Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 25 - Hänt inom tekniken - 50-årsjubileum som civilingenjör - Tullbehandling av vetenskaplig materiel - Offentliga byggnader — organisation och ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänt inom tekniken
SO-årsjubileum som civilingenjörer firades den
31 maj 1958 på STF:s lokal av 1908 års avgång från
fackskolorna för maskinbyggnadskonst och
elektroteknik vid KTH. Närvarande var kamraterna Bertil
Arelli, Harry Bager, Wilhelm Davidsson, Alex
Engblom, Karl Erik Eriksson, Gabriel Granér, Sigurd
Halden, Rasmus Harksen, Rolf Littke, L Hugo
Pettersson, Otto Löfvenmark, Wilh. Qvarnström, John
Strindlund, Henry Tham, Sam Wallin och John
Wennerberg.
Tullbehandling av vetenskaplig materiel. För
att underlätta tullbehandling och transport av
ömtålig vetenskaplig materiel har Unesco föreslagit ett
särskilt internationellt arrangemang. I varje till
arrangemanget ansluten stat skall vetenskaplig
materiel, som avsändes från vissa godkända
vetenskapliga institutioner eller inkommer till dessa,
tull-behandlas i avsändarens eller mottagarens lokaler.
Kolli som innehåller dylikt gods skall av
vederbörande institution förses med särskild etikett.
Denna skall uppta dels en av avsändaren tecknad
anhållan att försändelsen i oöppnat skick måtte
tillställas adressaten, dels ett av tullmyndighet i
av-sändningslandet utfärdat intyg om försändelsens
innehåll samt tullförsegling.
Sverige har anslutit sig till arrangemanget.
Tullmyndigheterna har sålunda anmodats att vid
tull-klarering av ömtålig vetenskaplig materiel iaktta
särskild varsamhet samt att bereda de varuhavare
som arrangemanget gäller största möjliga lättnader.
Offentliga byggnader — organisation och
ekonomi. Statens Byggnadsbesparingsutredning är en
enmansutredning bestående av generaldirektör Stig
Ödeen. Dess uppdrag skall bl.a. avse ett försök till
en samlad bedömning av alla de byggnadsbehov för
statliga eller statens understödda ändamål som från
olika håll anmälts. Denna del av uppdraget
behandlades i utredningens första delbetänkande "översikt
och byggnadsbehov" (SOU 1956:39) av oktober
1956.
Den andra huvuddelen av utredningsuppdraget
omfattar "dels förslag till kostnadsminskande åtgärder
av teknisk natur, dels förslag till sådana åtgärder
av ekonomisk och organisatorisk natur samt dels
slutligen en omprövning av de gängse
standardkraven för olika slag av byggnader". De ekonomiska
och organisatoriska frågorna behandlas i det i
december 1957 avgivna delbetänkandet "Organisation
och ekonomi" (SOU 1957:47).
Om detta andra delbetänkande har Svenska
Teknologföreningen yttrat sig i maj 1958. Föreningen
konstaterar till en början att utredningen ger vida
och sakliga utblickar inom skilda områden av
statsförvaltningen där enligt samfälld teknisk och
ekonomisk sakkunskap behov av samordning och
annan rationalisering sedan länge varit synnerligen
angelägen. Utredningens stora värde i dessa
hänseenden kan dock icke förringa kritiken i fråga om
några av de delproblem som utredningen behandlar.
Behovet av såväl långsiktig planering som
omsorgsfull projektering vill föreningen starkt understryka.
Såsom organ för samlad teknisk sakkunskap måste
föreningen med beklagande och stark oro för
framtiden konstatera, att medan t.ex. industrin av hårda
ekonomiska villkor tvingas att lösa sina
investeringsproblem efter denna uppläggning, åsidosätter
statliga och kommunala organ icke sällan dessa
fundamentala principer. Bristerna är främst
organisatoriskt betingade och sammanhänger med
finansieringsformer och statlig bidragsgivning.
Utredningsmannen har föreslagit tillsättandet av
en delegation för offentliga husbyggnader. Värdet av
en sådan särskild delegation för
investeringsplaneringen anser föreningen diskutabelt. I stället för
i en överinstans som i sig inrymmer de
byggnadsäskande ämbetsverken, kommuner och landsting,
synes erforderlig samordning böra ske på
departementsplanet. Delegationen bör däremot kunna vara
av värde som beredningsorgan och bör då få en så
allsidig sammansätttning att den blir auktoritativ.
Utredningen föreslår vidare att K.M:t uppdrar åt
Socialstyreslen, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Medicinalstyrelsen. Byggnadsstyrelsen, Skolöverstyrelsen
och Universitetskanslerämbetet att göra upp planer
inom sina områden för den närmaste
tioårsperioden. Detta förslag tillstyrks av föreningen som
dock anser det vara uteslutet att planeringen skall
kunna genomföras inom den tidsram utredningen
tänkt sig. Det är anmärkningsvärt att samtidigt
som utredningsmannen mycket riktigt anmärker på
tidigare bristande planering föreslår han en
plane-ringstakt som uppenbarligen icke ger utrymme för
grundlig och förutsättningslös omprövning av skilda
intressenters investeringsbehov.
Föreningen vill i detta sammanhang peka på ett
förhållande som sedan länge varit till nackdel för
tekniker och andra som kommit i kontakt med det
statliga eller statsstödda byggandet, nämligen
byggnads- och närstående ärendens bristande
samordning på departementsplanet. För närvarande är
snart sagt alla departement engagerade i dylika
frågor. De brister utredningsmannen påtalar (t.ex. den
långsiktiga planeringen) torde i mycket ha sin rot
i dettta förhållande. Det sedan lång tid tillbaka från
skilda håll ställda kravet på ett särskilt departement
för byggandet, samhällsplaneringen, näringslivets
lokalisering, vatten- och landskapsvården m.fl.
dylika ur långsiktig planerings- och
investeringssynpunkt viktiga förvaltningsgrenar får en allt
allmännare anslutning. Föreningen finner för sin del
frågan vara av sådan vikt att den icke längre kan
undanskjutas.
Då det gäller utvecklingsgången från program till
byggnad vill föreningen särskilt understryka
utredningsmannens uttalande "att programmet för
byggnadsanläggningar bör utformas av den som
kommer att handha verksamheten i den blivande
anläggningen, under medverkan av kvalificerad
byggnadssakkunskap, samt att den som utformar
programmet även bör ha att bära kostnaderna för
byggnaden. Vidare bör systemet med särskilda
byggnadskommittéer undvikas". Här är ett fält där
betydande rationaliseringsvinster kan erhållas.
Ledstjärnan bör därvid vara att byggnadsplanering och
projektering i alla sammanhang bör skötas av
fackfolk, likaväl som t.ex. sjuk-, ungdoms- och
åldringsvård. För närvarande är t.ex. det
lekmanna-mässiga och politiska inflytandet alltför stort på
även rent teknisk-ekonomiska husbyggnadsfrågor.
Föreningen avstyrker förslaget om en utvidgning
av undervisningen vid de tekniska högskolorna
enligt utredningens riktlinjer och föreslår i stället att
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
