Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Varvsrationalisering — några grundtankar, av Jan Hallberg - Nya löneformer i byggnadsindustrin, av Bertil von Alfthan - Atomenergin i Japan, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäng, som är specialiserade på just sådant
arbete och vet vad där är att ta hänsyn till, för
att allt skall bli komplett i rätt tid. Det blir
alltså här en specialisering på objektet och inte
på verktyget. Följden blir, att arbetsstyrkan
blir fastare organiserad, och var man blir
mindre betjänad och utnyttjar bättre sin
arbetstid själv. Lagen blir fasta, arbetsledaren
följer alltid sitt lag, och lagen blir intränade
på sina bestämda objekt. Plåtslagarna samlar,
justerbränner och häftar själva, varje lag
alltid likartade objekt.
Svetsarnas lag hålls alltid inom var sina
bestämda områden för vart fartyg, så att, vad
man en gång gjort upp med dem angående
priset med hänsyn till alla vanskligheter, icke
kan spolieras av ett annat lag med en annan
åsikt om svårigheterna.
Framtidsvy
Om man nu slutligen skulle skissera sitt
önske-varv, så skulle det kanske se ut så här:
standardplåt alltigenom och samma klass på all
plåt, automatiskt uppsökande magnetkranar,
hela framtagningssystemet och
transportsystemet styrt av räknemaskin via magnetband,
obligatorisk sandblästring. Plåten passerar efter
valsningen en enkel kanthyvling och tas in i
en brännsvetsmaskin, som svetsar ihop den till
ändlösa band med långsidorna ihop. På dessa
band placeras materialet enbart med hjälp av
räknemaskinen, som själv packar ihop det
sida vid sida. Brännsvetsfogen får samma
hållfasthet som materialet i övrigt och kan ligga
var som helst utan hänsyn till hörn eller
hålkälar. Man slipper då svetsa ihop alla flak och
livplåtar på planen utan behöver här endast
sätta på flänsar och stag. Tjocklekarna måste
då vara till det yttersta standardiserade.
Plåtflak till däck och bordläggning
bränn-svetsas i en särskild maskin och görs här klara
för påsättning av stag. Profilerna påhäftas och
påsvetsas i automater. Sådana automater finns
förresten redan. All transport av detaljer sker
i övrigt på rullbord. All samling sker inomhus.
Insättning av allt material, rör, studsar,
ventiler, pumpar, lejdare m.m. i sektionerna sker
på planerna. Hela processen från
upptagningen av plåt i plåtgården och ända fram till
svets-planen har då skett med hjälp av automatisk
programmering. Endast bockning av plåt,
borrning och bockning av profiler sker med
mänsklig arbetskraft.
Bakom allt detta finns emellertid en ytterst
noggrann planering, ty hur mycket man än
beslutar sig för att rationalisera, så finner man,
att ingenting kan påbörjas, utan att man har
haft i gång en planering. Det är planeringen
som upptäcker vanskligheterna, och var
rationaliseringen behöver sätta in, och det är
planeringen som senare skall bli villkoret för att
rationaliseringen skall kunna upprätthållas.
Har man ingen planering, får man börja med
denna. Annars blir det aldrig någon
rationalisering av.
Nya löneformer i byggnadsindustrin,
Byggfac-ket har tidigare varit känt för sin negativa
inställning till de arbetsekonomiska tendenserna; det
omtalas att byggnadsarbetare har hotat att avbryta
arbetet om de sett en "arbetsstudieman" med sitt
stoppur närma sig. Nu blåser modernare vindar.
De "fasta ackordsprislistorna" har i fackpressen
häftigt kritiserats, och man har börjat
experimentera med mer tidsenliga och smidigare former för
avlöningarna. Även inom de byggnadsindustriella
företagen på byggnadsarbetarorganisationernas
verksamhetsområde har man experimenterat i samma
riktning. Samarbetet mellan arbetstagarnas och
arbetsgivarnas sammanslutningar på området har
förbättrats och en livlig utveckling har kommit i gång.
För att minska olägenheterna i de tidigare
systemen har man konstruerat ett helt nytt system. Bland
dettas fördelar kan nämnas att endast ett slags tid
behöver föras — all tid blir ackordstid liksom vid
det vanliga premieackordet. Premie av nämnvärd
storlek utgår först då arbetsprestationen uppnår
godtagbar nivå. Förtjänsterna för det stora flertalet
ackordsarbetare blir praktiskt taget oförändrade.
Stimulansen till ökad arbetsprestation blir i
huvudsak densamma som vid rent ackord. Felaktiga
ackord både för höga och för låga korrigeras i
viss utsträckning. Det nya lönesystemet bygger på
nuvarande mätningsförfarande som omedelbart kan
tillämpas.
Framgångsrika försök med det nya systemet har
redan utförts i praktiken (David österberg i
Sveriges Rationaliseringsförening den 5 sept. 1958).
Bertil von Alfthan
Atomenergin i Japan. Sedan hösten 1957 har man
en reaktor, JRR1, i drift. Det är en kokarreaktor,
avsedd för grundläggande forskning, framställning
av kortlivade radioisotoper och utbildning av
personal. En materialprovningsreaktor, JRR2, är under
byggnad och kontrakt har tecknats för uppförande
av en forskningsreaktor, JRR3, med tungt vatten
som moderator. På planeringsstadiet är en
materialprovningsreaktor JMTR4, en 10 MW
experiment-reaktor för kraftalstring, JRR5, och en
forskningsreaktor av bassängtyp.
Forskningen dirigeras av Japan Atomic Energy
Research Institute (Jaeri) som bildats av staten och
den privata industrin. Man har laboratorier i Tokai,
en liten by ca 65 km norr om Tokyo. De båda första
reaktorerna JRR1 och JRR2 har placerats där och
den första kraftreaktorn kommer sannolikt att
placeras i närheten. Staten står för huvuddelen av
forskningsanslagen som 1958 uppgick till 4 843 Myen
(ca 73 Mkr.), industrins bidrag utgjorde mindre än
10 <Vo.
Japans energiförsörjning är ansträngd. Man räknar
med ett totalt eleffektbehov av 29 300 MW 1975.
Häri ingår 15 500 MW från ångkraftverk för vilka
bränslebehovet är ekvivalent med 45,3 Mt kol. Då
redan nu petroleumimporten utgör 10 °/o av den
totala, är det tydligen nödvändigt att man använder
tillgängligt kapital på lämpligaste sätt. Därför är
atomkraftverk av stort intresse för Japan.
Utvecklingsprogrammet är såvitt nu är känt:
byggande av en reaktor av Calder Hall-typ snarast
möjligt och av en amerikansk, vattenkyld reaktor
med anrikat bränsle 1965;
utarbetande av ett inhemskt tillverkningsprogram
så att man kan tillverka 93 °/o av behövliga
reaktordelar inom landet;
planering vid Jaeri av en regenerativ kraftreaktor
för kommersiell användning 1970 (Nucleonics maj
1958 s. 22—24). SHl
986 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
