Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 33 - Scania-Vabis inför europamarknaden, av Egon Ardelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvecklingsprogram
I vilken utsträckning svensk industri är
ledande på olika områden känner jag inte så
noga till. I varje fall kan svensk bilindustri inte
vara det, men vi följer gott med vad som rör
sig i tiden. Vid Scania-Vabis reser vi mycket,
främst till det stora billandet USA. Prövningen
av nyheter och anpassningen av dem vi vill
använda till våra förhållanden kräver
kvalificerad personal och betydande
laboratorieresurser. I viss utsträckning förfogar vi över
bägge delarna. Kostnaderna för detta
sovrings-och anpassningsarbete är det lätt att bedöma
och också det ekonomiska värdet. Denna del
av vår verksamhet måste öka med stigande
produktion. Det är ekonomiskt nödvändigt,
och vi är också beredda på en sådan ökning,
men även här kommer givetvis
ingenjörsbristen att göra sig gällande. Vi kan troligtvis till
en tid fortsätta som vi har gjort, uppmärksamt
följa utvecklingen i världen och anpassa oss så
fort som möjligt, men man tar givetvis en risk
som växer med företagets storlek. När och i
vilken omfattning det skall bli oss möjligt att
genom egen forskning minska den risken får
väl framtiden utvisa.
Våra ansträngningar att stärka vår
konkurrenskraft har under senare år dominerats av
betydande förändringar av våra anläggningar.
Till grund för dessa arbeten har vi haft en
generalplan som utarbetades 1953. Den syftade
bl.a. till: betydande ökning av
produktionskapaciteten, bättre produktionsmetoder baserade
på den större produktionen samt disposition
av hela vårt område för att underlätta framtida
utvidgningar.
Planen var så upplagd att vi under ett antal
år skulle sysselsätta ett tämligen konstant antal
byggnadsarbetare.
Sedan 1953 har vi byggt fem nya fabriker
som försetts med modern utrustning (Tekn. T.
1957 s. 1015), och vi har därigenom skapat de
yttre förutsättningarna för en rationell
tillverkning.
Organisation
För att stärka konkurrenskraften ägnar vi oss
i betydande omfattning åt metodstudier,
personalutbildning och förbättring av
organisationen. Så gör väl alla som vill följa med i
utvecklingen. Jag nämner bara ett par exempel.
Värdet av en komplicerad produkt beror i
avsevärd grad på hur man lyckas med
samarbetet mellan konstruktion och produktion. För
att underlätta och vidare utveckla det
samarbetet har vi i samband med utvidgningen av
våra anläggningar byggt specialfabriker för de
huvudkomponenter som ingår i våra vagnar,
motorer, växellådor, axlar etc., och där det
varit möjligt har vi gett dessa fabriker en
produktorganisation, dvs. chefen svarar för både
konstruktion och produktion. Dessa fabrikers
konstruktionskontor är alltså inrymda i resp.
fabriker. Härigenom underlättas kontakten
mellan konstruktörer och driftledare och de får
större möjligheter att lära känna och förstå
varandras problem, man får en god
koncentration av fackkunskaper, man kan lätt
markera ansvar, och det är lätt att uppamma en
stimulerande laganda. För närvarande har vi
två sådana fabriker med produktorganisation
i funktion, en för omnibussar och en för
växellådor och bakaxeldrivningar.
Vi har också ökat vår effektivitet genom att
låta produktionen arbeta med så fasta
program som möjligt utan att försäljningens
intressen äventyras. Innan vår nuvarande
procedur fastställdes undersökte vi genomloppstiden
för alla de detaljer som vi tillverkar själva. Det
gällde den totala tiden från det att en order
lämnades på råmaterial till dess detaljen var
fullt färdig. Längsta tiden var nio månader,
men den gällde bara en sorts detaljer. Några
fler hade åtta månaders genomloppstid.
Ytterligare ett större antal hade sju månaders
genomloppstid etc. Innan man kom ned till fyra
månaders genomloppstid var det sammanlagda
värdet av alla berörda detaljer inte
överväldigande stort, men sedan steg värdet mycket
hastigt. Skulle vi ha ett produktionsprogram
som var fast för kortare tid än 3—4 månader,
skulle det nödvändiga detaljlagret binda en
orimligt stor del av vårt kapital.
Vi sammanträder nu en gång i månaden och
fastställer tillverkningsprogrammet för fjärde
månaden. Allt som ligger närmare i tiden är
fast. För tiden mellan den fjärde och den
nionde månaden arbetar vi med en prognos,
där antal och typer inte är helt fastlåsta, utan
försäljningen har möjligheter att göra utbyten
inom vissa bestämda gränser. Enbart genom
denna enkla procedur har vår
tillverkningskapacitet ökat avsevärt, och det lager vi
behöver för produktionens del har minskat.
Typprogram
Vad som hitintills berörts har gällt endast de
tekniska komposanterna i konkurrenskraften.
Den merkantila sidans komposanter har ofta
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 819
Fig. 3.
Bearbetning av
bak-växelhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
