- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
697

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 27 - Skrov och utrustning för moderna krigsfartyg, av Gösta Liljekvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta vapen har redan och kommer än mer i
fortsättningen att sätta sin karaktär på
örlogsfartygen. Detta gäller skrovens utformning och
dimensionering, men det gäller också i hög
grad fartygets hela arrangemang och en mängd
utrustningsdetaljer.

Huvudparten av skadeverkningarna vid en
atombombkrevad kan hänföras till
värmestrålningen, stötvågen och radioaktiva strålningen.
Därtill kommer vid en del detonationstyper
vissa bifenomen, såsom undervattenschock,
dimvåg och radioaktivt utfall. De sistnämnda
fenomenen kan åstadkomma en beläggning av
radioaktivt stoft på fartygsytor m.m.

De olika verkningarna är till sin karaktär
beroende av detonationstyp och till sin storlek
beroende av bombstyrka och avstånd från
de-tonationspunkten.

Man skiljer mellan luftkrevad, ytkrevad och
undervattenskrevad. I fråga om den radioaktiva
strålningen särskiljes initialstrålningen i direkt
anslutning till krevaden och kvarvarande
strålning från radioaktiva klyvningsprodukter. Vid
en ren luftkrevad, vilket innebär, att det
bildade eldklotet ej kommer i beröring med
vattenytan, förekommer endast initialstrålning,
värmestrålning och luftstöt. Endast vid mycket
stora laddningar (vätebomber) behöver man
räkna med radioaktivt utfall vid denna typ av
krevad.

Vid en undervattenskrevad uppträder de
nämnda bifenomenen av undervattenschock,
dimvåg och radioaktivt utfall. Kvarvarande
radioaktivitet blir betydande, särskilt i
dim-vågen, medan man i stort sett helt kan bortse
från initialstrålningen och värmestrålningen.
Ytkrevader ger mellanting mellan luft- och
undervattenskrevader.

I tidshänseende är initialstrålningen och
värmestrålningen momentana, relativt tätt
följda av stötvågen. Därefter kommer dimvåg ocli
slutligen radioaktivt utfall. För ett fartyg, som
befinner sig så långt från krevaden, att det kan
beräknas motstå stötvågen utan att bli
man-överodugligt, är tidsrymden mellan stötvåg
och dimvåg så pass lång, att personalen kan
flytta sig under väderdäck, om den ej
åsamkats allvarliga skador genom stöten. Stötvågen
kommer så omedelbart efter krevaden, att den
bör inväntas i hastigt intagen tillfällig
skyddsställning.

Skadeavståndet är som nämnts beroende av
bombstyrkan. Som nominell atombomb brukar
betecknas bomb av "Japantyp", med så stor
energiutveckling, att denna kan jämföras med
sprängverkan hos 20 000 t trotyl. Såväl svagare
som starkare bomber har konstruerats.
Vätebomberna har 100 till 1 000 gånger större
verkan än de nominella atombomberna.

Det första krav som framträder som
skyddsåtgärd mot atombomber blir att skydda all
personal mot värmestrålningen och den
radioaktiva initialstrålningen. Det kan ske genom
att personalen vistas innanför det skal, som
skrov och överbyggnader utgör. Svårigheten
härvidlag ligger i att inånga vapen och hjälp-

medel fordrar hantering av personal i det fria.
Fartygets direkta manövrering och ledning har
av ålder och naturliga skäl bedrivits från
öppna möjligen vindskyddade platser ombord.

Hela den moderna vapenutvecklingen går mot
vapen som hanteras inifrån. Redan befintliga
öppna vapen omkonstrueras i möjligaste mån.
Den moderna eldledningstekniken är av
naturliga skäl med radar i stället för mänskligt öga
lätt att anordna ombord utan yttre personal.
Fartygsledningen är nästan svårast att flytta
in och det är kanske naturligt för våra
förhållanden med ofta återkommande navigering i
trånga skärgårdar, där man ej vågar lita på
elektronik och dylikt som ersättning för den
direkta observationen. Fartygskonstruktören
avser närmast att skapa en belt sluten plats
för fartygsledningen i strid och en högst
diminutiv yttre brygga för ren ordergivning vid
navigering i skärgård.

Vid undervattenskrevad av atombomb kan ett
fartyg komma att omges med ett dimmoln med
betydande radioaktivitet och ytterst allvarliga
konsekvenser även för en i fartyget innesluten
besättning och skyddet häremot liar föranlett
många konstruktionsförändringar på ett
örlogsfartyg.

Genom en mängd laboratorieförsök och
studier har framkommit betydelsen av en kraftig
sköljning av ett fartygs alla väderytor för
förhindrande av att radioaktivt stoft lägger sig
utanpå fartyget och strålar in i dess inre.
Genom effektiv duschning med havsvatten kan
den radioaktiva strålningen från fartygets
ytterytor nedbringas till några få procent av
den ursprungliga intensiteten.
Saneringseffekten är beroende av om det radioaktiva utfallet
är torrt eller vått samt om däck och
överbyggnader är torra eller nedvätta. Dessutom liar
däckets och övriga ytors ytbeskaffenhet viss
betydelse.

I skrymslen ocli vrår samlar sig gärna stoft,
som är svårt att skölja bort och som kan ge
punktformig liög aktivitet. Eftersanering med
direkta spolnings- och skrubbningsmetoder blir
då nödvändig. Här framstår betydelsen av släta
ytor ocli avrundade yttre former.

Det svåraste problemet, när det gäller
radioaktiva dimmoln och även andra eventuella
gift-gasmoln, är dock att förhindra, att de
inkommer genom fartygets ventilationssystem eller
genom andra luftintag. Det finns förslag till
filter av olika typer för luftintagen för att sila
bort radioaktiva partiklar eller gas, men någon
praktisk lösning har ej framkommit. Den
effektivaste och enklaste lösningen är stängning av
alla luftintag vid passage genom radioaktiva
moln eller gasmoln. Detta är tänkbart för
ventilationsintag, om vissa åtgärder vidtas med
den inneslutna luften, där mycket personal
vistas. Det är dock otänkbart att stänga luftintag
till ångpannor i all synnerhet som man med
största möjliga skyndsamhet bör förflytta
fartyget från det farliga molnet. Åtgärder kan
vidtas, så att en ånganläggning kan fungera utan
att driftpersonalen behöver offras. Pannfron-

TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 ()S7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free