Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 36 - Andras erfarenheter - Kullager i skyddsatmosfär för hög temperatur, av SHl - Tvåbasiga syror ur ricinolja, av SHl - Räknemaskinkonstruktörer söker nya komponenter, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållande 1 fl/o svavel, och därefter körning vid hög
temperatur med luft och JP-4 som skyddsatmosfär.
Bränslet håller 0,2 °/o S varigenom skyddsfilmen
underhålls. Under dessa betingelser har de provade
lagren visat sig vara i gott stånd efter 22 h körning
vid 450°G eller efter 100 h vid 370°C.
Man tycks alltså ha funnit ett praktiskt
användbart sätt att få kullager hållbara vid hög
temperatur, men arbetet härpå är långt ifrån färdigt. Man
har nämligen funnit att luft och rena kolväten,
försatta med svavelföreningar inte ger lika gott
resultat som luft och JP-4. Orsaken härtill tros vara att
bränslet innehåller ca 1 °/o hartsartade ämnen.
Tidigare undersökningar har visat att "hartset"
består av kvävebaser, syrehaltiga föreningar (mest
fenoler, harbonsyror och naftensyror) och neutrala
ämnen till stor del aromatiska olefiner. Man tror
att dessa ämnen ger en extra skyddsfilm på
metallytorna (Chemical & Engineering News 3 mars 1958
s. 90). SHl
Tvåbasiga syror ur ricinolja
Under många år har man i industriell skala
framställt sebacinsyra (dekandisyra) HOCO(CH2)8COOH
genom behandling av ricinolsyraester, dvs. ricinolja,
med alkali vid hög temperatur (Tekn. T. 1951 s. 307).
Det synes emellertid fullt tänkbart att sebacinsyran
i vissa fall med fördel kan ersättas med en
blandning av undekandisyra HOCO(CH2)9COOH och
do-dekandisyra HOCO(CH„)10COOH. Denna möjlighet
är tilltalande därför att man kan erhålla större
utbyte av de båda senare syrorna än av sebacinsyra.
Man har funnit att di-2-etylhexylestrar av
syrablandningen är ett gott mjukningsmedel för
poly-vinylklorid, fullt jämförbart med
di-2-etylhexyl-sebacat. De förra estrarna bör också vara bättre än
den senare för syntetiska smörjmedel, då de har
större viskositet. Syrorna är dock inte lämpliga till
smörjmedel för militära ändamål därför att deras
didecyl- och isooktylestrar stelnar vid alltför hög
temperatur (—34 till — 45°C).
Vid tillverkning av undekandisyra och
dodekandi-syra måste man först mätta ricinolsyrans
dubbelbindning. Härvid kan ricinolsyraestern antingen
överföras till en ?2-ketostearinsvraester genom
katalytisk isomerisering,
CH3(CH2)5CH(OH)CHXH : CH(CH2)7COOR —►
—► CH3(CH2)5CO(CH2)10CC)OR
eller hydreras katalytiskt till en 72-hydroxistearin-
syraester,
CH3(CH2)5CH(OH)CH2CH : CH(CH2)7COOR —>
—► CH3(CH2)5CH(OH) (CH„)10COOR
Genom att dubbelbindningen har avlägsnats kan
keto- eller hydroxistearinsyran spjälkas bara mellan
kol 11 och 12 eller mellan kol 12 och 13.
Vid spjälkning av hydroxi- eller ketostearinsyra
med alkali vid 300—330°C får man det största
utbytet av dikarbonsyror med kadmiumoxid som
katalysator; man tycks kunna komma upp till något
över 60 %> utbyte, och ?2-hydroxistearinsyra
förefaller ge bättre resultat än f2-ketostearinsyra.
Spjälkning med alkali anses inte lovande för
industriell tillämpning.
Man kan framställa dikarbonsyror ur
hydroxi-stearinsyra eller dennas metylester även genom
oxidation med salpetersyra. Som katalysator används
kopparpulver och ammoniumvanadat. Då
metyl-estern är billigare än den fria syran, är det troligen
mest ekonomiskt att använda estern som
utgångsmaterial fastän något salpetersyra då förbrukas för
oxidation av den genom hydrolys frigjorda
metanolen.
Vid ett laboratorieprov har man fått 98,5 % av
undekandisyra och dodekandisyra. Reaktionen har
utförts vid 87—91°C; den tar ca 50 min. Det åtgår
1,92 kg 70 °/o salpetersyra för framställning av 1 kg
dikarbonsyror. Samtidigt bildas en mindre mängd
flyktiga monokarbonsyror, nämligen enantsyra
CH3(CH2)5COOH och kapronsyra CH3(CH2)4COOH.
Förestrade med pentaerytritol kan dessa syror
troligen med fördel användas som mjukningsmedel för
polyvinylklorid (T R Steadman & J O H Peterson
i Industrial & Engineering Chemistry jan. 1958
s. 59—62). SHl
Räknemaskinkonstruktörer
söker nya komponenter
Räknemaskinindustrin satsar nu mycket pengar på
utvecklingen av nya komponenter. Efterfrågan är
tämligen stor på snabbare, billigare och mera
tillförlitliga automatiska räknemaskiner, och för att
kunna bygga dessa måste konstruktörerna ha
tillförlitliga, små och långlivade komponenter. Många
fabrikanter satsar hårt på transistorerna och i
marknaden finns redan belt eller nästan helt
tran-sistoriserade räkningsmaskiner. På laboratoriestadiet
finns transistorer kapabla att arbeta upp till 1 000
MHz och i marknaden finns 100 MHz transistorer,
vilka kan klara pulsrepeterfrekvensen 1 MHz. En
pulsrepeterfrekvens av 100 MHz påstås vara möjlig
att nå inom de närmaste fem åren.
På minnessidan arbetar man fortfarande med olika
ferromagnetiska och ferroelektriska kärnmaterial.
Man vill framför allt nedbringa minnets
dimensioner men samtidigt öka dess kapacitet och dess
inskrivnings- och läshastighet. Den värme som
orsakas av virvelströmmar och hysteresförluster är
den främsta snabbhetsbegränsande faktorn hos
ferromagnetiska minneselement. De ferroelektriska
minnena har i allmänhet mycket hög
minneskapacitet, emedan man kan placera ett stort antal
minneselement på en liten yta. Det lär vara teoretiskt
möjligt att placera 10 000 separata minnesceller på
en yta av 6,45 cm2. De praktiska svårigheterna är
alt ordna separata anslutningar till alla dessa
element. De ferroelektriska minnena är långsammare
än de ferromagnetiska, varför de främst passar i
långsammare maskiner med hög minneskapacitet.
Räknemaskintekniken väntar sig mycket av
kryo-tronerna (Tekn. T. 1956 s. 954). De är små, billiga
och mycket tillförlitliga och kan användas för
förstärkning, i relä- och grindkretsar och även i
minnessystem. Man räknar med att kryotroner, kapabla
att arbeta i koaxialkabelstumpar och att göra
grind-ler, skall finnas i marknaden inom fem år.
Svårigheterna ligger i att åstadkomma och hålla den låga
temperatur, vid vilken krytronen arbetar. Främst
är problemet att avleda den värme, som utvecklas
genom virvelströmmar.
Nya principer för beräkningsmaskinernas
arbetssätt studeras även. Man är sålunda inne på att
bygga maskiner arbetande med mikrovågskomponenter
och inom mikrovågsbandet 100—100 000 MHz.
Härvid kommer troligen vandringsvågrör (Tekn. T. 1956
s. 549) till användning bl.a. som förstärkare. Vidare
sättes stort hopp till den smalbandiga förstärkaren,
"halvledarmasern", vilken kräver mycket litet
utrymme. Nya metoder för räkning kan användas i
mikrovågsbandet bl.a. anser man det vara möjligt
att addera i koaxialkabelstumpar och att göra
grind-kretsar med hjälp av magiska T:n. Användningen
av fas- och frekvensmodulerade bärvågor i stället
942 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
