Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Andras erfarenheter - Optiska vitmedel, av SHl - Polyetylenoxid som koaguleringsmedel, av SHl - Icke radiostörande vakuumglödlampor, av SHl - Mögelbekämpare, av SHl - Kemikalier ur granbark, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der omkring 350 mjo, och sänder ut en del av den
absorberade energin som ljus av 400—500 m]A med
ett maximum vid 430—450 ma. Vitmedlen förskjuter
därför tygers färg mot blått och ökar deras
reflexionsförmåga vid belysning med
ultravioletthal-tigt ljus. De kompenserar alltså gulaktiga tygers
bristande förmåga att reflektera blått ljus. Den
tidigare använda blåeisen absorberar i stället gult
ljus varigenom tygets reflexionsförmåga minskas;
det kommer därför att förefalla svagt grått.
Det är klart att bästa resultat uppnås med en
viss mängd av ett givet vitmedel på ett givet tyg.
överskrids denna mängd synes tyget violett, blått
eller grönt beroende på det använda vitmedlets
natur. Den optinala mängden behöver emellertid inte
innehållas noga på grund av ögats stora
anpassningsförmåga. Vitmedlen verkar givetvis bara vid
belysning med ultravioletthaltigt ljus. I
glödlamps-ljus är de därför helt utan effekt. Detta torde dock
inte vara av större betydelse därför att ett svagt
gulaktigt tyg förefaller rent vitt när ögat är anpassat
titi den relativt gula belysningen.
En allvarlig olägenhet hos vitmedlen är
emellertid deras dåliga resistens mot ljus, som givetvis
sammanhänger med deras absorption av det kemiskt
aktiva UV-ljuset. Skyltar man t.ex. med
vitmedels-behandlade tyger, kan de delar av dessa som belysts
bli gulare än tyget i övrigt. Vissa vitmedel uppges ge
gulaktig missfärgning, särskilt på ylle, redan efter
relativt kort belysning. Det kan då påstås att tyget
färgats med ett föga ljusäkta färgämne, medan
orsaken i verkligheten är att vitmedel påförts tyget vid
tvätt. Vidare kan några vitmedel ge skär eller grön
missfärgning även vid lagring i mörker.
Vid upprepad användning av tvättmedel,
innehållande ett vitmedel, kan detta anrikas på tyget så att
en missfärgning uppstår. Denna olägenhet kan dock
undvikas genom omsorgsfullt val av vitmedel (R S
Higginbotham & F W Thomas i Nature 24 maj
1958 s. 1437—1439). SHl
Polyetylenoxid som koaguleringsmedel
En ny tvp av högmolekylär polyetylenoxid, den
vattenlösliga plasten (Tekn. T. 1958 s. 851), är särskilt
avsedd som koaguleringsmedel. Plasten är
tillgänglig i försökskvantiteter som ett vitt, kristallint
gra-nulat. Den adsorberas vid många olika slag av
suspenderade, fasta partiklar varvid sega, stabila
flockar uppstår. Härigenom underlättas avsättning eller
filtrering avsevärt. Koagulering uppstår inom ett
stort pH-område.
Den nya plasten lär ha en anmärkningsvärd
förmåga att koagulera dispersioner av polymera,
organiska material, t.ex. många typer syntetisk latex,
erhållna genom emulsionspolymerisation för
användning till elaster och syntetfibrer. Även naturlig latex
kan koaguleras effektivt (enl. Union Carbide
International Co). SHl
Icke radiostörande vakuumglödlampor
De flesta glödlamporna är numera gasfyllda, men
de mindre på 20—75 W tillverkas alltjämt i stor
utsträckning som vakuumlampor. Dessa tål
nämligen bättre vibrationer och stötar än gasfyllda
lampor därför att man måste använda mycket klenare
volframtråd i de senare.
Vakuumlamporna har emellertid visat sig ge
betydande radiostörningar, särskilt vid 30—150 MHz.
Man tror att detta beror på att glödlampan verkar
som en Barkhausen-Kurz-oscillator genom att
elektroner, utsända från glödtråden, accelereras mot
glaskolven på grund av spänningsfallet längs tråden
och sedan repelleras tillbaka mot glödtråden av
negativa laddningar på glaset.
Det uppges nu att radiostörningarna till största
delen kan undvikas om man använder avsevärt
mindre glaskolvar än som hittills varit vanligt. Man
tror att orsaken är att den högre glastemperaturen
avsevärt minskar lampans resistans till jord
varigenom svängningarna dämpas eller laddningen på
glaset minskas.
Genom minskning av kolven svärtas denna
snabbare när lampan brinner, varigenom dennas livslängd
minskas. Man lär emellertid ha funnit att
svärtningen kan hållas tillbaka genom stark minskning
av mängden getter och anbringande av denna
uteslutande på glödtråden (Engineers’ Digest juli 1958
s. 267). SHl
Mögelbekämpare
En släkting titi captan
(N-triklor«metylmerkapto-4-cyklohexen-/,2-dikarboximid eller
N-triklorometyl-tio-tetrahydroftalimid) lär vara effektivare som
mögelbekämpare. Den är N-triklorometyltio-ftalimid
och dess molekyl innehåller alltså fyra väteatomer
mindre än captans. I USA kallas den nya
mögelbe-kämparen Phaltan. Den har under tre år provats i
USA och Europa. Den är nu tillåten för potatis i
USA men ännu inte för citrusfrutfter.
Captan (handelsnamn Orthocide) används mest
mot mögelangrepp på frukter, i Sverige t.ex.
huvudsakligen mot äppelskorv. Det är emellertid
avsevärt mindre effektivt mot mögel på grönsaker,
tomater och druvor; i dessa fall lär Phaltan vara
mycket framstående. Båda bekämparna är mycket litet
giftiga för människor, och de skadar inte heller
växter, vilka vid besprutning med Phaltan har visat
snabbare växt och grönare bladverk. Små skador
har dock iakttagits på en päronsort.
Vid tillverkning av Phaltan framställs först
triklo-rometansulfenylklorid genom reglerad klorering av
kolsvavla i närvaro av jod. Kloriden får senare
reagera med ftalimid i en vattenlösning av
natriumhydr-oxid, varvid N-triklorometyltio-ftalimid bildas.
Reaktionerna är analoga med dem som används
vid tillverkning av captan, men betingelserna är
något annorlunda.
För närvarande är Phaltan något dyrare än captan,
men dess pris kan sänkas när stortillverkning
kommer i gång (Chemical & Engineering News 28 april
1958 s. 73—74). SHl
Kemikalier ur granbark
Quercetin, 3,3’,4’,5,7-pentahydroxiflavon (C15H1007),
som nu tillverkas i halvstor skala i USA, är det
första ämne som man ämnar tillverka ur bark från
Douglas-gran. Barken renas först mekaniskt varvid
man skiljer den i fibrer, pulver och korkflagor. Vid
extraktion av de sistnämnda med hett vatten får
man en utspädd lösning av dihydroquercetin och
tanniner. Man utvinner 65—85 %> av
dihydroquer-cetinet. Lösningen klaras, dess pH justeras till svag
alkalitet och dihydroderivatet oxideras med luft till
quercetin som lätt utvinns med 95 °/o renhetsgrad
genom kylning av lösningen och filtrering.
Nu kostar quercetinet 12 $/lb, men vid
stortillverkning bör det kunna säljas för 2 $/lb. Fastän det och
några av dess derivat har varit kända i nära hundra
år har dessa ämnen .hittills fått mycket liten
användning. Orsaken härtill torde vara deras höga
pris, preparatens ojämna kvalitet och den osäkra
tillgången. Man hoppas nu att tillgången på poten-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
