Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Fotogrammetri vid vattenbyggnadsprojektering, av Karl Arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotograferas med parallella kameraaxlar, som
bildar en vinkel av t.ex. 25° med normalfallets
fotograferingsriktning. Fotografering med
konvergerande kameraaxlar kan ej komma i fråga,
då dylika bildpar måste bearbetas i
stereokom-parator.
Bearbetning har skett i autograf A 7 tillhörig
Institutionen för Fotogrammetri vid KTH.
För beräkning av uttagna massor göres
normalt sektionering i plan vinkelräta mot
dammlinjen. Detta låter sig enkelt genomföra i
autografen så länge fotografering skett enligt
normalfallet och med basen parallell med eller
vinkelrät mot dammlinjen. Om basen däremot
ligger snett i förhållande till dammlinjen,
försvåras sektioneringen i instrumentet, eftersom
i ett sådant fall både x- och y-ratten måste
vridas, för att mätmärket skall förflytta sig i den
önskade sektionen. En sådan sektionering
måste styras från autografens ritbord.
En nackdel med markfotogrammetriska
bearbetningar är värd att framhållas i detta
sammanhang. På grund av de stora
parallaxskill-nader, vilka orsakas av de stora
avståndsdifferenser, som normalt förekommer i en terrester
stereomodell, blir betraktningen svår och
irriterar och tröttar operatörens ögon. Detta är
särskilt fallet vid fotografering med så stor
kamerakonstant som 165 mm.
Härtill förtjänar även att påpekas de
insynssvårigheter, som är en följd av att
fotograferingen sker från markpunkter. Antalet
bildpar måste hållas nere så långt sig göra låter,
och kompletterande markmätningar får i så
fall tillgripas, där ej insyn kan erhållas.
Den tid, som åtgår vid den fotogrammetriska
bearbetningen, beror givetvis till stor del av
det antal modeller, som skall bearbetas. Vid
användning av en så smalvinklig kamera som
Wild-kameran måste man räkna med att
bearbeta 3 modeller för att kunna täcka en hel
sektion. Det område, där schaktning nu pågår,
är av storleken 200 X 350 m. För att täcka ett
område av denna storlek behöver man vid
fotografering med Wild-kameran minst 6
bildpar, medan motsvarande antal för
Zeiss-kame-ran kan sättas till 4.
För att få en uppfattning om den
noggrannhet, som erhålles vid en praktisk bearbetning,
har man uppmätt 6 godtyckliga sektioner i A 7,
varefter de fotogrammetriskt bestämda
värdena har jämförts med de på marken avvägda
sektionerna.
Försöket har visat, att det med
markfotogrammetriska metoder är möjligt att tillräckligt
noggrant bestämma önskade data för en
volymberäkning av uttagna schaktmassor.
Fältarbetet och speciellt den fotogrammetriska
bearbetningen av bildmaterialet blir till följd av
den normalvinkliga fototeodolitutrustning, som
nu står till buds, dock relativt tidskrävande.
Erfarenheterna från användningen av
mark-fotogrammetri är, att metoden i vissa fall är
ett komplement till de terrestra och
flygfoto-grammetriska metoderna, men att dess
användbarhet begränsas dels av insynssvårig-
heterna vid bevuxen eller starkt kuperad
terräng, dels av bristen på lämpliga vidvinkliga
kameror (vilken dock lär vara på väg att
hävas).
Behov av plan- och höjdstödmätningar
De studier, mätningar och karteringar, som
göres för projekteringsändamål, kräver i
allmänhet omfattande mätningar i plan och höjdled.
Härvid söker man naturligtvis att utnyttja
befintliga mätningar, speciellt Kartverkets
trian-guleringar och avvägningar. Möjligheten att
utnyttja dessa allmänna mätningar är rätt olika
i olika delar av landet. I södra och mellersta
Sverige går det ju i allmänhet bra att anknyta
till och utnyttja Kartverkets plan- och
höjdmätningar. Ju längre norrut man kommer i
landet, desto svårare blir det att utnyttja
Kartverkets mätningar eller att utan egna
omfattande mätningar få de specialgjorda
projekteringskartorna anknutna till det allmänna
kartsystemet. Ofta har därför i sådana fall separata
system lagts upp.
För större karteringar i samband med
projektering utföres emellertid ofta omfattande
mätningar för att få de önskvärda anknytningarna
till Kartverkets system. Utöver de plan- och
höjdmätningar, som fordras inom själva
kar-teringsområdet, utföres sålunda ofta
omfattande och noggranna trianguleringar och
precisionsavvägningar. Detta torde i första hand
gälla för vattenkraftutbyggnaderna i våra
norrländska älvar. För stommätningar i plan har
man därvid tillgång till nya snabba metoder,
med instrument såsom geodimeter och
telluro-meter. För stommätningar i höjd får man lita
till precisions- och finavvägningar.
Beräkningar för och utjämning av sådana mätta
triangelnät och polygontåg utföres med fördel i
automatiska beräkningsmaskiner.
Även detaljmätningar i höjd utföres
lämpligen såsom avvägning. Dock kan i viss
utsträckning höjdstödmätningar för översiktliga
fotogrammetriska bearbetningar utföras genom
trigonometrisk höjdmätning och
barometerhöjdmätning. Höjdstödmätningar är tyvärr ofta
tidskrävande. Omfattningen av erforderligt
höjdstöd är mycket beroende av den valda
flyghöjden för fotograferingen, varför kostnaderna
för åstadkommandet av höjdstöd för
fotogram-metrisk bearbetning är en betydelsefull faktor
vid val av flyghöjd.
Bildtolkning
För belysning av vilka informationer man
kan inhämta genom tolkning av flygbilder kan
geologisk bildtolkning nämnas.
För kartering av jordarter inom områden,
där projektering av kraftverk och
vattenregleringar pågår, har sedan några år
Vattenfallsstyrelsen tillämpat tolkning i stereoskop av
flygfotobilder.
Man har därvid kunnat bygga på tidigare
utländska erfarenheter samt särskilt på de för
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
