Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 28 - Utmattningsprovning av stål avsedda för svetsning, av Cyrill Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verken. Liknande provningar är även i gång i
Stiftelsens för Skeppsbyggnadsteknisk
Forskning regi.
Fem olika plåtmaterial (tabell 2 och 3) i
tjockleken 18—20 mm med hållfastheter på 41
—53 kp/mnr och
Charpy-V-omslagstempera-turer från —70°C (normaliserat kiseltätat,
aluminiumbehandlat basiskt martinstål) till
+ 60° C (kallsträckt 10 varmåldrat 250°C,
halvtätat elektrostål) har utmattningsprovats
dels med släta stavar, bearbetade på kanterna
men i övrigt med valshuden kvar, dels med
två motstående Charpy-V-notch på kanterna.
Provstavsbredden, exklusive anvisningarna,
var 35 resp. 50 mm. Fullständiga
Wöhlerkur-vor från 5 • 101 till 2 • 108 belastningar kördes
för pulserande dragning vid 500 r/m i
Fagerstas 100 t Amsler-pulsator.
Provningstemperaturen var 20°C. Avsikten med provningen av
det åldrade materialet var att se om
utmattning under omslagstemperaturen + 60° C skulle
visa sig som försvårande faktor genom kortare
livslängd, dvs. högre anvisningskänslighet.
Med tanke på den utmattningsprovningen
normalt vidlådande spridningen torde någon
signifikant skillnad, utom i ett fall för slät stav, inte
kunna utläsas av värdena, fig. 3. Det angivna
undantaget utgöres av det åldrade materialet
4, som vid slät stav har större
utmattningshållfasthet än de andra undersökta materialen,
övriga serier ligger väl samlade kring en tänkt
"medelwöhlerlinje", en för slät, en för
anvis-ningsförsedd stav. Det kan här nämnas, att
den teoretiska formfaktorn för de
anvisnings-försedda stavarna är av storleksordningen
oe. — 6,5 under det att den "praktiska"
formfaktorn uppgår till ß = 3.
Vid material 1 och 2 har undersökningen
fullföljts även med släta stavar, på de bearbetade
kanterna försedda med två motstående 100 mm
långa påläggssvetsar (elektrod OK48P).
Svet-sens anvisningsverkan är något starkare vid
låga än vid höga belastningar (fig. 4), vilket
yttrar sig i en starkare lutning hos
Wöhler-kurvan. Även när det gäller känsligheten för
svetspåverkan synes de undersökta materialen
1 och 2 vara tämligen likvärda.
Slutligen har inverkan av en
avspännings-glödgning vid 625° C på
utmattningshållfastheten studerats hos svetsade stavar av material
1 och 2, fig. 5. Som synes höjes
utmattningshållfastheten från ca 14—15 kp/mnr till 18—20
kp/mm2 genom avspänningsglödgningen.
Detta resultat synes mig vara mycket
naturligt, eftersom materialet inte kan "veta" om
spänning härrör från en "yttre belastning"
eller från ett "egenspänningstillstånd"
(svets-spänning). Jag ställer mig därför mycket
skeptisk till de diskussioner, som då och då äger
rum, om avspänningsglödgningens vara eller
inte vara i samband med frågor om
utmattningshållfastheten hos svetsade konstruktioner.
Den föreliggande undersökningens resultat
kan sammanfattas i följande punkter:
Utmattningshållfastheten vid 2 • 10"
belastningar påverkas ej signifikativt av materialets
Tabell 2. Materialens sammansättning
Material C Si Mn P S Cu N AL
lösligt olösligt
nr »/o °/o °/o °/o °/o »/o °/o °/o »/o
1 0,17 0,32 1,54 0,017 0,028 0,14 0,005 0,044 0,003
2 0,20 0,22 0,72 0,013 0,033 0,23 0,007 0,015 0,002
3, 4a 0,13 0,10 0,60 0,009 0,023 0,02 0,010 — —
5b 0,18 0,26 0,73 0,005 0,011 0,04 0,004 — —
a0,00 % Cr, 0,00 »/i Ni;ft 0,01 •/■ Cr, 0,04 Vo Ni.
sammansättning, hållfasthet, benägenhet för
sprödbrott (omslagstemperatur enligt
Charpy-V) inom här undersökta gränser, vare sig vid
pulserande dragning av släta, kantbearbetade
stavar med kvarvarande valshud eller av
dylika stavar med två motstående
V-notch-anvis-ningar på kanterna.
Pålagda svetssträngar av 100 mm längd på
provstavskanterna sänker
utmattningshållfastheten dels genom svetsrågens form (-faktor),
dels genom svetsspänningar. Genom en
avspän-ningsglödgning vid 625° C erhålles därför en
väsentlig ökning av utmattningshållfastheten
vid pulserande dragning. En förutsättning är
naturligtvis att grundmaterialets svetsbarhet är
så betryggande god att några svetssprickor ej
uppstår omedelbart efter svetsningen.
Slutligen kan konstateras att utmattningshåll-
Fig. 2.
Utmattningshållfasthet
för stål Ull;
opu
utmattnings-brottgräns vid
pulserande
dragning med 106
belastningar;
ctu största
tilllåten utmattningsspänning
13,5 kp/mm’;
Ni3,5 antal
belastningar vid
13,5 kp/mm’
spänning.
714 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
