras ytor skyddas genom behandling med
ammoniak eller förhindrande av kontakt med luft.
Magnesiumoxid blir däremot spröd, även om ytorna
skyddas. Litiumfluorid och cesiumbromid åldras
emellertid inte alls; de förblir duktila vad man än
gör med dem.
Man känner ännu inget sätt att göra duktil
magnesiumoxid som ur praktisk synpunkt är det
intressantaste av de undersökta ämnena. Forskningen på
detta område har emellertid bara börjat, och det iir
därför tänkbart att man i framtiden kan få fram
duktila keramiska konstruktionsmaterial (Chemical
& Engineering News 9 dec. 1957 s. 60). SHl
Polyuretanlack er
I allmänhet måste polyuretaner (Tekn. T. 1954
s. 431) användas i tvåkomponentsystem vilket är en
betydande nackdel när de skall användas som
lackbindemedel. Polyuretanlacker har därför inte
utnyttjats i den utsträckning som synes befogad på
grund av deras utmärkta seghet, hårdhet och
resistens mot vatten och kemikalier. Deras
pigmente-ring och hantering är också besvärlig på grund av
isocyanatkomponentens känslighet för fuktighet.
Man lär emellertid nu i USA ha framställt ett
olje-modifierat polyuretanharts som ger lagringsbara
läcker och färger i enkomponentsystem. Lacken
uppges vara dammtorr på 1,5 h och härdas under
6—7 veckor. Genom kombination med linolja eller
vissa fettsyror kan man erhålla lösliga polyuretaner
vilkas filmbildande egenskaper liknar alkyders,
fe-nolharlsers och epoxihartsers.
Det nya polyuretanhartset har jämförts med
olje-modifierad alkyd, med kinesisk
träolja-fenolharts-fernissa och med epoxiestrar. Man provade
lackskiktens hårdhet, nötningshållfasthet, slagseghet,
böjlighet, glans, färg samt resistens mot vatten och
kemikalier. Det uppges att polyuretanlacken vid alla
proven visade minst lika goda egenskaper som de
övriga lackerna.
Man rekommenderar polyuretanhartset till
golvfernissa, lackfärger, båtlack, brännlack för låg
bränningstemperatur och grundfärger för metaller
(Chemical & Engineering News 25 nov. 1957 s. 52).
SHl
Ymppolymerisation med ozon
Enligt en fransk uppgift kan man framställa
ymp-polymerer genom att förbehandla en polymer med
ozon. Den ger nämligen då ymppolymerer med
vinyl-, vinyliden- eller dienmonomerer. Inget ämne,
som katalyserar monomerernas polymerisation, är
närvarande, och därför lär man få ymppolymerer
utan inblandning av homopolymerisat. Metoden kan
också användas för vmppolymerisering av färdiga
plastföremåls ytskikt (Chemical & Engineering News
6 jan. s. 54). SHl
Dikromborid för högtemperaturmaterial
Krom har som bekant god resistens mot oxidation,
men den har relativt liten kryphållfasthet vid hög
temperatur. Denna olägenhet kan man motverka
genom att kombinera kromen med bor. Man lär
sålunda nu ha funnit att dikromborid och krom kan
ge ett material som är överlägset alla andra
krom-borider. Det uppges nämligen ha mycket större
varmhållfasthet och oxidationsresistens än
dikromborid eller krom ensam.
Dikromborid kan ta upp ca 20 ’% krom i fast
lösning. Genom att variera kromöverskottet kan man
erhålla ett material med önskad hållfasthet,
korrosionsresistens och duktilitet vid
användningstemperaturen. Genom tillämpning av pulvermetallurgisk
eller keramisk teknik, bestående i varm- eller kall-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
