Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 36 - Magneto-hydrodynamik och fusion, av Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magneto — hydrodynamik
och fusion
Professor Hannes Alfvén, Stockholm
Den väg som vi av allt att döma har att följa
för att i en framtid kunna utnyttja den
termonukleära energin skiljer sig väsentligt från den
som förde till fissionsenergins frigörande.
Denna senare öppnades genom rent vetenskaplig
grundforskning inom kärnfysiken. Målet var
att vinna kunskap av materians struktur och
ej att nå tekniska resultat. Inte förrän
fissionsprocessen upptäckts gjorde sig tekniska
synpunkter på allvar gällande.
Som jämförelse är det av intresse att se vad
som krävs innan vi kan hoppas frigöra
fusionsenergi för fredligt bruk. Denna möjlighet beror
ej på framsteg inom kärnfysiken eftersom
troligen de processer, som kommer att bli av
betydelse, redan är välkända. Huvudsvårigheten
är att upphetta en gas till mycket höga
temperaturer och att sammanhålla denna heta gas
under en tillräckligt lång tid. Det område som
vi måste ägna oss åt för att möta dessa krav är
magneto-hydrodynamiken och den s.k.
plasmafysiken, dvs. den gren av fysiken som
behandlar heta joniserade gaser ("plasma").
Magneto-hydrodynamik är en kombination av
elektromagnetism och hydrodynamik och detta
betyder att vi har att möta svårigheterna inom
elektromagnetismen multiplicerade med
svårigheterna inom hydrodynamiken. Men eftersom
i de termonukleära problemen
magneto-hydro-dynamiken kombineras med plasmafysiken får
vi våra svårigheter än en gång multiplicerade,
nämligen med svårigheterna inom
plasmafysiken. Som synes inträder vi på ett
utomordentligt komplicerat men också utomordentligt rikt
och fruktbärande fält som väl är värt att
studera även ur rent vetenskaplig synvinkel.
Till helt nyligen har
magneto-hydrodynamiken studerats mest på grund av dess betydelse
inom astrofysiken, där den är av
fundamentalt intresse. I motsats till vad som antogs
tidigare är vanlig hydrodynamik icke tillämpbar
inom astrofysiken utom i några få fall. Skälet
är att under "normala" astrofysiska
förhållanden den elektriska ledningsförmågan är så stor
att det i regel förefinnes en koppling mellan
Föredrag vid konferensen om atomenergins fredliga
användning den 2 september 1958 i Genève.
532.5 + 538.6
mekanisk rörelse och elektromagnetiska
fenomen så att alla mekaniska rörelser framkallar
elektromagnetiska fenomen som i sin tur
påverkar och förändrar rörelsen. Inom sol- och
stjärnfysiken, inom den interplanetariska och
interstellära rymdens fysik liksom i ett antal
problem rörande jonosfären och jordens
flytande inre måste vi använda oss av
magneto-hydrodynamik. I själva verket är i hela
universum den vanliga hydrodynamiken
användbar endast i atmosfärens lägre lager samt i
floder, sjöar och hav.
Genom att magneto-hydrodynamik och
plasmafysik ligger till grund för både astrofysiken
och det termonukleära området, är dessa båda
vetenskapsgrenar intimt förbundna med
varandra. Forskningsresultat inom det
termonukleära området kommer att befrukta
astrofysiken, och omvänt kommer framsteg inom
vissa grenar av astrofysiken måhända att vara
av stor vikt för våra försök att nyttiggöra den
termonukleära energin.
Sammanfattat kan man säga att
fissionsenergin frigjordes som ett resultat av
grundforskning inom atomfysiken för att finna materian
mikrostruktur. Framstegen på fusionsenergins
frigörande är associerade med astrofysiken,
studiet av mak r ostruktur en i vår värld.
I många länder har stora projekt satts i gång
för att åstadkomma de nödvändiga villkoren
för den termonukleära energins frigörande.
Dessa är av stor betydelse genom att de riktar
intresset mot området och visar svårigheterna.
Men av lika stor betydelse är framstegen på en
bred front inom magneto-hydrodynamiken och
plasmafysiken och jag tror att sådana arbeten
kan leda till många nya projekt. Fältet
innehåller så rika möjligheter att det inte är troligt
att det är de redan prövade angreppslinjerna
som kommer att leda till den definitiva
lösningen.
Norrsken och plasmafysik
Som ett exempel på detta skall jag diskutera
en av de grundläggande principerna på
området. För att få en termonukleär reaktion till
TEKNISK TIDSKRIFT 1953 927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
