Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Svensk atomenergi hösten 1958, av Harry Brynielsson - Nya metoder - Stål direkt ur malm, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reaktorer som i fortsättningen kunde försörjas
med naturligt uran tillsatt med det plutonium
som reaktorn själv producerar (Tekn. T. 1958
s. 1055).
Plutoniumfrågor har sedan länge bearbetats
inom det svenska atomenergiprogrammet, och
i Studsvik kommer ett stort kärnkemiskt
laboratorium att uppföras för ytterligare studier
av denna fråga. Den där planerade
plutonium-separationsanläggningen i industriell
försöksskala har emellertid något skjutits på framtiden
i avvaktan på resultaten från två
internationella samarbetsprojekt, varom mera nedan.
Internationellt samarbete
Det internationella atomenergiorganet i Wien
(Tekn. T. 1957 s. 611, 851) har under sitt första
verksamhetsår främst sökt bygga upp sin
organisation för att kunna möta kommande
arbetsuppgifter. Ett program för
stipendieverksamhet och utbyte av forskare har lagts upp, och
vissa utredningar, t.ex. om handhavandet av
radioaktiva isotoper, har utförts. Däremot har
organet ännu icke fått någon betydelse i
samband med förmedlingen av klyvbart material.
Detta sker fortfarande enligt bilaterala
överenskommelser. För det kommande året
planeras fortsatta utredningsuppgifter, bl.a. om
dis-ponering av aktivt avfall i världshaven, samt
hjälp till underutvecklade länder.
Inom OEEC har flera atomenergifrågor av
stor betydelse för vårt land tagits upp till
behandling. Den norska Halden-reaktorn (Tekn.
T. 1958 s. 999) skall sålunda drivas som ett
OEEC-projekt med bl.a. svenskt deltagande.
Denna reaktor, som använder tungt vatten som
moderator, är en kokarreaktor, vilket kan
sägas vara en utveckling av systemet med
vattenkylning. I stället för att använda vatten under
tryck som värmeöverföringsmedel, får
moderatorvattnet direkt förångas och kan efter passage
genom en turbin återföras till reaktorn. I
Halden är det emellertid nu icke fråga om
elproduktion utan närmast studium av
reaktorfysikaliska förhållanden, stabilitetsfrågor och
säkerhetsproblem, och först senare viss
produktion av lågtrycksånga. De erfarenheter som här
kommer att vinnas blir av värde vid
bedömningen av tungvattensystemets
utvecklingsmöjligheter mot kokning.
Sverige har också förklarat sitt intresse att
delta i ett brittiskt reaktorprojekt, som för
närvarande diskuteras inom OEEC. Det rör sig
här om en högtemperaturreaktor, i vilken man
som kylmedel använder gas och arbetar vid
så hög temperatur, att gasen direkt skall kunna
användas för turbindrift. De teknologiska
svårigheterna är här betydande, och man får
betrakta projektet som ett intressant
långtidsstudium, vilket kan ge värdefulla erfarenheter,
även om bränsleelement och
värmeöverföringsfrågor.
Det svenska intresset för plutoniumfrågan
visas bl.a. av vårt deltagande i OEEC-projektet
Eurochemic (Tekn. T. 1958 s. 60, 119), där
man i Mol i Belgien skall uppföra en
försöksanläggning för utvinning av plutonium ur
bränsleelement från reaktorer med naturligt
eller svagt anrikat uran och även undersöka
förutsättningarna för återanvändning av detta
plutonium som reaktorbränsle. Tillsammans
med Norge utför vi också arbete vid Kjeller
för studium av plutoniumåtervinningsmetoder.
Det sistnämnda projektet exemplifierar också
det samarbete som eftersträvas mellan de
nordiska länderna, där man för behandling av
denna fråga tillsatt ett särskilt kontaktorgan.
Man har bl.a. kommit överens om samordning
av den framtida isotopproduktionen, så att
reaktorer och andra resurser utnyttjas på bästa
sätt.
Slutord
Utvecklingen inom atomenergitekniken är
kostnadskrävande och ställer stora krav på tillgång
till kvalificerad personal samt experimentella
och industriella resurser. Det enligt våra
förhållanden ambitiösa svenska
atomenergiprogrammet kommer att kunna bli av största
betydelse för vår energiförsörjning och öppnar
samtidigt ett stort verksamhetsfält för svensk
industri. Som ett komplement till de egna
arbetena bör vi söka utnyttja de möjligheter som
öppnas för internationellt samarbete.
nya metoder
Stål direkt ur malm
I Niagara Falls, Kanada, driver inan en
försöksanläggning för framställning av stål direkt ur malm.
Processen anses konkurrenskraftig nära gruvor eller
på platser där elenergin är billig. Vidare sägs den
vara lämplig även för små anläggningar. Medan
det i Nordamerika anses oekonomiskt att bygga en
masugn för mindre än 1 200 t/dygn tackjärn,
kommer den nya processen till en början i fråga bara
för anläggningar med en produktion under 1500
t/dygn och den lär kunna tillämpas för verk med en
tillverkning av ned till 50 t/dygn.
Pulver av malm och flussmedel blandas med
kolpulver och matas in i en roterugn där chargen
förvärms till 1 100—1 300°C, varvid den förblir ett
friflytande pulver. Från roterugnen går chargen till
en ljusbågsugn i vilken slutreduktion sker. Den
härvid erhållna brännbara gasen används för
upphettning av roterugnen. Vid reduktionen kan
metallens kolhalt regleras så att man får antingen
tackjärn eller "halvstål" med högst 0,5 % C. Det
senare går i smält tillstånd till en raffineringsugn i
vilken stålet färdigställs och eventuella
legeringsämnen sätts till.
De flesta malmer eller malmkoncentrat behöver
inte förbehandlas till sinter, briketter eller
kulsin-ter. Komplexa malmer, som nu anses värdelösa, kan
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 1H3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
