Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 28 - Kanadas kemiska industri, av Sven O Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Karta över Kanada.
Råvaror
I Nordamerika liar petroleum satt sin prägel
på den kemiska industrins våldsamma
utveckling under efterkrigsåren. I Kanada har dock
sedan gammalt en väl utvecklad acetylenkemi
tillämpats. Detta sammanhänger givetvis med
tillgången på billig elkraft. Upptäckten av
rikliga olje- och naturgaskällor har framkallat en
utveckling liknande den amerikanska med på
etylen baserade tillverkningar. Den
kanadensiska kemiska industrin ger således exempel på
båda dessa betydelsefulla grenar av den
moderna organisk-kemiska fabrikationen.
Man saknar emellertid de aromatiska ämnena
från gas- och koksverk i tillräcklig mängd.
Kanada har visserligen mycket stora tillgångar
på stenkol, som uppskattas till 98 Mt, men de
ligger på så stora avstånd från
befolkningscentra att det nu icke lönar sig att bryta dem.
Kolbehovet täckes genom import från
närbelägna gruvor i USA.
Kanada är rikt på olika råvaror även för
kemisk industri. För den oorganisk-kemiska
tillverkningen finns saltfyndigheter och billigt
biproduktssvavel, antingen från rostgaser eller
från naturgas. Däremot saknar Kanada råfosfat
och kaliumklorid, nödvändiga för konstgödsel.
I prärieprovinsen Saskatchewan bearbetas
emellertid nu kalifyndigheter på försök.
Kalksten i tillräcklig renhet finns på flera lokaler.
Energitillgångar
Stenkol spelar relativt liten roll som
energikälla för den kemiska industrin i dagens
Kanada. Kolbrytningen sjönk från 19 Mt 1950 till
15 Mt 1954 som följd av konkurrens från olja
och naturgas. I statlig regi pågår dock försök
att förbättra brytningstekniken och
utnyttjningen av koltillgångarna.
Vattenkraften uppskattas till ca 50 000 MW
ekonomiskt installerbar effekt vid normalt
vattenflöde under sex månader. Dessa tillgångar,
som är tämligen väl spridda över hela landet,
har byggts ut bara till ca 28 %. En tredjedel av
de 1957 kända tillgångarna finns i provinsen
Quebec, den till arealen största i östra Kanada.
Härav har ungefär hälften byggts ut. En
sjättedel av landets vattenkraft finns i British
Columbia där man ännu har installerat endast ca
25 %. I provinsen Ontario har däremot nära
80 % byggts ut, vilket visar denna provins
starka industrialisering.
Kanada har världens näst högsta
elkraftkonsumtion per capita och överträffas häri endast
av Norge. Industrikraft hade 1955 ett
genomsnittspris av 0,7 c t/kWh mot 1,3 et/kWh i USA.
Stor tillgång på elenergi till lågt pris har
givetvis varit en god förutsättning för
elektro-termisk och elektrokemisk industri liksom
massa- och pappersfabrikation. År 1953
förbrukade den senare 36 % av bela industrins
elkraftkonsumtion eller nära 15 000 MkWh.
Som exempel på metallframställning kan
nämnas att Kanada har världens största
aluminiumfabriker, trots att råvaran måste importeras.
Den senaste anläggningen i Kitimat i British
Columbia har blivit internationellt känd genom
bl.a. de djärva lösningar som tillämpats vid
byggande av tillhörande kraftanläggningar, som
är världens största (Tekn. T. 1952 s. 821; 1953
s. 530, 922; 1954 s. 748).
En energikälla, som tilldragit sig stor
uppmärksamhet världen över under de senaste
åren, är de rika oljefälten i prärieprovinserna
706 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
