Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 30 - Höghus av stål? av Arne W Finné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montering av stomme
Ett amerikanskt höghus av stål skjuter i
höjden med en imponerande snabbhet, vilket bl.a.
medverkar till lägre räntekostnader. Fig. 1
visar ett höghus där stålkonstruktionerna har
mycket kraftiga dimensioner på grund av att
byggnadens huvuddel uppbäres av endast två
pelarrader, vartill kommer att
konstruktionerna måste beräknas för stora horisontalkrafter
på grund av jordbävningsriskerna (i San
Francisco). Inte desto mindre färdigställes en
våning av stommen inom loppet av två dagar,
vilket i detta fall innebär, att ca 150 t stål
monteras per dag.
I bjärt kontrast till de kranmonster som i
allmänhet användes för ett höghus av betong,
behöver man för monteringen av ett
stål-"ske-lett" endast enkla derrickkranar monterade på
pelarna. Byggnaden uppföres i omgångar om
två våningar i taget ("tiers"), dvs. pelarna
skarvas varannan våning. När en "tier" är
färdigmonterad, lyfter kranarna sig själva upp till
nästa nivå och följer således med
konstruktionen upp. Sedan stommen monterats sker den
vertikala materialtransporten med
byggnadshissar liknande dem som användes vid svenska
byggen.
Stålstommen hopfogas vanligtvis med bultar,
("high strength bolts") som är på god väg att
helt slå ut nitarna i USA. Denna typ av bultar
dras åt med ett tryckluftsverktyg med en
sådan kraft att spänningen i bultmaterialet
bringas till sträckgränsen. Den sammanpressning av
fogytorna som man därigenom erhåller gör att
kraftöverföringen i förbandet sker med
friktion. Bulthålen kan därigenom göras överstora
och noggrann passning undvikas.
Monteringsarbetet är enkelt och snabbt och fordrar föga
yrkesskicklighet. Ett tvåmans lag bör klara av
i medeltal 400 bultar per skift, fig. 2. Att
bultarna erhållit den rätta åtdragningskraften
kontrolleras sedan med hjälp av en
manometerför-sedd skruvnyckel med lång hävarm.
Beräkningsmässigt tillåtes samma last per bult som
för en nit av samma diameter men ingående
försök har visat att bultarna i själva verket
har ca 33 % högre brottlast. En stor fördel
är att man slipper det öronbedövande oväsen
som nitningen drar med sig och som gjorde
att denna nya bultningsmetod först slog
igenom vid utvidgningsarbeten för sjukhus etc.
Svetsning användes också en hel del i USA
och även här sker arbetet snabbt och med en
minimal arbetsinsats. Den styvhet och
kontinuitet som svetsningen ger kan räknas
reducera materialvikten i ett stålskelett för ett
höghus med 10—20 %. Konstruktionsritningarna
för en helsvetsad konstruktion av detta slag
kan hållas synnerligen enkla, på grund av att
ett fåtal detaljer av typiska balkanslutningar
kan utformas så, att de täcker det
överväldigande flertalet av de hundratals
förbindningar som det här blir fråga om, fig. 3.
Projekteringsarbetet kan därigenom i hög grad
förenklas.
En annan fördel med att bygga i stål är att
man utan större nackdelar kan uppföra
konstruktionen på vintern. (Svetsning bör dock ej
ske vid alltför sträng kyla.) Sedan väl
stålstommen är färdig är det relativt enkelt att
med presenningar innesluta en våning i taget
så att bjälklaget kan gjutas.
Bjälklagskonstruktioner
I USA använder man numera mycket sällan
konventionella betongbjälklag, formsatfa med
formar av trä i byggnader med bärande
konstruktion av stål. I stället användes olika typer
av permanenta stålformar, som spänner mellan
stålbalkarna, fig. 4. Det korrugerade,
galvani-serade stålet bär betongen under gjutningen
och bildar sedan tillsammans med betongen en
enhet som bär förekommande laster. Med
denna metod görs bjälklagen mycket snabbt klara
för gjutning och antalet formsnickare och
armerare reduceras till ett minimum.
I en annan bjälklagstyp, fig. 5, utgöres golvet
av stålplåtar, förstyvade med lådformiga
balkar med ett täckande skikt av platsgjuten
lättbetong. Betongen har här ingen bärande
funktion men i stället erhålles ett synnerligen lätt
Fig. 2. Montering
med hjälp av
"high strength
bolts" utföres
med
tryckluftsverktyg av lag
om två
arbetare.
Fig. 3. Typiska
detaljer för
momentstyva förbindningar mellan balk och
pelare. Detaljer
som dessa kan
utformas så att
de gäller för
hundratals
förbindningar, vilket kan
förenkla projekteringsarbetet.
746 TEKNIS K TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
