Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 28 - Kanadas kemiska industri, av Sven O Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och komersiell fiberfabrikation dröjde till 1928.
Rayon hade då redan varit i tillverkning
sedan 1925 i Cornwall, Ontario. Där uppstod
snart även en alkalifabrik liksom tillverkning
av kolsvavla. Försörjningen med dessa råvaror
för rayonfabrikationen var därmed ordnad.
Acetatfibern har numera sitt
tillverkningscentrum i väster vid den redan nämnda
anläggningen i Edmonton. Fiber av såväl silke- som
ulltyp framställs av båda slagen.
De viktigaste syntetfibrerna är nu alla
representerade i kanadensisk tillverkning.
Nylon-tillverkning" startade 1942 med råvaror från
USA. Det gällde dock endast nylonsilke, men
sedan kriget var över ocli det akuta behovet av
fallskärmsduk stillats inom de allierade
styrkorna, växte ur fabriken vid Kingston, Ontario,
fram en fullständig tillverkning. Man utgick
först från amerikanskt nylonsalt, men nu liar
anläggningar för framställning av
liexametylen-diamin och adipinsyra kommit i gång i
Mait-land några mil norr om Kingston. Du Pont’s
dotterbolag i Kanada driver denna fabrikation.
Syntetfibrernas numera rika flora spred sig
ytterligare i Kanada med tillkomsten 1955 av
en Terylene-fabrik (för 20 M$) i Millhaven i
närheten av Kingston. I Maitland är en fabrik
för tillverkning av akrylfiber under byggnad.
Kemisk industri av modernaste slag ligger
således samlad i ett område vid St.
Lawrence-flo-den med goda utskeppningsmöjligheter. Här
ligger också en fabrik för fluorkolväten, freoner,
för vilken en ny koltetrakloridfabrik anlades i
Cornwall 1957.
Tillverkningen av konstfibrer nådde 1955 ca
42 000 t. För syntetfibrerna nylon m.fi.
beräknade man tillverkningen 1955 till 6 700 t och
1956 till 9 000 t. Detta innebar mer än en
fördubbling jämfört med 1953.
Syntetiskt gummi
När japanerna 1941 ockuperade Bortre Indiens
plantager skars den västra hemisfären av från
tillgången på naturgummi. Man behövde bara
två år för att i Nordamerika konstruera, bygga
och starta ett system av fabriker, som hade en
tillverkningskapacitet på 900 000 t/år av olika
slags syntetiskt gummi.
I denna forcerade uppbyggnad av belt ny
industri deltog Kanada genom det statliga
företaget Polymer Corp. i Sarnia. Detta byggde
under 1942—1943 en anläggning, som redan
1945 täckte hela det kanadensiska behovet.
Ursprungligen dimensionerad för en
årsproduktion av 45 000 t drevs tillverkningen snabbt
upp och nådde 1950 över 60 000 t/år. År 1955
producerades 115 000 t, och fabriken uppges
vara världens största i sitt slag.
Det syntetiska gummit är en viktig
exportvara; 1955 exporterades 70 000 t värda 45 M$.
Bestämmande för tillverkning av syntetiskt
gummi är tillgång på rikliga kvantiteter billiga
kolväten, såsom butadien, butvlen, etvlen och
bensen. Expansionen av raffinaderiet i Sarnia
liksom tillgång på billiga kolväten i
prärieprovinserna ger Polymer Corp. goda förutsättning-
ar att expandera för att möta den stegrade
efterfrågan som man räknar med kommer för
det syntetiska gummit.
Handel
Värdet av Kanadas export ocli import av
kemiska produkter har varit:
1920 1930 1940 1950 1951 1953 1955
M$ M$ M$ MS M$ M$ M$
Export 23 17 32 109 139 148 220
Import 58 53 69 212 259 272 314
Exporten har svängt mellan 15 och 20 % av
tillverkningsvärdet. Ungefär 50 % av den går
till USA och 10 % till Storbritannien. Den
största gruppen är konstgödsel följd av plaster
och syntetiskt gummi.
Importen liar sedan gammalt varit betydande.
På 1920—1930-talen utgjorde den 30—35 % av
landets totala konsumtion av kemiska
produkter, 1955 liade den sjunkit till ca 25 %. USA
dominerar med 85 % av importen närmast
följt av Storbritannien med 7—10%. Detta land
hade under 1940-talet en andel på 10—15 %.
Importen består till en femtedel av plaster,
varpå följer läkemedel, pigment och vegetabiliska
oljor.
Utvecklingstendens
Marknaden för kemiska produkter i Kanada
liade 1955 en omslutning av ca 1 250 M$.
Enligt en rapport (Davis, J: "The Canadian
clie-mical industrv." Ottawa 1957) till Royal
Com-mission ön Canada’s Economic Prospects
(Gor-don-kommissionen) beräknar man att
avsättningen totalt skall nå upp till 5 500—6 500 M$
under 25-årsperioden fram till 1980. Man
beräknar att Kanadas befolkning 1980 liar vuxit
till 26—27 miljoner, samt att
bruttonationalprodukten i 1949 års penningvärde liar stigit till
ca 60 000 M$ från 30 000 M$ 1956.
Konsumtionen av kemiska produkter som 1955 utgjorde
5 % av nationalprodukten, skulle enligt denna
prognos växa till nära 10 %.
För de kemiska produkterna förutses en
kon-sumtionsökning inom alla fält under den
kommande 25-årsperioden. Dominerande är den
kemiska industrin själv, vars konsumtion
beräknas bli sexfaldigad och nå 600 MS 1980.
Jordbrukets behov av kemiska produkter av
skiftande slag väntas bli nära åtta gånger så stort
som 1955. Plastindustrin, som väntas visa den
största tillväxtintensiteten beräknas 1980
förbruka kemikalier för 200 M$ eller tio gånger
så mycket som 1955. Massa- och
pappersindustrierna tros fyrfaldiga sin konsumtion; ocli
el-och textilindustrierna väntas ha tio- resp.
fem-faldigat konsumtionen av kemikalier.
Orsaken till denna starka utveckling är att
Kanada i dag saknar en fullt utbyggd
förädlingsindustri. Man finner nu en stark
propaganda från politiskt och ekonomiskt håll för
utbyggnad av förädlingsindustrierna. Industri-
710 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
