- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
1067

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Andras erfarenheter - Urandioxid som atombränsle, av SHl - Medel mot depressionstillstånd, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man att oxidens benägenhet för oxidation vid låg
temperatur har betydelse för presskropparnas
sint-ring. Genom reduktion av högre oxider vid hög
temperatur för erhållande av en mot oxidation
resistent dioxid får man produkter som är svårsintrade.
Det atomära syre-uranförhållandet blir vanligen
mindre än 2,05. Produkter med högre förhållande
sintrar lättare.

Det har visat sig att oxidpartiklarnas fysikaliska
tillstånd är av stor betydelse för sintringen. Enligt
en uppgift skall pulvret ha stor yta, stor täthet och
snäv fördelning av porstorleken för att sintra bra.
Målning av svårsintrat pulver förbättrar dettas
sint-ringsegenskaper avsevärt.

Hittills har den mesta urandioxiden tillverkats
genom denitrering av uranylnitrat, följd av reduktion
med väte. Största delen av oxiden har sedan
överförts till tetrafluorid och sedan till metall eller
hexa-fluorid, men betydande mängder har använts för
direkt framställning av bränsleelement.
Denitrering-en kan utföras satsvis eller kontinuerligt. Hittills
har den förra metoden använts mest, men den
senare kan bli av betydelse därför att den ger ett
oxidpulver med annan partikelform än den satsvisa
metoden.

Vid denitreringen får man urantrioxid som vid hög
temperatur reduceras satsvis eller kontinuerligt till
dioxid med vätgas eller krackad ammoniak (75 °/o
H2, 25 % N2). Nu används mest kontinuerlig
reduktion. Produktens egenskaper kan i viss mån regleras
genom ändring av reduktionstemperaturen som är
650—815°G. Det pulver, som fås vid den lägre
temperaturen, är mycket reaktivt och oxideras i luft
även sedan det kylts. Detta torde dock sakna
betydelse, eftersom dioxid återbildas när
presskropparna sintras i reducerande atmosfär. Man använder
dock mest en produkt reducerad vid 760—815°C,
då den är stabilare och dess egenskaper är bättre
kända.

I kraftreaktorer används ofta anrikat bränsle som
ursprungligen erhålls som uranhexafluorid. Genom
dennas hydrolys med utspädd ammoniak får man
en fällning av ammoniumdiuranat som tvättas,
torkas och hydrolyseras med ånga vid 800—850°C.
Härvid erhålls svart oxid U308 som reduceras till
brun dioxid med väte eller krackad ammoniak vid
800°C. Skall oxiden användas till bränsleelement,
behöver den bara malas. Den lär ägna sig utmärkt
för ändamålet.

Tabell 1. Uranoxiderna UO, till UO,

Kristallform

Gitterdimensioner
Å

uo2

UO2.20 (meta"
stabil)

uo2i23 (U40B)
U°2.33 (U307)

uo2i60

uo2.67

uo2-82
uo3

uo3 (1)
uo3 (II)

uo3 (III)
UO, (IV)

Ytcentrerad kubisk
Ytcentrerad kubisk

Ytcentrerad kubisk

5,4704 eller 5,4682
5,4462

5,4411

Tetragonal a = 5,45, c = 5,40
Ortorombisk « = 6,734, b = 3,966,
c = 4,144
Ortorombisk a = 6,720, b = 3,983,
c = 4,146
Kubisk 4,138
Amorf (gul) —
Hexagonal
(röd—svart) a = 3,963, c = 4,160
Dåligt kristalli-
serad (röd) —
Ortorombisk a = 13,01, b = 10,72,
(orange) c = 7,51
Kubisk 4,146

Flera andra metoder för framställning av
urandioxid har studerats, men ingen av dem har hittills
använts i fabriksskala. Man har t.ex. utnyttjat
karb-amid, ammoniumkarbonat eller ammoniumoxalat
som fällningsmedel i stället för ammoniak. De kan
användas för nitrat, fluorid eller andra lösliga
uranföreningar.

Luftoxidation av metall, urantrihydrid, U02 till
U308 och termisk sönderdelning av U03 till U308,
följd av reduktion på vanligt sätt, har provats för
erhållande av dioxid med speciella egenskaper.
Man har också funnit att vätgasreduktion av
urantrioxid i olika kristallformer (tabell 1) sker med
olika hastighet och ger dioxid med olika egenskaper.
Trioxid II reduceras t.ex. lättare och ger en mer
lättsintrad dioxid än trioxid III. Vätgasreduktion av
trioxidmonohydrat är av särskilt intresse då den
leder till stora dioxidpartiklar med stor täthet.

En metod, som nyligen utarbetats vid AEC, är
smältning och gjutning av urandioxid varvid man
får en produkt med mycket stor täthet, närmande
sig den ur röntgendiagram beräknade på 10,97
kg/dm3. Man behöver inte utgå från dioxidpulver
utan kan använda urantrioxid eller uranylnitrat, då
urandioxid är den enda stabila föreningen vid den
höga temperaturen (G D Harrington & A E
Ruehle i Chemical Engineering Progress mars 1958
s. 65—70; R W Nichols i Nuclear Engineering aug.
1958 s. 327—330). SHl

Medel mot depressionstillstånd

Man har i USA funnit ämnen som stimulerar det
centrala nervsystemet och därför ökar deprimerade
personers fysiska eller psykiska aktivitet. Tre
sådana ämnen är Masilid (ipronazid), Ritalin [-[metyl-æ-(2-piperidyl)fenylacetat]-] {+[metyl-
æ-(2-piperidyl)fenylacetat]+} och Meratran
(<*,<*-dife-nyl-2-piperidinmetanol). Under 1958 kan flera nya
komma att provas kliniskt eller bli tillgängliga i
handeln, t.ex Deprol som är en blandning av
me-probamat och benaktyzin.

Marsilid var den första av de psykiska
aktivatorer-na ("psychic energizers"). Den framställdes för
användning mot tuberkulos men visade sig ha så
starka biverkningar, bl.a. stimulans av det centrala
nervsystemet, att den måste överges som medel mot
tuberkulos. Enligt uppgift har Marsilid haft god
verkan som psykisk aktivator på patienter som inte
kunnat hjälpas genom någon tidigare känd
behandling.

Man har funnit att Marsilid hindrar enzymet
amin-oxidas att förstöra aminer i hjärnan, såsom
sero-tonin, epinefrin och norepinefrin, vilka tydligen på
något sätt inverkar på den mentala balansen. Man
har använt Marsilid mot såväl lindriga som svåra
depressionstillstånd och även mot psykoser i
samband med dem. Den enda hjälp man tidigare hade
var elchock eller insulinchock.

Ritalin och Meratran kan användas mot lindriga
depressionstillstånd men hjälper inte mot de
svårare. Liksom Marsilid har Ritalin mild effekt; det
verkar först efter en vecka eller mer. Dess
stimulerande verkan ligger mellan amfetaminernas och
koffeins. Normal dos är ca 10 mg, 2—3 gånger
dagligen. Några vetenskapsmän anser inte Ritalin och
Meratran vara verkliga psykiska aktivatorer därför
att de inte kan användas vid svåra
depressionstillstånd. Vid sådana kan man inte ge så mycket av
dem att man kan se, om de har effekt.

Man diskuterar också frågan huruvida de psykiska
aktivatorerna bara är nya läkemedel av
amfetamintyp eller inte. Tillverkarna uppger emellertid att det
finns väsentliga skillnader. Amfetaminerna har en

TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1067

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/1093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free