Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 39 - Nya metoder - Filmbildande aminer som korrosionsskydd, av SHl - Böcker - Jordens hölje, av GAH - Det svenska atomenergiarbetet, av SHl - Om vattengenomslag i murade väggar, av Hasse Billman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delbart efter mottrycksturbinen. Doseringen har
varit 2 g amin per ton ånga i form av en
0,2-procen-tig vattensuspension. Man uppskattar
produktionsökningen för en maskin till 5 °/o. Hur effektivt
korrosionsskyddet är vet man ännu inte, men man har
konstaterat att de på insidan rostiga torkcylindrarna
blivit fullständigt blanka efter en månads körning
med amin.
Vid ett annat bruk har man sedan hösten 1957
använt amin till en yankeemaskin. Doseringen har så
småningom ökats till 1,2 g/t ånga varvid ökningen
i maskinens produktion beräknats till 6 °/o (L
Janson i Svensk Papperstidning 15 juni 1958 s. 360—•
361). SHl
böcker
Jordens hölje, av Theo Löbsack. Forum,
Stockholm 1958. 264 s., 64 fig. 32 kr.
Förf., tysk meteorolog, ger i denna bok en populär
skildring av vetenskap, teknik och medicin i
anknytning till jordens atmosfär. En första del
behandlar lufthavets sammansättning och egenskaper,
optiska, akustiska och elektriska fenomen samt
atmosfärens uppkomst och eventuella slutliga öde.
Det andra stora avsnittet innehåller den egentliga
meteorologin med kapitel om väderleksprognoser,
artificiell utlösning av nederbörd, oväder av olika
slag samt syrets, kvävets och koldioxidens kretslopp.
Den sista tredjedelen, slutligen, har överskriften
människan och naturen och redogör för andningen,
de tilltagande luftföroreningarna — även från
radioaktiva substanser —, sambanden mellan väder och
sjukdomar samt klimatets förändringar.
Boken har den populärvetenskapliga
framställningens typiska företräden och nackdelar. En läsare som,
ehuru intresserad av ämnet, icke tidigare särskilt
följt utvecklingen får en god introduktion i den
del av geofysiken som rör jordatmosfären. Stilen är
lättläst och bitvis klarläggande med icke alltför
hår-dragna beskrivande liknelser. Framställningen är
emellertid rapsodisk och delvis besvärande
slumpvis hopkommen. Nomenklaturen är slapp och
bristen på exakthet i uttryck, sifferangivelser och
fysikaliska enheter förnims av en tekniker med olust.
Förf. tillgriper gärna vid sin behandling av olika
fenomen en ytlig framställning som vid en hastig
genomläsning kan likna en bestickande förklaring
men som lämnar en mer fordrande läsare
otillfredsställd. Vi väntar fortfarande på den verkligt goda
introduktionen för amatörmeteorologer.
Trycket, papperet och figurerna, särskilt
färgbilderna, är bra. GAH
Det svenska atomenergiarbetet. Natur och
kultur, Stockholm 1958. 235 s., ill. 17,50 kr.
I maj 1958 anordnade Sveriges Industriförbund,
Svenska Arbetsgivareföreningen och AB Atomenergi
två konferenser till vilka även representanter för
bl.a. bank- och försäkringsväsendet inbjöds. De
vid konferenserna hållna föredragen har i
bearbetad form samlats i en bok.
Denna innehåller 18 uppsatser av 20 författare i
vilka behandlas reaktorer och reaktorproblem,
reaktortyper av betydelse för Sverige, reaktorer för
fartygsdrift, den svenska atombränsleförsörjningen,
atomvärmeverkets lönsamhet, planering av ett
atomvärmeverk för en stad och för en industri,
atomkraftens konkurrensmöjligheter, utveckling av
reaktorer för kraftverk, användning av radioaktiva
isotoper inom industrin, lokaliserings- och
koncessionsfrågan, ansvars- och försäkringsfrågan,
finansieringsproblem, atomenergiarbetets nuläge och
framtidsperspektiv.
Uppsatserna är alla intressant läsning och till
största delen lättbegripliga även för dem som inte
tidigare studerat atomenergiteknik; dessa läsare torde
ha god hjälp av de förklaringar av några
facktermer som avslutar boken. Framställningens kvalitet
är dock ganska ojämn vilket kanske beror på att
redaktionen haft för kort tid på sig.
De svagaste uppsatserna synes vara de som gäller
atomkraftens ekonomi, och detta beror inte bara på
att ett pålitligt underlag för sådana beräkningar
saknas. De slutsatser som författarna kommer till
inger föga förtroende, om man kritiskt granskar
premisserna. Särskilt en av dessa uppsatser borde
ha redigerats grundligt. I nuvarande skick är
framställningen mycket svår att följa; som typiskt
exempel kan nämnas tabellen på s. 71, vilken inte är
lättläst. I kolumnen "Investering" har man sålunda
infört reaktoreffekt i MW, utnyttjningstid i h/år,
bränsleförbrukningskostnad i öre/kWh m.m. Vidare
finns flera skriv- eller tryckfel, bl.a. förväxling av
energienheterna megawattimmar och megawattdygn
(t.ex. s. 67), vilket tycks visa att
atomenergiteknikerna inte kan hantera sin speciella energienhet. Är
det inte lugnare att nöja sig med bara den enhet
som vanliga tekniker använder? SHl
Om vattengenomslag i murade väggar, av
Hjalmar Granholm. CTH:s Handl. 195. Gumperts,
Göteborg 1958. 172 s., 88 fig. 16 kr.
Fasadtegelväggar i utsatta lägen på Västkusten blir
inte alltid regntäta. Att bo eller arbeta i rum
innanför väggar som släpper igenom vatten är
hälsovådligt. Att efteråt täta sådana väggar är både svårt och
kostsamt. Visserligen ger en utvändig puts, utförd på
rätt sätt, i regel ett gott skydd, men har man av
olika skäl — kanske bl.a. för att slippa ifrån putsen
som också har sina sidor — valt fasadtegel, så är
det ju inte så roligt att behöva putsa väggarna. Och
pengar kostar det, som sagt.
Det finns två sätt att för framtiden komma till
rätta med här antydda besvärligheter. Det ena sättet
är att låta bli att bygga med fasadtegel på för regn
och blåst exceptionellt utsatta platser, det andra är
att ta reda på om det inte finns möjligheter att
åstadkomma fasadtegelväggar som står emot även
Västkustens svåraste väder. Det är den senare vägen
förf. till denna skrift valt att gå.
1 tidskriften Byggmästaren 1951 h. 17 redogjorde
Per Joneli och Torsten Möller för en undersökning
vid CTH av vattentätheten (eller snarare otätheten)
hos en serie provväggar utförda med olika sorters
tegel och bruk. Denna undersökning gav vid handen
att oputsade tegelväggar bör kunna bli fuktsäkra i
västkustklimat, bara alla fogar blir helt fyllda med
bruk vid murningen. Emellertid framställde
författarna då också, på mycket lösa grunder, vissa krav
eller önskemål rörande tegel och bruk. Sålunda
rekommenderade man tegel med så liten
vattensugning att praktiskt taget inga svenska tegelsorter
skulle kunna komma i fråga. Detta vållade en hel
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1035
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
