Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 32 - Radioaktiva isotoper vid mätning av verktygsslitning, av Georg Engstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radioaktiva isotoper vid
mätning av verktygsslitning
Tekn. lic. Georg Engstrand, Stockholm
Anledningen till att flera forskare använt
isotopteknik för bestämning av
bearbetningstekniska slitningsförhållanden är, att man med
denna metod delvis kan komplettera och
ersätta de konventionella metoderna för
bestämning av verktygs slitning. Med den radioaktiva
mätmetoden kan vissa fördelar gentemot de
konventionella metoderna påräknas, t.ex.
materialbesparing och förbättring av
mätnoggrannheten.
Innan tillräcklig erfarenhet vunnits har det
visat sig välbetänkt att för kontroll av den
radioaktiva metodens tillförlitlighet använda
radioaktiva och konventionella mätmetoder
jämsides.
Mätmetodik
Aktiviteten hos de avverkade spånsegmenten
har bestämts med en scintillationsdetektor,
vilken är speciellt känslig för y-strålning.
Isotopen 18TW, som erhålls vid aktivering av
hårdmetall i en atomreaktor, utsänder såväl ß- som
7-strålning och har en halveringstid av ca 24 h.
Då /^-strålningen skulle störa mätresultaten,
har den absorberats dels genom
självabsorp-tion i spånorna, dels i en aluminiumskiva
mellan de aktiva spånorna och
scintillationsdetek-torns natriumjodidscintillator.
Den uppmätta y-aktiviteten representerar den
totala slitningen från skärets såväl spån- som
släppningsyta. Båda dessa ytor slits under
spånavskiljningen. I vissa fall nöts spånytan
mest, i andra fall släppningsytan. Oberoende
av om slitningen är likformigt fördelad på de
Utdrag ur licentiatarbete vid Institutionen för Mekanisk
Teknologi, KTH.
Tabell 1. De bearbetade stålens sammansättning
Material
Hb o
kp/mm2
C
°/o
Si
°/o
Mn
%
P
°/o
S
o/o
A 139 0,24 0,20—0,35 0,35—0,50 < 0,05 < 0,05
B 152 0,35 0,20—0,35 0,35—0,50 < 0,05 < 0,05
C 195 0,54 0,29 0,45 0,020 0,043
D 207 0,54 0,29 0,64 0,015 0,036
5S9.155.2.004.14 : 621.9.004.62
båda ytorna eller om den är större på den ena
än på den andra, kan det inte anses
ekonomiskt att låta skäret slitas längre än vad som
motsvarar en viss total slitningsvolym.
De av delaren registrerade impulserna
korrigeras för nolleffekt, spånvikt (ca 50 g) och
halveringstid (samt i vissa fall även för
medelbredden, KBmed, hos den grop i verktyget
som uppstått genom slitningen). Ett
slitningsdiagram över summa impulser per minut som
funktion av bearbetningstiden (ca 30 min)
uppritas därefter. Den relativa slitningen per
tidsenhet representeras då av kurvans
deri-vata i en punkt representerande en viss tid.
Absolutmätning för bestämning av verktygens
utslitningstid, med hjälp av indunstade
standardpreparat, har inte utförts, beroende på att
absolutmetoden är mycket omständlig, osäker
och tidskrävande, varför den ej kan
innefattas under begreppet korttidsprov.
Den nämnda korrigeringen för gropens
medelbredd (vilken indirekt ger korrigering för
gropens djup och volym) motiveras av att man
endast av det totala impulstalet inte kan sluta
sig till skäreggens slitningshastighet i
förhållande till en annan egg på samma verktyg vid
bearbetning i t.ex. olika material. För att få en
korrekt uppfattning av slitningen, måste man
observera såväl fasens som gropens utseende
och läge.
Det antas, att fasförslitningen vid två
bearbetningsfall i och 2 varit lika stor (V b med =
konst.), men att olika gropdjup och gropbredd
erhållits vid bearbetningen, fig. 1. Den från
spånytan bortnötta materialvolymen (grop-
Fig. 1. Konstant fasbredd och slitningsvolym,
olika gropdjup och gropbredd; Vßmed är konstant,
KBl > KBt, Vj > Ff.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 5 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
