Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Atomenergin i Storbritannien, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atomenergin
i Storbritannien
- 621.039(42)
Det fredliga utnyttjandet av atomenergin består
som bekant huvudsakligen i energiproduktion
och användning av radioaktiva isotoper. I
Storbritannien arbetar man energiskt enligt båda
dessa linjer och sysslar dessutom med
grundforskning inom området.
Grundforskningen utförs huvudsakligen vid
universitet och av forskningsgruppen vid den
statliga Atomic Energy Authority (AEA). Nya
reaktortyper studeras av denna grupp och
AEA:s industriella grupp; privata företag inom
industrin hålls underrättade om framstegen
och utför speciellt utvecklingsarbete samt
tillhandahåller utrustning för reaktorprototyper
som byggs enligt vid AEA utarbetade
konstruktioner. Deras personal tränas under reaktorns
byggnad och drift. Detta arbetssätt utesluter
givetvis inte att industrin utför grund- och
målforskning i egen regi.
För att uppnå ett samarbete mellan de olika
industrier, vilkas vetande och erfarenhet måste
utnyttjas vid ett reaktorbygge, bildades 1954
fyra företagsgrupper. Som medlemmar i var
och en av dessa ingår en tillverkare av tung
elmateriel, en tillverkare av ångpannor och en
byggnadsfirma. Senare har ett liknande femte
konsortium bildats, och samarbete har börjat
också mellan andra företag, intresserade för
atomenergins utveckling.
Kraftreaktorer
Bränsle
Industriellt utnyttjande av atomkraft är mera
aktuellt i Storbritannien än i något annat av
de starkt industrialiserade länderna, beroende
på att man har brist på vattenkraft och fossila
bränslen. För att täcka energibehovet måste
man sålunda införa kol i betydande och snabbt
växande mängd. Bränsleförbrukningen var 1957
ekvivalent med 246 Mt kol varav 20 Mt måste
importeras. Under 1954—1957 har kostnaden
för netto importerat bränsle varit i genomsnitt
250 M£/år. Man beräknar att energibehovet
kommer att motsvara en kolförbrukning av
290—300 Mt 1965 och 360—375 Mt 1975.
Visserligen måste även uran importeras, men
per producerad energienhet blir det betydligt
billigare än kol. Sålunda kan 1 t uran, som
kostar högst ca 10 000 £ (ca 145 000 kr.), ge 72 000
MWh värme och vid 27 % verkningsgrad 19 500
MWh elenergi, medan 1 400 t kol, som efter
7 £/t kan köpas för samma summa, vid 34 %
verkningsgrad ger bara 3 500 MWh elenergi.
Vid en given energiproduktion blir alltså
kostnaden för uran bara 18 % av kostnaden för
kol.
Genom att betydande investeringar måste
göras i de första bränslesatserna och i
bränslelager blir visserligen importkostnaderna för
uran mindre gynnsamma i början, men å
andra sidan kan man vänta att uranets
utbrän-ning i framtiden kan ökas från 72 000 MWh/t
till kanske 240 000 MWh/t. Härvid blir
urankostnaden för en given energiproduktion bara
5 % av kolkostnaden.
Investering
Utvecklingsarbetets huvudmål är minskning
av kostnaderna för produktion av elenergi i
atomkraftverk. Det kan nås genom minskning
av investeringen per effektenhet och genom
ökning av bränslets utnyttjning. Den förra
vägen synes mest lovande då
investeringskostnaden nu spelar en mycket stor roll för
energipriset. Vidare kan man inte vänta lika stor
ut-nyttjningsgrad för framtidens atomkraftverk
som för de första. Minskning av investeringen
får då ännu större betydelse än nu.
För de första brittiska atomkraftverken är
investeringen mer än 120 £/kW (ca 1 800 kr/kW),
exklusive bränsle och förberedande av
förläggningsplatsen. Genom modifieringar av
konstruktionen har man redan nästan kommit ned
till 100 £/kW (ca 1 500 kr/kW) och ytterligare
någon minskning kan väntas för verk av
denna typ. En betydande minskning av
investeringen kan emellertid uppnås genom mer
genomgripande konstruktionsändringar.
Den avancerade gaskylda reaktorn och dess
eventuella konkurrenter under senare delen av
1960-talet bör dra en investering av 75—80
£/kW (1 100—1 160 kr/kW), och man vill
under 1970-talet sänka investeringen med
ytterligare 20—25 % (Tekn. T. 1957 s. 599). Inga
av dessa inål är lättnådda; mycket arbete
kommer att fordras, men utsikterna att lyckas
förefaller goda.
För att kunna minska investeringen måste
man använda mera komplicerade
bränsleelement. Sådana kan visserligen accepteras, om
de medför en betydande minskning av
investeringen, men det finns uppenbarligen en gräns
för denna utveckling. Bränslekostnadens
ökning måste nämligen till slut medföra en större
ökning av energipriset än den minskning som
kan vinnas t.ex. genom användning av högre
arbetstemperatur och större effekt per
massenhet bränsle.
Calder Hall-verket
Den tredje Calder Hall-reaktorn (Tekn. T. 1955
s. 344) gjordes kritisk 1958 och den fjärde
kommer snart efter. Enligt Sir John Cockcroft
har den första uppfört sig mycket bra, och de
viktigaste tekniska problemen har lösts.
Verkets utnyttjningsgrad vid full effekt har varit
större än ett ångkraftverks. Effektändringar
kan nu göras med en hastighet av 10 kW/min
värme. Man anser att Wigner-energi i grafit-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
