Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Fotogrammetri vid vattenbyggnadsprojektering, av Karl Arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Terrängavsnitt för projektering av kraftstationskanal mellan två sjöar. De tvärgående linjerna markerar lägena av de
sektioner, där fotogrammetrisk höjd- och planbestämning av markpunkter skett.
Fig. 3.
Stereo-instrument A 7
med
registreringsverk för [-rymdkoordina-ter-]
{+rymdkoordina-
ter+} för i
instrumentet framtagna markpunkter.
lägen före och efter skredet har lagts in på
samma karta, punkterna har förbundits och en
god bild över skredets rörelse har erhållits
(fig. 1).
Omkring månadsskiftet juni—juli fastställdes
den nya farledens huvudsakliga sträckning —
utan tillgång till fullständiga kartor över
området.
Under tiden hade den provisoriska farleden i
gamla älvfåran färdigställts, och
muddrings-arbetena för den nya farleden kunde börja —
fortfarande utan tillgång till definitiva kartor.
Några dagar senare blev dessa emellertid klara
— det var då knappt en månad sedan skredet
inträffade — och detaljprojekteringen av
farleden kunde börja.
Projekteringen omfattade definitivt
fastläggande av den nya ledens läge och dimensioner,
och arbetet bestod av stabilitetsberäkningar,
hydrauliska beräkningar, hydrauliska
modellförsök och massberäkningar. Alla dessa arbeten
utfördes med stöd av flygfotobilderna och den
flygfotogrammetriska nivåkartan.
Den nya farleden blev färdig i slutet av
oktober, dvs. iMs månader efter skredet, och
något över 1 miljon m3 hade då bortmuddrats.
Samverkan mellan projektering,
fotogrammetri och databehandling
Då det gäller användning av fotogrammetri
och automatiska räknemaskiner inom projek-
teringsverksamheten, kan man om man
bortser från ekonomin teoretiskt gå mycket långt.
Man skulle kunna med utgångspunkt från
primäruppgifter i flygbilderna låta en
räknemaskin beräkna markrymdkoordinater,
fortsätta med alternativa volymberäkningar för
planerad åtgärd, beräkna alternativa kostnader,
årskostnader, årsvinster osv. samt optimera
problemet eventuellt även med iakttagande av
sådana hänsyn, som inte går att värdera i
pengar.
Hur långt man i olika fall kan komma att gå
är ej lätt att säga. För att illustrera en början
till en sådan utveckling väljer jag följande
exempel.
Metoden går ut på att direkt ur den
fotografiska modellen åstadkomma en numerisk
modell av terrängen, där man kan prova ut
godtyckliga kanalförslag, i stället för att gå den
vanliga vägen att först framställa en noggrann
karta med nivålinjer och sedan konstruera
tvärsektioner för massberäkning till varje
plansträckning.
I regel blir gången den följande: Med hjälp
av flygbilder i stereoskop eller av en
översiktskarta utväljer man det område, som kan
komma i fråga för olika kanalsträckningar. I
exemplet är det aktuella området en 1 900 m lång
och 400 m bred remsa mellan två djupa sjöar
(fig. 2). Den numeriska terrängmodellen
framställes genom sektionering av markytan i en
stereoautograf A 7 i tvärsektioner med 20 m
intervall. Några av dessa är visade i figuren.
Sektionernas lägen väljes lämpligen så, att de
ligger parallellt med någon av instrumentets
koordinataxlar. Vid sektioneringen, dvs.
mätningen av markpunkternas rymdkoordinater,
ändras sålunda endast den ena
plankoordina-ten vid mätning längs sektionslinjen. Längs
dessa 400 m långa linjer mätes och noteras
sålunda höjd- och plankoordinater för
karakteristiska punkter, i detta fall med inbördes
avstånd av 15—30 m. Operatören behöver ca 15 s
för inställning, avläsning och notering av varje
punkt, dvs. ca 300 s per sektion eller 375 s/ha.
Om instrumentet är försett med
koordinatregi-streringsverk (fig. 3), underlättas både
registreringen av mätvärdena och överföringen i
databehandlingsform.
Ifall den underliggande bergytans läge är känt
i tillräcklig utsträckning, kan sådana uppgifter
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
