Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 38 - Halden-reaktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskade lägen. Fin- och grovregleringsstavarna
är lika, men manövreringsorganen är olika.
Stavarna förskjuts inuti en sluten trycktub av
rostfritt stål med spolar som är magnetiskt
kopplade med järnkolvar, fast förbundna med
stavarna. Blir spolarna strömlösa faller
regleringsstavarna ned på grund av sin tyngd.
Reaktorns kylning och primärkretsen
Vid rumstemperatur står det tunga vattnet i
reaktortanken något över uranstavarnas
överändar. För att en ordnad cirkulation i tanken
skall uppstå vid kokning har bränsleelementen
mantlar som skiljer den uppåt strömmande
ång-vattenblandningen intill elementen från det
nedåt flytande vattnet mellan elementen.
Vatten kommer in i mantlarna genom hål nedtill
och ång-vatten-blandning lämnar dem genom
hål upptill.
Ångan tas ut ur reaktortanken genom ett antal
rör, anslutna till locket. Den går till en
ringformig ånglåda och därifrån genom en
ångled-ning till tungvattenkondensorn (fig. 1). Denna
är placerad så mycket ovanför reaktortanken
att kondensatet rinner tillbaka genom
självtryck. Ångbildningsvärmet tas bort i
kondensorn, men kondensatet kyls praktiskt taget inte.
Reaktorns beteende vid moderatorns kokning
beror på ångans mängd och fördelning.
Teoretiskt har reaktorn en stor negativ
ångruins-koefficient så att effekten minskar när
ångrummet ökar. Försök har emellertid visat att
andra effekter än de, som kan beaktas teoretiskt
spelar en roll. Några av de intressanta
experiment, som kan göras med reaktorn, är sådana
som ger upplysning om reaktivitetens
beroende av ångrummet i moderatorn. För ändring av
ångmängden finns därför en yttre kylkrets med
en hjälpkylare.
Genom denna går tungt vatten, ungefär av
koktemperatur, från reaktortankens botten
genom en kylare i vilken högst 15 % av den totalt
frigjorda energin kan tas bort. Det kylda
vattnet kan återföras till reaktorn på två olika sätt
så att man i viss mån kan kyla olika delar av
moderatorn. Graden av kylning kan varieras
genom shuntning av hjälpkylaren.
Det kylda vattnet kan sålunda föras in i en
fördelningslåda i reaktortankens botten,
varifrån det genom munstycken förs in i
bränsleelementens mantlar. Munstyckena kan bytas
utifrån med speciella verktyg så att det kylda
vattnets fördelning på bränsleelementen kan
varieras. Genom sänkning av det ingående
vattnets temperatur kring bränsleelementen
förskjuts ångbildningens början uppåt, varigenom
såväl den totala ångvolymen som dennas
fördelning i moderatorn ändras.
Man kan också föra in det kylda vattnet vid
moderatorns övre yta tätt intill reaktortankens
vägg. Härigenom kan man undertrycka
eventuell ångbildning i moderatorn utanför
bränsleelementens mantlar. Det kylda vattnet förs in
intill tankens vägg för att cirkulationen i
moderatorn inte skall störas.
Mantlarna kan tas bort från bränsleelementen,
även om dessa är radioaktiva. Genom att köra
med en grupp element utan mantlar kan man
åstadkomma uppström i moderatorn vid dessa
element och nedström vid element med
mantlar. Man ämnar göra experiment med
mantellösa element i kärnans centrala del. Härvid
kommer moderatorn att flyta nedåt i kärnans
perifera delar. Vid reaktorns topp eventuellt
inkommande, kylt vatten förs då in i
strömningsriktningen.
Ångrumsfördelningen kan också ändras
genom användning av mantellösa bränsleelement
i vissa mönster samt genom placeringen av
element med anrikat bränsle.
Primärkretsens komponenter och
rörledningar är av rostfritt stål, austenitiskt 18-8-stål eller
ferritiskt. Ett undantag är ångledningen från
reaktortanken till kondensorn; den är av
strömlöst förnicklat mjukt stål. Särskilda
kretsar finns för kontinuerlig rening av det tunga
vattnet och för rekombinering av genom
bestrålningen bildat tungt väte och syre.
Sekundärkretsen
Matarvatten måste tillföras sekundärkretsen
kontinuerligt, då den genererade ångan
antingen släpps ut i luften eller förs in i
Saug-brugsforeningens ångledning. Råvatten av god
kvalitet står till förfogande varför bara
filtrering och avgasning behövs. Det går först genom
ett filter till lågtemperaturkylare, t.ex.
strålskyddskylare och kylare i kretsen för rening
av det tunga vattnet, i vilka matarvattnet
förvärms innan det går till ånggeneratorn som är
en slinga i tungvattenkondensorn. Härvid
förångas ca 15 % av vattnet. Ångan skils från i en
ångdom och släpps ut i luften eller går till
fabrikens ångledning.
Byggnader
Reaktorhallen är ett bergrum insprängt i en
brant bergvägg; dess tak är ca 60 m tjockt berg.
Till den leder en 50 m lång tunnel som i två
punkter stängs av tryckdörrar för 3 kp/cnr
övertryck i hallen. Bergrummet och tunneln är
fodrade med betong. Alla kablar och rör går
genom tunneln vid vars mynning finns ett litet
hus, innehållande en reningsanläggning för
kylvattnet.
En kabeltrumma, som också används som
passage, förbinder bergrummet och
manöverbygg-naden. Kablarna tas in i källaren under
manöverrummet. Största delen av elutrustningen
finns i källaren och bara instrument,
signallampor, tryckknappar m.m. tas upp i
manöverrummet.
Ett litet hus mellan bergväggen och
manöverbyggnaden innehåller fördröjningsbehållare för
avfallsvatten, en dieselgenerator för reservkraft
och lager.
Reaktorhallen är 30 m lång och 10 m bred
vid hallgolvet; dess totala höjd är 25 m.
Tunneln mynnar i nivå med golvet. Reaktorn pla-
1000 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
