Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 31 - Saabs elektroniska differentialanalysator Seda, av Bengt Jiewertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Blockschema över elektronisk multiplikator; spänning-tiddiagrammen nedtill anger vågformen i
olika punkter.
De olinjära potentiometrarna är envarviga,
men för att få hög noggrannhet,
linearitets-felet är ± 0,025 °/o, är diametern hos
potentiometern ca 35 cm och lindningen utförd med
hög precision och fin tråd. Bägge
potentiometrarna finns i den runda behållaren och
sinus-resp. cosinusuttagen erhålles med två mot
varandra vinkelräta löpare på varje
potentiometer. Statiska felet hos den uttagna
signalen från potentiometrarna varierar från 0,05
till 0,08 beroende på vinkeln. Det
dynamiska felet är beroende av
utstyrningsamplitu-den och den hastighet, med vilken
potentiometern följer en ändring av insignalen, vid t.ex.
en frekvens av ca 0,1 Hz är felet ± 0,05 % vid
full utstyrningsamplitud, fig. 9.
De fyra enheter för koordinattransformering,
som ingår i varje panel, är kompletta med sina
förstärkare och kan var för sig med
omkopplare ställas in för transformering till polära
eller rektangulära koordinater. I varje enhet
finns också tre linjära potentiometrar, som
kan användas för t.ex. multiplicering. Då
potentiometrarna ej används för
koordinattransformering, kan i stället de ingående
förstärkarna användas som teckenvändare vid lösning av
andra problem.
De skisserade metoderna att utföra
koordinat-transformationer begränsas, vid problem som
skall köras i verklig tid, av servoenheternas
frekvensegenskaper, vilket innebär att
transformeringar ej kan göras t.ex. kring ett
flygplans rollaxel.
Funktionsgivare av diodtyp
De tidigare beskrivna servostyrda
potentiometrarna med uttag för funktionsgenerering är
speciellt begränsade av servosystemets
snabbhet. För att få en funktionsgivare, som kan
arbeta upp vid högre frekvenser, ca 100 Hz,
har man vid Saab byggt ett antal elektroniska
funktionsgivare. Här används förspända dioder
för alstrandet av en elektrisk spänning, som
funktion av en inmatad oberoende variabel,
och funktionen approximeras även här med ett
antal linjesegment, fig. 10.
Funktionen byggs upp genom addition av ett
antal linjer L15 L» .. ., vars lutning oc2 ... kan
varieras inom vissa gränser. Varje linje existerar
endast över en viss spänningsnivå xx, x2 ...,
brytpunkten, vars läge kan förflyttas längs x-axeln. Denna
brytpunkt bestäms av en diod, vars förspänning
varieras.
Då brytpunkternas läge kan varieras godtyckligt
inom ett visst intervall, kan många linjer läggas
i sådana punkter, där funktionens lutning snabbt
ändras. Härigenom ökas noggrannheten vid
app-roximeringen av den givna funktionen.
I funktionsgivarna används 20 dioder Du D2 . . . D„0,
vardera med en lutningspotentiometer Lx, L„ ... Lso
och en brytningspotentiometer ßx, B„ ... Bi
kombination med två stabiliserade
likspänningsförstärkare A1 och A2, fig. 11.
Då en diod börjar leda för en viss inspänning,
större än brytpotentiometerns inställning, blir
spänningarna x’ och x" över lutningspotentiometern
olika stora beroende på denna potentiometers
inställning. Utspänningen genom förstärkarna At och
A2 från ett diodelement, proportionellt mot (x’ —
x"), kan då bli större eller mindre än noll, så att
linjens lutning kan varieras mellan ± oc. I en del
funktionsgivare används endast 10 diodelement och
Fig. 13. Chassi med två elektroniska multiplikator er.
Varje multiplikator kanal består av fyra plattor med
tryckt ledningsdragning. På frontsidan rattar för
manuell nollställning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
