Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 31 - Ryska atomenergiplaner, av SHl - Kinas vattenkraft, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska atomenergiplaner. Enligt den sjätte
femårsplanen skall man i Sovjet bygga atomkraftverk
för 2 000—2 500 MW effekt. Man har visserligen gott
om fossila bränslen, men vissa transportsvårigheter
uppstår genom att 80 °/o av elenergin förbrukas i
europeiska Ryssland och Ural. Sovjets första
atomkraftverk på 5 MW (Tekn. T. 1956 s. 783) har nu
varit i oavbruten drift i fyra år, enligt uppgift utan
krångel. I de planerade nya verken skall man
använda tre olika reaktortyper vilka lär ha studerats
tillräckligt i drift. Reaktorerna skall byggas för
100—200 MW, och verken blir på totalt 400—
600 MW.
I en reaktortyp skall grafit användas som
moderator och vanligt vatten som kylmedel. Ångan skall
överhettas i reaktorn. En annan typ skall både
modereras och kylas med vanligt vatten i tre skilda
värmeöverföringsslingor, var och en drivande en 70
MW turbingenerator. Fördelarna med denna reaktor
är långtgående utbränning av bränslet och relativt
enkel konstruktion. Den tredje reaktorn skall kylas
med koldioxid av 70 at tryck. Gasen upphettas till
500°C i reaktorn och avger värme till vatten i en
sekundärkrets, överhettad ånga från denna driver
en turbingenerator på 50—100 MW.
Man planerar också fyra försökskraftverk. Ett av
dessa på 50 MW skall utnyttjas för studium av
flytande natrium som värmeöverföringsmedium. Med
ett annat på 70 MW skall man prova användning
av en värmeöverföringskrets i stället för en primär
och en sekundär. Den ena av två regenerativa
reaktorer skall bli av vattenkokartyp; i den andra för
snabba neutroner skall plutonium användas som
bränsle, uran 239 som fertilt material och flytande
natrium som kylmedel (Chemical & Engineering
News 7 juli 1958 s. 82—83). SHl
Kinas vattenkraft. Sedan århundraden har Kinas
floder varit kända för katastrofala översvämningar
och man har nedlagt betydande kostnader och
utfört stora arbeten för att minska ödeläggelserna.
När nu Kina börjat industrialiseras har man fått
anledning att kombinera flodregleringarna med
vattenkraftanläggningar. Efter att ha undersökt 70 %>
av landets areal innefattande 1 500 floder med
sammanlagd längd 224 000 km, har man uppskattat den
teoretiskt tillgängliga vattenkraften till 540 000 MW
vid medelvattenföring. Floderna kommer från
världens högst belägna trakter och passerar genom ett
kuperat område innan de kommer ned till de stora
slätterna. Det finns gott om lämpliga dammlägen
i djupa klyftor. Nederbörden är koncentrerad till
tre eller fyra sommarmånader med flöden, som ökar
vattenföringen i floderna hundrafalt.
Före 1949 fanns blott ca 300—400 MW utbyggd
vattenkraft. År 1957 producerade 4 400 MkWh i
vattenkraftanläggningar, vilket utgjorde omkring en
femtedel av hela energiproduktionen. Nu räknar
man med att 1962 siffrorna skall ha stigit till 28 %>
resp. 44 000 MkWh och 1967 till 40 %>.
Femårsplanen 1952—1957 inleddes med
reparation av den under kriget skadade kraftstationen
Fengman om 130 MW och dess utvidgning till 500
MW. Under 1954 fullbordades Sze-tze, en 48 MW
kraftstation i en biflod till Yangtze, och
Kuanting-stationen 30 MW, i Yungting-floden, som
regelbundet hade haft svåra översvämningar. Sistnämnda
anläggning byggdes nästan helt och hållet av
kineser med kinesisk utrustning. Dammen är 48 m hög
och 290 m lång, byggdes på två och ett halvt år
och bildade ett 232 km2 magasin. Drivvattnet ledes
med 4,0 m/s hastighet genom en tub till 72,5 MW
turbiner, som tillverkats i Harbin med ryskt bistånd.
I november 1957 färdigställdes Shangyiu
kraftstation om 4 X 15 MW i södra Kiangsi för
energileverans till gruvindustrin. Den är konstruerad av
ryska ingenjörer och har maskinstationen inbyggd
i dammen. Ytterligare ett antal smärre stationer
har utförts eller är i arbete.
Tre stora anläggningar är under byggnad: Sanmen
om 1 100 MW i Gula Floden, Sinan om 580 MW i
Sinan-floden i provinsen Chekiang samt Ili-stationen
om 360 MW i Yunnan. Man hoppas vidare, att vart
och ett av Kinas 200 000 landsdistrikt inom 12 år
skall ha var sin kraftstation för egna behov. Som
exempel anges, att i ett distrikt har bönderna med
tekniskt bistånd på tre månader byggt en
vattenkraftstation, som lämnar erforderlig energi till drift
av en såg, en riskvarn, ytterligare en kvarn, till
belysning och till drift av pumpar för bevattning av
400 ha risodlingar.
Viktigast är emellertid att floderna blir reglerade,
främst Gula Floden och Yangtze, kraftproduktionen
kommer i andra hand. Dessutom finns i nordost
och sydost flera jämförelsevis stora floder, som
lämpar sig för vattenkraftutbyggnad. Slutligen har
de stora floderna Irrawaddi, Salween, Red och
Brahmaputra, som rinner upp i Tibet, branta fall
i sina översta lopp och kan lämna stora kraftbelopp.
Sålunda planeras en station, där sistnämnda flod
vänder från öster till söder, för 50 000 MW.
För Gula Floden blev en regleringsplan färdig
1954. Floden är 7 750 km lång, faller från källan
till havet 4 200 m och har 725 000 km2
nederbördsområde. För att få den avtrappad fordras 46
dammar, av vilka sex avser endast bevattning, 35 endast
kraftalstring och de fem återstående båda
ändamålen. Totala effekten blir 23 000 MW. Första
anläggningsstadiet, som omfattar fem dammar,
varibland nyckeldammarna i Luikia- och
Sanmen-klyftorna, skall vara färdig 1967. Redan härigenom
väntas översvämningshoten vara avvärjda och floden
blir segelbar på 1 800 km längd, varav 800 mellan
Sanmen och havet. Flodens oerhörda slamtransport
väntas minska till hälften.
Sanmen-dammen, som nu bygges, blir 110 m hög
och ca 800 m lång. Maskinutrustningen kommer
från Ryssland.
Med rysk teknisk hjälp planeras en liknande
utbyggnad av Kinas största flod, Yangtze,
innefattande bl.a. en anläggning vid Ichang om 15 000—20 000
MW, en vid Chunking om 6 000 MW och en lika
stor vid Ipin.
I den rika provinsen Chekiang skall till 1961
byggas en 580 MW kraftstation vid Sinankiang. I övre
Yangtze planeras vid Ili-ho fyra kraftstationer med
sammanlagt 360 MW effekt. Fallhöjden säges bli
1 370 m. Kraften skall användas i koppargruvorna
i norra Yunnan. Andra stora projekt är en station
om 340 MW i Hunan, en om 300 MW i Min-floden
i Szechwan, en om 290 MW i floden Hun och en
om 210 MW i Kwantung. En damm, Mei-shan i
Hwei-floden, uppges bli världens högsta
multipel-valvdamm.
Lämplig terräng, goda dammlägen och billig
arbetskraft medför att energipriserna blir låga, även
om inte moderna arbetsmaskiner finns till
förfogande. Numera har man dock erhållit dylika, som
tillverkats i Kina. Mycket kommer från Ryssland,
Tjeckoslovakien, Östtyskland eller Japan. Ehuru
Kina gör allt för att tillverka erforderlig elektrisk
utrustning, har landet icke möjlighet härtill utan
måste vända sig till andra kommunistiska länder.
Man är dock även mycket intresserad av vad andra
länder har att erbjuda (Times Review of Industry
maj 1958 s. 78). G Lbg
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
