Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 35 - Fotogrammetri vid vattenbyggnadsprojektering, av Karl Arthur Scherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapliga ändamål av professor G Hoppe
och fil. lic. E Bergström gjorda
fotobildtolk-ningarna av de geomorfologiska förhållandena
bl.a. inom Norrbotten.
Inom Vattenfallsstyrelsen har
tolkningstekniken vidare utvecklats så, att inom områden
ovan högsta kustlinjen de jordartsgeologiska
— och i viss mån även de
berggrundsgeologiska — förhållandena kunnat karteras med
en tillräcklig noggrannhet för det
förberedande projekteringsarbetet.
Geologiskt arbete på marken kan givetvis ej
helt undvikas, men genom fotobildtolkningen
kan det för översiktliga ändamål avsevärt
inskränkas, varigenom betydande kostnader
sparats.
Arbetet kan nu sägas ha lämnat
försöksstadiet, och områden om tillsammans mer än
5 000 km2 har redan kartlagts geologiskt på
detta sätt.
Markslagskarteringarna bedrives efter i stort
sett följande program: Genom bildtolkning
upprättas en karta, som ger
vattenbyggnads-projektören en första översikt över markslagen
inom det område, där han planerar. Denna
karta är huvudsakligen utarbetad med stöd av
de olika markslagens morfologiska karaktärer,
sådana de framträder på flygbilden. De
glacial-morfologiska former och markslag, som tas
med på översiktskartan, är finare och grövre
fluviatilt material, blockmark, ås, ofullständigt
sorterat material, morän, blockrik morän,
ro-genmorän, drumlins, flytmark i fjällterräng,
flytjord och raviner, isälvsränna,
issjöstrandlinje, talus, myr, torv, berg i dagen samt
förkastning. Anledningen till att just dessa
markslag och former karteras är, att de ansetts ha
betydelse ur vattenbyggnadssynpunkt. Så t.ex.
upplyser de olika moränformerna om
eventuella lämpliga tätjordstäkter, samtidigt som de
anger, att terrängen är svårforcerad;
isälvs-rännorna och de övergivna dräneringsfårorna
påvisar lokaler, där man har möjlighet att
uppmäta moräntäckets tjocklek, finna
betongballast samt avgöra utbredningen av eventuella
issjösediment; åstecknet på symbolen för
sorterat material utmärker en sannolikt lämplig
betonggrustäkt osv.
Det fotogeologiska materialet redovisas på
konturkartor, fig. 5. Underlaget till
konturkartorna utgöres av de tolkade flygbilderna, som
orienterats efter generalstabskartan och
sammanfogats till "bildskisser", i skala 1 :100 000.
Sedan projektören dragit upp
huvudriktlinjerna för vattenkraftens utbyggnad inom
området i fråga, behöver han en geologisk karta
av större noggrannhet över t.ex. dammlägen,
kanaler, vägsträckningar m.m. Även i
samband med denna detaljkartering kan
bildtolkningen utnyttjas med fördel och då främst som
ett medel att rationalisera den geologiska
markkarteringen, t.ex. arbetsplanering för de
geologiska fältarbetena, vilka bl.a. omfattar
ifrågasatta dammlägen samt i förhållande till
dessa närbelägna, fotogeologiskt
rekognoscera-de ackumulationer av betongballast och tät-
Fig. 5. Geologisk översiktskarta, grundad på
tolkning av flygbilder, hår visad i svartvit version.
jord. Den fotogeologiska metodiken är på detta
stadium i princip densamma som den som
gäller för den översiktliga karteringen, dock med
den skillnaden att en längre gående
differentiering av markslagen genomföres. För denna
differentiering är det oftast nödvändigt att
upprätta en mer eller mindre lokal
tolkningskod i motsats till den översiktliga karteringen,
där det i regel endast fordras en kod för
vartdera av de två områdena, terrängen mellan
högsta kustlinjen och trädgränsen samt
terrängen ovan trädgränsen. (Under högsta kustlinjen
har de primära geomorfologiska företeelserna
genom havets påverkan så starkt förändrats,
att fotogeologisk tolkning ännu ej kunnat
till-lämpas med fördel.)
Metodik och erfarenheter
En principiell skillnad föreligger mellan
mark-geologisk och fotogeologisk rekognoscering, i
det att vid den förra endast vissa linjer blir
föremål för studium, i regel med flera hundra
meters inbördes avstånd, medan vid
fotogeologi studium ägnas hela ytan.
Undersökningstekniskt sett inrymmer
fotogeologin i övrigt ej några principiella nyheter. De
kriterier, som användes, är nämligen de
traditionella geologiska, fast betraktade ur en
annan synvinkel och i ett annat perspektiv.
Helt naturligt är det dock många i fält allmänt
utnyttjade undersökningsmoment, som ej kan
tillämpas vid bildtolkning.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
