Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 36 - Nya metoder - Kablar för hög spänning och stora strömmar, av R Gradin - Utveckling av amerikanska telefonapparater, av Johan Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försök, bl.a. i samband med utvecklandet av den
foliekylda tryckkondensatorn, har visat att den av
en överspänning initierade gasutvecklingen stoppas
om oljetrycket i isolationen ökas, men ånyo startar
när oljetrycket sänks. Likaså upphör gasbildningen
om den skadade oljan transporteras bort och ersätts
med ny. Den på detta sätt läkta isolationen är i alla
avseenden lika god som den ursprungliga oskadade.
I en ny kabelkonstruktion från Liljeholmens
Kabelfabrik har man utnyttjat dessa möjligheter att
förstärka och läka isolationen. Med en oljepump
pressas isolationsoljan longitudinellt genom kabelns
centrala kanal. Oljan kyler då kabeln och trycket
ger oljan högre genomslagshållfasthet och
temperaturhärdighet. Oljan pressas även radiellt genom
isolationen varvid denna kyles och dessutom bortföres
eventuellt frigjord gas. Oljetryck, låg temperatur
och gasfrihet förbättrar isolationshållfastheten så
att porösare isolationspapper med lägre dielektriska
förluster kan användas.
En jämförelse med klassiska kabelkonstruktioner
visar att själva kabeln är billigare och har lägre
förluster (både aktiva och reaktiva). Även
expansionskärlet är billigare, men däremot måste den nya
kabelkonstruktionen utrustas med en olje- och en
vakuumpump (för att befria oljan från gas), som har
rörliga delar och förbrukar energi.
Användningsområdet begränsas härigenom till sådana
betydelsefulla storkraftöverföringar där rörliga delar kan
tilllåtas. Redan för 425 kV och 1 200 A är den nya
konstruktionens totalkostnader (inklusive förluster) i
paritet med kostnaderna för konventionella
utföranden. Tas hänsyn till att den nya kabeln kan
användas för större strömmar och högre spänningar eller
att isolationen och ledararean kan reduceras vid
oförändrad belastning blir den klart fördelaktigare
(B Hansson i Elteknik 1958 h. 4 s. 49—58).
R Gradin
Utveckling av amerikanska telefonapparater
Elektroniska telefonväxlar framtvingar nya
telefonapparattyper. Ringklockan i vår nuvarande apparat
fordrar nära 1 W ringgeneratoreffekt medan man
för elektroniska växlar är inriktad på strömmar av
storleksordningen 1 mW. Liknande anmärkningar
kan göras t.ex. på fingerskivsimpulseringen och
t.o.m. likströmmen som sändes över linjen för
mikrofonmatningen. Krav på ökad snabbhet och
bekvämlighet fordrar, att den roterande fingerskivan
ersättes av tryckknappar.
Bell System arbetar med nya lösningar för
signalering mellan telefonapparaten och telefoncentralen
och avser att utnyttja det normala
talfrekvensbandet för signalöverföringen.
För "tonringningen" har man valt åtta frekvenser
som medger selektiv partringning till åtta parter;
samma "en av åtta"-signalering utnyttjas för
identifiering vid anrop från parten. Även vid
siffer-sändningen skulle man använda en enda frekvens
för varje siffra, följaktligen åtgår tio frekvenser
för detta ändamål. De 18 frekvenserna är valda i
geometrisk serie i området 478—t 000 Hz för
tonringningen ocli 1 111—2 868 Hz för
siffermarke-ringen.
Ringtonen förstärkes av en transistorförstärkare i
telefonapparaten och påverkar en magnetisk telefon
försedd med ljudresonatorer. Vid partringning
påverkas förstärkaren av en fast inställd
resonanskrets enbart vid partens egen ringfrekvens.
Telefonen jämte resonator ger starka resonanstoppar vid
950, 1 500 och 2 200 Hz, vilket gör den resulterande
tonen tydligare och tämligen oberoende av den ur-
Fig. 1. Telefonapparat med tonringning och
knappsats.
sprungliga ringfrekvensen. Ringningen bryts
kortvarigt, ca 12 gånger i sekunden, och dessutom
naturligtvis i intervaller motsvarande den normala
ringsignalen.
Mycket arbete har lagts ned på att göra
tonringningen bättre uppfattbar än den gamla
ringklocks-ringningen, men ändå behaglig och mindre störande.
Tonringaren arbetar upp till 2 200 ohms slinga och
ger ungefär samma ljudeffekt som en vanlig
ringklocka.
För sifferöverföringen och partlinjeidentifieringen
användes dämpande svängningar som utlöses vid
tryckningen av en sifferknapp. Olika uttag på en
induktionsspole i kombination med en av
kondensatorerna C-l—C3 (fig. 3) bildar tio
svängningskretsar, slutna av var sin tryckknapp. En för alla
tryckknappar gemensam kontakt K1 bryter strömmen
genom induktionsspolen, vars upplagrade energi
urladdas över linjen i form av en dämpad svängning.
Partidentifieringstonen alstras samtidigt över
tonringningens resonanskrets som vid avlyft
handmi-krotelefon bildar en parallell resonanskrets till
sif-fersändaren.
Tonmottagaren är inkopplad endast en kort tid
under själva sifferöverföringen. Som
inkopplingssignal utnyttjas den tvära sänkning av
linjeströmmen som förorsakas av kontakten Kx som är
påverkad endast så länge en sifferknapp är nedtryckt. K1
kortsluter samtidigt mikrofonen vilket ytterligare
minskar risken för talimitation eller andra
störningar.
Fig. 2. Tonringningstelefon med resonator.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
