Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 37 - Nya metoder - Radar för tre dimensioner, av Sven Fornander - Andras erfarenheter - Organiska silikat i smörjoljor och i hydraulik, av SHl - Titanat i lacker och färger, av SHl - Snaps bra för kor och får, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
form. En räkneautomat för jaktstridsledning ger
stridsledaren möjlighet att få förhandsuppgift om
var och när ett eget jaktflygplan når ett fiendeplan,
om ej undanmanövrer görs.
Vid stridsledning behöver viss information skrivas
in på radarindikatorn. Detta sker på ett nytt sätt.
Därvid används olika lågfrekventa kurvformer med
grundtonen 1,4 kHz. Den mest komplicerade bokstav
eller siffra kräver inte mer än fyra av dessa
vågformer. Siffran 4, fig. 2, bildas på följande sätt:
Addition av kurvformerna al och bl ger cl. På
samma sätt ger a2 och b2 kurvformen c2.
Avsänkning i Y-led med cl och X-led med c2 ger
Lissajou-figuren d, som är delvis utsläckt så att siffran 4
bildas (British Communications & Electronics juli 1958
s. 510—511). Sven Fornander
andras erfarenheter
Organiska silikat i smörjoljor och i hydraulik
Man har börjat tillverka två nya organiska silikat,
tetra(2-etylbutyl) silikat och tetra(2-etylhexyl) silikat
vilka uppges vara särskilt lämpliga som
komponenter i smörjoljor och som hydrauliska vätskor. De
har god värmestabilitet och smörjförmåga samt är
flytande inom ett stort temperaturintervall. De har
vidare så goda termiska egenskaper att de är
lämpliga som värmeöverföringsmedier.
Silikaten har liten viskositet vid låg temperatur och
liknar häri silikonoljor, men de lär ha avsevärt
bättre smörjförmåga. De stelnar först under — 38°C.
De båda silikaten, som kan användas vart och ett
för sig eller i blandning, har relativt högt specifikt
värme, lågt ångtryck och är stabila i slutna system
vid upp till 370°C. De är därför lämpliga som
värmeöverföringsmedium, särskilt om en uppvärmning
skall följas av en snabb avkylning, t.ex. vid
karamelltillverkning (Chemicals Digest, Union Carbide,
1958 h. 3). SHl
Titanat i läcker och färger
Butyltitanat har rekommenderats som bindemedel
i värmebeständiga och korrosionsskyddande färger
(Tekn. T. 1956 s. 301; 1957 s. 76). Man har också
funnit att titanat tycks ha en antioxidationseffekt
på oljefernissor, och det ansågs därför tänkbart att
man kan öka dessas resistens mot atmosfären
genom tillsats av titanat.
Vid en brittisk undersökning har man nu funnit att
butyltitanat minskar kritningen av en gul färg
(titan-vitt och hansagult), innehållande kopal och
linoljefernissa. På grund av kritningen kunde man inte
avgöra om titanatet också inverkar på färgskiktets
glans. Prov med en annan färg med samma pigment
och en linolje-pentaerytritolalkvd som bindemedel
visade emellertid att butyltitanat även är
glansbevarande. Dessutom tycks det minska färgens
blekning mera än som motsvarar minskningen av
kritningen.
Prov med en starkt skinnbildande fernissa,
bestående av två delar harts av difenylolpropantyp och
en del träolja har visat att butyltitanat minskar
fernissors benägenhet för skinnbildning (jfr Tekn. T.
1957 s. 993). En tillsats av 0,25 °/o titanat har
mycket stark verkan, men härvid fördröjs torkningen
avsevärt. Bara 0,125 °/o butyltitanat minskar emeller
tid skinnbildningen tillräckligt och ökar inte
torktiden orimligt mycket. För fernissor med relativt
liten benägenhet för skinnbildning räcker mindre än
0,125 <Vo butyltitanat.
Samma fernissa användes för prov på butyltitanats
inverkan på valkbildningen vid beläggning av
glasskivor genom doppning och ugnstorkning med
skivorna i vertikal ställning. Med 0,25 %> butyltitanat
erhölls bara spår av valkar vid skivornas nedersta
kant. Med avtagande titanathalt växte
valkbildningen. Butyltitanatet ökar fernissans gulfärgning och
kan därför troligen inte användas annat än i mörka
lackfärger. Dess benägenhet att öka torktiden torde
vara utan betydelse vid ugnstorkning.
Butyltitanat ökar oljelackers viskositet, och man
kan därför vänta att det skall möjliggöra påföring
av tjockare lackskikt. Prov har gjorts med en fet
linolje-pentaerytritolalkyd försatt med 0,5 och 1 °/o
butyltitanat. Som lösningsmedel användes lacknafta
eller xylen. Vid doppning, lufttorkning 4 dygn och
ugnstorkning 1 h vid 80°C erhölls lackfilmer vilkas
tjocklek växte med titanathalten. Läcker med xylen
som lösningsmedel gav tjockare filmer än läcker,
innehållande lacknafta.
Det är känt att oleyl- och cyklohexyltitanat kan
kombineras med företrade karbamid- och
melamin-formaldehydhartser. Vid dessas användning som
bindemedel i brännlacker åstadkommes vanligen
seghet och böjlighet genom tillsats av en alkyd som
mjukningsmedel.
Man har nu funnit att de nämnda titanaten tycks
kunna användas i stället för alkyder. Man har med
dem fått filmer med god glans, seghet och adhesion.
För karbamidharts är lämpliga mängder ca 1 del
oleyltitanat till 6 delar harts eller 1 del
cyklohexyltitanat till 3 delar harts. Tillsats av en liten mängd
maleinsyraanhydrid till karbamidharts med
oleyltitanat har visat sig betydligt förbättra
filmbildningen, minska erforderlig bränntid och förbättra
lackfilmens seghet och adhesion.
Med titanat i stället för alkyd i melaminhartslack
erhölls jämförbart resultat vid någon förlängning av
bränntiden. Alkyden gav en något sprödare och
mera stötkänslig film än titanatet (H W Chatfield
i Paint Manufacture febr. 1958 s. 43—47, 60). SHl
Snaps bra för kor och får
Vid försöken att använda karbamid som
kvävekälla i kraftfoder i stället för oljefrökakor fann man
snart i USA att man måste utreda orsaken till
kar-bamidens giftighet och göra karbamidhaltigt foder
mera njutbart för djuren.
Det första problemet har lösts genom tillsats av
fosforsyra som håller pH i våmmen under 7,2.
Härigenom hindras nämligen bildning av oxalsyra som
är den verkliga orsaken till karbamidens giftighet.
Fodrets smaklighet anses bero på dess
lättsmält-het som i sin tur till stor del beror på
redoxpotentialen i våmmen; den skall helst vara —0,4 till
— 0,2 V. Enligt uppgift kan detta värde innehållas
om fodret försätts med alkohol (Tekn. T. 1957 s. 76).
Denna ger nämligen väte när den behandlas av
mikroorganismer i våmmen.
Man tillverkar nu ett foder bestående av 67 °/o
melass, 10 °/o karbamid, 6 *>/o alkohol, 3 °/o
fosforsyra och ett antal andra ingredienser i små
mängder (Chemical Engineering 10 mars 1958 s. 69). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 973
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
