- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
1094

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Nya metoder - Permeation — ett separeringsförfarande, av SHl - Kornig karbamid utan torkning, av SHl - Direkt reduktion av fattig järnmalm, av SHl - Rening av svavel genom destillation, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

panol, 9,2 °/o etanol och 0,5 °/o vatten. Från cellens
andra rum kommer ett pernieat bestående av 24,8 °/o
isopropanol, 5.5 °/o etanol ocli 69.7 °/o vatten. Det
återförs till destillationskolonnen (Chemical &
Engineering News 31 mars 1958 s. 58—59). SHl

Kornig karbamid utan torkning

Ett problem vid framställning av kornig karbamid
är undvikande av för hög halt av biuret
NHX0NHC0NH._,.H20, som uppstår vid produktens
torkning. Kornig karbamid kan nämligen hålla
2—4 °/o biuret och är då oanvändbar t.ex. för
gödsling av ananas. Man kan visserligen undvika
bildning av biuret genom att tillverka kristalliserad
karbamid, men denna produkt blir dyrare än kornig
och är olämplig för direkt gödsling.

Enligt en italiensk metod, som tillämpas i en ny
japansk fabrik, lär man nu kunna indunsta en
kar-bamidlösning till så låg vattenhalt (<0,8 °/o) före
granuleringen att ingen torkning av granulerna
behövs. Halten biuret lär kunna hållas under 1 e/o.
Vid indunstningen används lägre tryck och
temperatur (< 0,1 at, 135°C) än vanligt. Processens
reglering är dock kritisk, då den smälta karbamiden
kan kristallisera för tidigt, om temperaturen är
något för låg (Chemical Engineering 7 april 1958 s. 53).

SHl

Direkt reduktion av fattig järnmalm

I USA har man stora reserver av icke magnetisk,
fattig järnmalm, medan reserverna av rika malmer
snabbt minskas. Man söker därför metoder att
ekonomiskt bearbeta den fattiga malmen med
användning av lågvärdigt bränsle, det senare därför att
tillgången på metallurgisk koks stadigt minskas. Vidare
är anläggningskostnaden för koksugnar och
masugnar nu mycket hög. Den minsta investeringen
tycks man i dag uppnå genom en kombination av
direkt reduktion och smältning i elektrougn.
Åtskilliga förslag att genomföra direkt reduktion i
fluidiserad bädd har gjorts (Tekn. T. 1957 s. 763,
915, 965). Vid alla dessa används slig. I USA har
man emellertid nu utarbetat ett förfarande, vid
vilket reduktionen utförs i roterugn och malm av
godtycklig kvalitet med minst 25 °/o Fe kan användas.
Malmen reduceras till en produkt med hög järnhalt
vid reglerad temperatur i en atmosfär med reglerad
sammansättning. Temperaturen hålls under
char-gens smältpunkt. Som reduktionsmedel används
ickemetallurgiskt kol.

Med rik inalm, minst 50 °/o Fe, håller produkten
totalt 95 »/o Fe varav 90 °/o är metall. Den är då
lämplig som charge för martin- eller elektrougnar.
Av fattig malm, 25—45 %> Fe, kan man erhålla två
kvaliteter koncentrat genom magnetisk separering,
nämligen en produkt med hög järnhalt, som kan
användas på samma sätt som den tidigare nämnda
produkten, och en med totalt 80—90 °/o Fe varav
60—80 °/o är metall. Den senare fraktionen är en
utmärkt masugnscharge efter brikettering.

Av fattig Alabama-malm lär man ha erhållit 70 °/o
rikt koncentrat och 30 %> fattigt. Viktigt är att
produkten har lägre halt av titan, mangan, krom,
fosfor och svavel än malmen. Enligt uppgift
avlägsnas 55—95 % av dessa element.
Krossad malm eller pelleterad malmmull med upp
till 25 mm kornstorlek matas in i roterugnen
tillsammans med överskott på kolpulver och kalksten
eller dolomit (fig. 1). Ugnen upphettas med gas eller
olja, och chargen passerar motströms gasflödet.
Temperaturen regleras genom ändring av lufttillför-

seln längs ugnen. Malmkornen reduceras från ytan
mot kärnan och får en metallisk yta som täcks av
pulver och inte klibbar. Ingen lättsmält slagg bildas
då mängden finfördelade järnoxider är mycket liten.
Kalkstenen binder svavel i malmen och kolet.

Chargen passerar genom ugnen på 3—5 h. Den
kyls därefter, slutligen med vatten. Kolöverskottet
skils från, avvattnas och återförs till ugnen. Den
magnetiska produkten mals och befrias från
gångart genom magnetisk och våtmekanisk separering
varefter den briketteras.

Metoden provas i halvstor skala. Briketter med
71 o/o Fe har satts upp i masugn varvid en
koksbesparing av nära 0,5 t per ton briketter uppnåtts.
Vidare erhölls tackjärn med lägre fosforhalt än
normalt. Briketter, hållande 96 °/o Fe, har smälts i
elektrougn varvid de kunnat konkurrera med
järnskrot. En kommersiell anläggning för 400 000 t/år
koncentrat av fattig malm tänks bestå av fyra
roter-ugnar 5 m i diameter och 105 m långa. Den
beräknas kosta 19 M$.

Ett liknande förfarande började man prova i
Tyskland före andra världskriget. Efter detta
nedmon-terades anläggningen men den har återuppförts och
är nu i drift. I tre roterugnar bearbetas 2 000 t/dygn
malm (Chemical Engineering 5 maj 1958 s. 52—54;
D Fastje i Technische Mitteilungen Krupp juni
1958 s. 34—38; A Stewart & II K Work i Journal
of Metals juli 1958 s. 460—464). SHl

Rening av svavel genom destillation

Från nickelraffinering genom elektrolys med
sulfid-anoder får man som biprodukt svavel hållande
0,15 % Se (Tekn. T. 1958 s. 998). Hittills har man
vanligen renat svavel ur sulfidmalmer över
svaveldioxid. Transportkostnaderna för denna blir dock
mycket större än för elementärt svavel, och man
har därför utarbetat en metod för avlägsnande av
selenen genom destillation av det orena svavlet.

Då svavel kokar vid 445°C och selen vid 688°C,
kan man vänta att destillation skall vara en god
reningsmetod. Den utförs i en kolonn av rostfritt
stål, 1,5 m i diameter, 29,5 m hög och med 60
klockbottnar. Den arbetar med ett
återflödsförhål-lande av 2,5. Tillflödet är 3 600 kg/h orent svavel,
förvärmt till 135°. Den svavelånga, som lämnar
kolonnens topp, håller bara 5 mg/kg selen samt har
låg halt av aska, bitumen och syra. Som
destillationsåterstod erhålls svavel med 20 °/o Se (Chemical
Engineering 7 april 1958 s. 61). SHl

Fig. 1.
Flyt-schema över
anläggning för
direkt reduktion
av fattig
järnmalm.

1094 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/1120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free