Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Den tekniska undervisningens mål i Sovjetunionen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tekniska undervisningens mål
i Sovjetunionen
Professor Ragnar Woxén, Stockholm
378.962(47)
Under det första världskriget var
läskunnigheten i Ryssland långt ifrån allmän och
skolundervisningen lämnade mycket övrigt att
önska. Inom det akademiska området fanns 13
universitet med sammanlagt 33 000 studerande
och 16 tekniska högskolor med 20 000
studerande. När järnridån successivt lyftes efter det
andra världskriget fick de som besökte
Sovjetunionen se torftigt klädda människor, brist på
förnödenheter av skilda slag, frånvaro av
lyxvaror och kolossal trångboddhet. Det är därför
förklarligt att man lätt bortsåg från att en
diktaturstat har möjlighet att fördela
nationalprodukten godtyckligt och kan dirigera hur och i
vilken omfattning konsumenternas behov skall
tillgodoses. Man observerade inte de oerhörda
ansträngningar som gjorts för att förändra
landet från jordbruks- till industristat.
Som en verklig chock kom därför de
rapporter som publicerades 1954 och visade att
Sovjetunionen då per miljon invånare
utexaminerade 280 högskoletekniker av hög kvalitet
samtidigt som USA låg vid 136 och Sverige vid 67
stycken. I maj 1958 hade Sovjet 39 universitet
med 250 000 inskrivna studerande och 198
tekniska högskolor med ca 800 000 studerande.
År 1956 utexaminerades 71 000 och 1957 ej
mindre än 90 000 högskoletekniker — dvs.
450 per miljon invånare.
Skolväsende
Lenin insåg redan i början av 1920-talet klart
betydelsen av kraftigt förbättrad
skolutbildning såväl på lågstadiet som på högstadiet och
särskilt då i vad avsåge teknisk utbildning. Han
genomförde också successivt sina idéer på
detta område — hans kanske största insats.
Intressant är att konstatera att man numer börjat
understryka att man har mycket att vara stolt
över i tsartidens undervisningssystem.
Nu finns 32 000 "barnträdgårdar" med 2
miljoner inskrivna barn i åldern 5—8 år. Målet
är fysisk utveckling och förberedande för
skolgång.
Den ryska folkskolan är sjuårig och utformad
så att den väl lämpar sig för personer som
önskar skaffa sig lägre teknisk utbildning
genom att fortsätta i en fyraårig fackskola. —
Betydelsefullt är att man på sin tid beslutade
att skolutbildningen obligatoriskt skulle vara
tioårig — något som nu är genomfört till 85 %
och enligt uppgifter lämnade i maj 1958
beräknas vara helt genomfört 1962. Man har
emellertid under de senaste åren
experimenterat med en åttaårig grundskola.
Jämför man Sovjets tioåriga skola med vår
nioåriga enhetsskola och med USA:s tolvåriga
utbildning fram till avslutad "high school"
finner man följande. I USA börjar man skolan i
sexårsåldern, i Sverige vid sju och i Sovjet vid
åtta år. Sovjetskolan har sammanlagt mer
undervisningstimmar än den svenska — nämligen
tillhopa 9 857 timmar — och — som följd av
de fria lördagarna — även fler än den
amerikanska. Undervisningen i sådana ämnen som
matematik, fysik och kemi är bäst tillgodosedd
i Sovjet och representerar 36,5 % av totaltiden,
varför utbildningen där är särskilt lämpad för
blivande naturvetare, högskoletekniker o.d. Det
är endast om vi vid jämförelsen till
enhetsskolan lägger vår treåriga gymnasieutbildning som
vi kommer främst.
Åttiofem procent av de ryska ungdomarna går
igenom den tioåriga skolan, 44 % passerar
"high school" i USA och i Sverige är det nu
endast ca 7 % som tar studentexamen och i
denna dag lider vi som bekant allvarlig brist
på studenter från realgymnasiets matematiska
gren.
Lägre teknisk utbildning
Vad yrkesutbildningen beträffar må nämnas att
dylik meddelas i treåriga polytekniska
elementarskolor som bygger på den sjuåriga
folkskolan och avser utbildning till sådana yrken som
målare, svarvare, fräsare etc. Uttagning för
sådana yrken synes ske tvångsvis och göras
beroende av inom vilket område vederbörande är
född.
Härefter kan följa en teknisk fortutbildning
under tio månader när det gäller utbildning till
universalsvarvare, universalfräsare e.d. och un-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1QQ9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
