Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Amerikanska akrylfibrer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikanska
akrylfibrer
678.744.32-426
Den amerikanska kemiska industrin har visat
ett mycket stort intresse för akrylfibrer. Man
anser nämligen att dessa kommer att bli av
mycket stor betydelse för textilindustrins
ekonomi, bl.a. som ersättning för ull som
amerikanarna nu måste importera i växande
utsträckning. Ullpriset varierar mycket och har
en klar benägenhet att stiga, medan priset på
akrylfibrer och andra syntetfibrer är relativt
stabilt och faller när avsättningen växer.
Av de amerikanska syntetfibrerna visar
akryl-fibrerna näst nylon den största
produktionsökningen sedan de började tillverkas 1950. I
början av 1959 kommer de sex
akrylfibertillver-karna att ha en sammanlagd produktion av
högst 95 000 t/år och minst 80 000 t/år. E. I.
du Pont de Nemours & Co., Inc. (Orion) kan i
två fabriker tillverka 54 500 t/år, The
Chem-strand Corp. (Acrilan) kan göra 20 000 t/år,
American Cyanamid Co. (Creslan) 12 000 t/år,
Tennessee Eastman Co. (Verel) och Dow
Chemical Co. (Zefran) vardera 5 400—6 800 t/år
samt Union Carbide Chemicals Co. (Dynel)
2 700—3 600 t/år.
Fibertyper
Av de sju amerikanska akrylfibrerna har några
(Orion, Akrilan och Dynel) funnits i handeln
under åtskilliga år, medan kommersiell
produktion av andra (Creslan, Zefran och Verel) just
har kommit i gång eller väntas komma i gång
under 1958 eller början av 1959. Darlan som
numera kallas Darvan", tillverkas ännu bara i
halvstor skala. Att så många åtminstone delvis
olika akrylfibrer framställs beror på att
möjligheterna till variation är mycket stora.
Polyakrylnitril är mycket svår att färga;
denna egenskap var i början akrylfibrernas största
nackdel. Nu har man mer eller mindre
fullständigt löst problemet genom att i plasten
föra in inodifieringsmedH vilka binder
färgämnen.
Sam m an sä t tn ing
Olika typer av akrylfibrer kan erhållas genom
ändring av den kemiska sammansättningen,
t.ex. genom användning av vinylidendicyanid
H.,C:C(CN)2 i stället för akrylnitril H2C:CHCN
(vinylcyanid) eller genom ändring av
modifieringsmedlets mängd, natur eller sättet för dess
införande. Vidare kan man använda olika
spinnmetoder, nämligen torrspinning och
våt-spinning i organiska lösningsmedel eller
vattenlösningar av salter.
Man är överens om att en akrylnitrilfiber till
minst 85 % skall bestå av polyakrylnitril,
varför halten modifieringsmedel skall understiga
15 °/o. Oftast torde man införa det genom
sam-polymerisation, men man kan också använda
blandning (jfr Tekn. T. 1954 s. 444), ymp- eller
segmentpolymerisation (Tekn. T. 1955 s. 1016).
Det har föreslagits att kalla produkter,
framställda enligt de tre senare metoderna för
akrylnitrillegeringar.
I ett sampolymerisat är de
färgämnesbindan-de grupperna jämnt fördelade; i en legering
är de samlade i relativt stora grupper (fig. 1).
De raka polyakrylnitrilmolekylerna förenas
med varandra genom vätebryggor mellan
CN-grupper och närliggande kolatomer i intill
varandra belägna kedjor. Dessa bindningar störs
bara litet i legeringsstrukturen men mycket i
sampolymerisatet som därför får en mera
öppen struktur.
Polyakrylnitril kristalliserar mycket dåligt på
grund av CN-gruppernas oregelbundna
placering i dextro- eller levoställning och de rikligt
förekommande vätebryggorna. Den har
emellertid en mycket tät, hydrofob struktur som
luckras upp av modifieringsmedlet. Har detta
förts in genom sampolymerisation, påverkar
det polymerens egenskaper jämnt i hela dess
massa. Har det förts in genom legering, förblir
polymeren tät och hydrofob, men den
innehåller diskreta hydrofila områden som kan
bilda mycket stabila komplex med färgämnen.
Orion tycks vara den enda av de amerikanska
akrylnitrilfibrerna som består av praktiskt taget
ren polyakrylnitril; denna är bara svagt modi-
Fig. 1. Strukturen hos polyakrylnitril. modifierad
upptill genom sampolymerisation, nedtill genom
legering; □ färgämnesabsorherande grupper.
Fig. 2.
Sammansättning för
sampolymerisat
au vinylacetat
med -
vinylcyanid eller–-
[-vinylidendicyanid.-]
{+vinylidendi-
cyanid.+}
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 967
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
