Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 29 - Havsvågor och fartygsrörelser, av Curt Falkemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tersom vågornas hastighet är direkt
proportionell mot deras period. Avsättes H/T2 som
funktion av (T/w)2 i ett halvlogaritmiskt diagram
visar det sig, att alla observationer avgränsas
av en rät linje, som alltså visar den maximala
våghöjden vid olika vindstyrka och varaktighet
hos vinden, fig. 5.
I diagrammets vänstra del återfinns de korta,
branta vågor som först uppstår, i högra delen
"gamla" låga dyningar. Dessa ligger utanför
den area, i vilken vågsystemet genererats och
deras r/w-förhållande måste tagas med den
genererande vinden i nämnaren. För en viss
period kan tydligen alla våghöjder återfinnas
upp till en viss gräns.
Räta linjen i diagrammet, fig. 5, motsvarar
(med meter och sekunder som enheter)
funktionen
H/f2 = 0,219 e ~ 2’438 (n)
eller
H = konst. -~e ~ (Äw) (12)
2 Jr
Fig. 5. Förhållandet mellan våg höjd och kvadraten på skenbara
våg-perioden som funktion av kvadraten på vågsystemets ålder.
Våg höjd
Liksom vågperioden varierar från punkt till
punkt på havsytan varierar också våghöjden,
och vågornas "branthet" H/X, där H är
våghöjden. Brantheten kan dock inte överskrida ett
maximivärde, ty högre vågor blir instabila och
bryter i topparna. Teoretiskt är detta
maximala värde 1/7, men i verkligheten mycket
mindre.
Man finner emellertid, att det råder ett
samband mellan vågornas branthet och "ålder".
Om vinden börjar blåsa över en alldeles orörd
vattenyta med konstant hastighet uppstår först
små, branta krusningar med liten hastighet.
Emellertid ökar vågorna i storlek, hastighet
och period. Förhållandet mellan vågornas
hastighet och vindens hastighet w kan vara ett
mått på åldern, eller också kan förhållandet
mellan period och vindhastighet vara det, ef-
Fig. 6. Vågspektra för fullväxt sjö vid olika
vindhastigheter.
Skenbara vågen
Eftersom vågorna successivt genereras av
vinden och tillväxer i storlek, måste varje
skenbar våg tänkas som en superposition av
mindre vågor med olika perioder i närheten av den
skenbara perioden 7\, dvs. med alla perioder
mellan
Ti + |z/T och T, AT
Om dessa vågor är i fas t.ex. vid punkt A, fig.
3, erhåller man Ht som en maximal våg.
Maximala vågen bör därför betraktas som en
spek-tralvåg för ett visst periodband A T kring
perioden T. En havsvåg med A T = 0 kan ej
tänkas enligt detta betraktelsesätt. Däremot kan
man erhålla dyning med ett mycket smalt
spektralband.
Vågenergi
Vågenergin per ytenhet av havsytan är
proportionell mot våghöjden i kvadrat. Man kan
därför med Neumann tänka sig att spektralvågens
maximala höjd HT svarar mot en energimängd
A UT, så att A VT/A T = konst • HT2. Avsättes
Ht2 som funktion av T, erhålles ett
"energispektrum", vars totala yta (så när som på en
konstant) svarar mot totala energin i
vågsystemet. Det är viktigt att söka sambandet mellan
vågenergin och vindens styrka och
varaktighet.
Med kännedom om maximala vågens beroende
av vindstyrkan kan man sätta vågenergin
-2 fiL\’
dUT = konst.’ T* • e \2jiu>) dT (13)
och härur kan vågspektra beräknas, fig. 6.
Man ser att huvuddelen av energin återfinns i
ett relativt smalt band vid högre vindstyrkor.
Perioden vid maximipunkten bestäms av
T max = 0,41 w med w i knop (14)
157 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
