Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 34 - Patentväsendets ofullkomligheter, av Birger Högfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patentväsendets
ofullkomligheter
Civilingenjör Birger Högfors, Stockholm
347.771(485)
Såväl man och man emellan som i offentliga
diskussioner klagas ofta på möjligheten att
erhålla ett patent och på kostnaderna härför,
särskilt om man icke själv liar hand om
patentansökningen utan anlitar ett ombud. Så har
t.ex. civilingenjören Harry Nieckels i flera
artiklar i tidskriften Balans påvisat vissa brister
i Patentverkets organisation, som medför både
tidsutdräkt vid ärendenas behandling och
onödiga kostnader för verket och
patentsökandena. Dessutom påtalas den osäkerhet om ett
meddelat patents giltighet, som härrör från
olika tydning eller tillämpning av
patentlagarna i Patentverket och i domstolarna. Bent
allmänt är det ju upprörande att en
penningstark person kan utan någon grund stämma
en person för patentintrång och genom att dra
ut på tiden med processen och anlita dyra
"sakkunniga" åstadkomma att svaranden blir
ruinerad. Ty lagen är ju sådan att om han
inte svarar blir han dömd utan process.
I Industritidningen Norden 1958 h. 6 har
signaturen DB klagat speciellt på dålig service i
Patentverket vid behandling av
patentansökningarna, framför allt för den långa tid som
går innan ett första föreläggande kommer.
Härigenom måste ofta ansökningar i utlandet med
prioritet från Sverige göras i blindo, dvs.
innan patentsituationen kan bedömas på
grundval av ett granskningsresultat från svenska
Patentverket. Det försvar för def rådande
systemet som presterats av byråchefen Falk är
icke övertygande.
De missförhållanden som råder berör i högsta
grad alla som kommer i beröring med
patentärenden, och vissa nu framträdande planer
på nyordningar i Patentverket synes göra en
ingående diskussion om sakerna aktuell. Till
dessa planer hör bl.a. frågan om samordning
av de nordiska ländernas patentväsende och
om ökning av Patentverkets kapacitet genom
nybyggnad och ordnande av en ny
patentan-mälningsavdelning. Detta kommer givetvis att
ytterligare öka kostnaderna för patents
meddelande och upprätthållande. Denna fördyring
skulle enligt min mening med enkla medel
kunna undvikas.
Proceduren för en patentansöknings
behandling är angiven i Patentförordningen av 1884
(PF) och i en kungörelse av 1895. Dessa
reviderades 1949, men man har då tydligen icke tänkt
på att åstadkomma större klarhet för
tydningen av paragraferna eller minskning av arbetet
i verket, ty några nyheter i bestämmelserna
som tyder härpå kan man inte finna. Tvärtom
har vissa bestämmelser uppmjukats på ett
sätt som direkt medför ökade kostnader i
verket, nämligen genom den nya bestämmelsen att
inlämningsdagen för en ansökning från
utlandet får räknas från den dag då en beskrivning
på utländskt språk inlämnats. En dylik
bestämmelse kan vara av värde för den utländska
sökanden och framför allt för hans svenska
ombud, men bidrar för övrigt endast till att öka
verkets arbete.
Mottagning av patentansökningen
Enligt PF § 4 och kungörelsen § 1—6 skall en
patentansökning vara redigerad på ett visst
sätt, varvid vissa upplysningar skall lämnas
och en ansökningsavgift betalas. Man kan tycka
att dessa krav inte skall vara svåra att
uppfylla. Konsten att skriva svenska går dock inte
alltid ihop med sinne för teknik, och
ansökningarna blir därefter, bl.a. så att man
glömmer att meddela sin adress och betala avgiften.
För att nu tjänstemännen i Patentverket skall
riktigt förstå hur de skall göra under dylika
förhållanden har lagstiftarna i § 5 i PF
föreskrivit att, om "sökanden ej fullgjort vad enligt
4 §, 1 mom. honom ålegat, skall
patentmyndigheten hålla sökanden tillhanda eller, om
fullständig adress uppgivits, med posten till
honom översända skriftlig underrättelse" etc.
Denna bestämmelse resulterar i att alla
ansökningar tas emot, hur ofullständiga de än är.
Utöver denna paragraf har verket i egna
instruktioner till tjänstemännen lämnat
ytterligare föreskrifter om hur ofullständiga
handlingar skall omhändertas, och för dessa
ofullständiga handlingars skull sätter verket i gång
hela sin administrativa apparat och
klassificerar ansökningen, om det finns minsta möjlig-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
