Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 36 - Elektriska däcksmaskinerier, av Ragnar Michaelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kranpelaren med tvenne glidlager och ett
toppstycke, i vilket inbyggts radialrullager för
radialbelastningen och axiallager för
upptagande av hela axialbelastningen från den
svängbara delen och lasten.
Vid upphängningsrörets nedre del är fästad
en plattform, som uppbär hiss- och
svängma-skineri för omformareutrustning och på
lämpligt avstånd ovanför ett särskilt ramverk
anordnat för toppningsmaskineriet och en
manöverplattform, där samtliga
kontrolleranordningar placerats.
Kranarmen är allt efter uppställningen
ombord lagrad i nedre plattformen eller å särskilt
ramverk å det yttre kranröret.
Hissmaskinerierna manövreras numera i allmänhet med
Ward-Leonard koppling.
För toppning och svängning använder vissa
tillverkare direkta huvudströmskontroller
andra Leonard-reglering. En del tillverkare
använder ännu fortfarande för alla rörelser
direkta huvudströmskontroller, men sådana
kranar blir i regel ganska svårmanövrerbara.
Toppnings- och svängningskontrollerna är
sammanbyggda och kombinerade med
univer-salstyrning och manövreras med en spak, som
när den föres fram och tillbaka sänker eller
höjer kranarmen och då den föres åt sidan
svänger kranen åt motsvarande håll som
rörelsen. De bägge rörelserna kan ske samtidigt,
och kranföraren har således endast två
manöverspakar att betjäna för alla tre rörelserna.
Genom en speciell linföring erhålles en
praktiskt taget horisontal rörelse av lasten vid
kranarmens höjning eller sänkning. Då
toppningsmaskineriet således icke behöver utföra något
lyftarbete med själva lasten kan
toppningsmo-torn få samma storlek som svängmotorn, vilket
kan vara av betydelse ur reservdelssynpunkt.
Till skydd för kranföraren mot väder och
vind har under senaste tiden framkommit
fordringar på att inbygga manöverplattformen i
en särskild förarhytt, fig. 7. På nyare kranar
har en del förbättringar och förenklingar
vidtagits på grund av under åren gjorda
erfarenheter. Sålunda kommer i flera fall fasta
kranpelare att bortfalla och kranarna placeras
direkt på däck eller däckshus på särskild
kul-vändkrans.
Hydrauliska kranar har även på senare tid
börjat tillverkas, men den sämre
verkningsgraden, svårigheterna med effektiv tätning
och lämplig olja för de olika
temperatur-förhållandena under vilka kranarna skall
arbeta har gjort att de icke kan bliva lika
effektiva, som de elektriskt drivna med
Leonardreglering.
Åkbara kranar har satts in på ett flertal
fartyg-
Själva kranarna är lika de fasta med
undantag för att kranpelaren eller kulvändkranen är
fästad direkt i kranvagnen, vilken ingår som en
del av luckarrangemanget, då det gäller Mac
Gregor-luckor. Kranrälen är då upplagd inuti
luckarmarna och således skyddad för snö och
is.
Kranvagnen drivs med separata motorer och
dessa manövreras från förarplatsen med
hisskontroller, som kan inkopplas för åkvagnens
drift. Strömmen till åkvagnen har tidigare
överförts via en strömavtagare och
kontaktledningar inbyggda i luckarmen, men nu
används vanligen en böjlig kabel som upprullas
i kranvagnen och ligger i luckkarmen.
Då det har visat sig att kranrälen icke alltid
hålles ren ombord utan utsättes för spill av
olja, målarfärg etc. så kan kranvagnen slira,
särskilt i de fall, där däckssprånget är stort
och fartyget ligger lågt med aktern. Därför har
för en del fartyg kuggstångsdrift anordnats.
Kranarna är eljest dimensionerade att kunna
arbeta vid full last vid en sammanlagd
språng-och trimningsvinkel av maximalt 7°. Som
maximal slagsida räknas 6°. Fördelen med
kranar är att lasten kan tagas och sättas ned var
som helst inom en viss yta till skillnad från
vinscharna, där endast en viss plats på land
och i lastrummet kan nås. De åkbara
kranarna kan bestryka en större yta och de användes
därför i samband med långa lastluckor.
På- och avluckning sker snabbt med
kranarnas åkmaskineri, som drar fram luckorna eller
staplar dem vid luckändan, varvid det finns
en löstagbar spärr på vardera sidan av
åkvagnen, som kopplas till närmaste lucksektion.
Det finns även åkbara kranar, som åker på
räler utanför luckkarmarna och således är
byggda på särskild åkvagn, som går över
luckan. I det fallet kommer rälerna att ligga helt
oskyddade och det fria däckutrymmet blir
mindre samtidigt som kranen kommer att bli
högre.
Förhalnings-och förtöjningsmaskinerier
Ankarspelen tillhör de maskinerier, som
hänför sig till fartygets säkerhet. De kommer ofta
till användning för fartygens manövrering i
hamn eller vid ankarplats.
Fig. 7. M/S "Rio
de Janeiro"
utrustad med tolv
däckskranar
med förarhytt.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 #75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
