Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 31 - Styrdon för matarpumpar, av Lars Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styrdon för matarpumpar
Ingenjör Lars Svensson, Västerås
621.187.13-1
Vid matarpumpar kan man använda styrdon
för att reglera trycket efter pumpen som
funktion av flödet enligt någon önskad tryckkurva.
För en konventionell ånganläggning är
matar-pumptrycket lika med summan av ångtrycket
efter överhettaren, totala tryckfallet i
överhettare, ekonomiser, matarvattenförvärmare,
ventiler och rörsystem samt trycknivåskillnaden
mellan matarpump och vattenståndsnivån i
ångdomen. Vanligtvis hålles ångtrycket efter
överhettaren konstant utmed hela
belastningslinjen med hjälp av förbränningsregleringen,
men det förekommer även ånganläggningar,
där ångdomstrycket konstanthålles.
Regleringsmetoder
För en matarpump av centrifugaltyp med
konstant varvtal sjunker pumptrycket något med
belastningen, fig. 1, kurva a. Kurvan d
representerar ångtrycket efter överhettaren pius
samtliga tryckfall utom tryckfallet över
matarvat-tenregleringsventilen. Vid drift med en
matarpump arbetande med konstant varvtal skall
således tryckdifferensen mellan kurvorna a och
Fig. 1. Tryckkurvor för matarpump av
centrifugaltyp; a konstant varvtal, b konstant pumptryck, c
pumptryck lika med summan av ångtryck efter
överhettare och alla tryckfall, d tryck enligt c minskat
med tryckfall över matarvattenreglerventilen.
d strypas bort över
matarvattenregleringsven-tilen.
Vid ånganläggningar, där belastningen
varierar mycket litet från den optimala
driftpunkten (konstruktionspunkten), kan matarpumpar
med konstant driftvarvtal användas. Vid
ånganläggningar med samma pumparrangemang,
där belastningar mindre än 50 % av fullasten
förekommer, måste stora krav ställas på
matar-vattenregleringsventilens utformning, eftersom
den skall strypa för ett minskande flöde
samtidigt som tryckskillnaden mellan kurvorna
a och d ökar.
Antar man att flödet sjunker till 50 % måste
genomströmningsarean mellan säte och kägla i
matarvattenregleringsventilen minskas till ca
27 % av värdet för fullast.
Matarvattenregleringsventiler med en speciell
genomströmningskurva måste vid dylika fall
väljas, och den vanligaste kurvan är den
loga-ritmiska, "equal percentage", varvid
logaritmen för arean är proportionell mot ventilens
lyfthöjd.
Genomströmningskurvan redovisas ofta i ett
diagram över genomflödet som funktion av
ventilslaget eller spindellägesändringen vid ett
konstant tryckfall över regleringsventilen.
Oaktat en god reglering kan uppnås med
matarvattenregleringsventiler med den
logarit-miska kurvan, kvarstår dock det faktum, att
vid större matarpumpar en icke föraktlig
effektvinst erhålles, om nedreglering av
varvtalet kan arrangeras. En pumpkurva i enlighet
med kurvan c, fig. 1, eftersträvas, oaktat man
i vissa fall jämväl kan acceptera ett konstant
pumptryck utmed belastningslinjen
representerad av linjen b.
En pumpkarakteristik i enlighet med kurvan
c innebär dessutom en effektivare reglering av
matarvattentillförseln samtidigt som
matarvattenregleringsventilen ej förslits på långt när så
snabbt som vid regleringsventiler med
logaritmisk kurva eller liknande.
Ett flertal olika principer har under årens
lopp utarbetats för nedreglering av pumparnas
drivmotorvarvtal, oavsett det gällt elmotordrift
eller turbindrift. Så kan exempelvis nämnas,
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
