Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Nya metoder - Stål direkt ur malm, av SHl - Blankförsilvring, av SHl - Billigare tetraetylbly, av SHl - Varvtalsreglerad växelströmsmotor, av KJ - Kontinuerlig regenerering av kopparetsbad, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske användas vid den nya metoden. Enligt
uppgift kan element som fosfor, svavel, koppar, nickel,
mangan och krom avlägsnas selektivt. Som
reduktionsmedel kan man använda t.ex. bituminösa kol,
antracit, brunkol eller torv. Såväl anläggnings- som
driftkostnaden sägs vara relativt låg (Chemical &
Engineering News 14 april 1958 s. 48). SHl
Blankförsilvring
Enligt ett nytt brittiskt förfarande kan man
elektrolytiskt fälla ut en blank silverbeläggning som är
hård (135 Vickers) och mycket seg. Man använder
ett cyanidbad, innehållande 36 g/1 finsilver, 90 g/1
kaliumcyanid, 15 g/1 kaliumkarbonat och speciella
glansmedel; dess pH blir ca 12,3.
Badets silverhalt får inte gå ned under ca 31 g/1
därför att beläggningen då har benägenhet att bli
matt på ytor där strömtätheten är stor. Vid
försilv-ring upprätthålls badets silverhalt genom
användning av silveranoder, vilka bör ha så stor yta att
strömtätheten inte överstiger 1,3 A/dm2.
Katoden har lämpligen ungefär hälften så stor yta
som anoden. Badets halt av fri cyanid skall vara
minst 75 g/1; annars har beläggningen benägenhet
att bli matt på ytor där strömtätheten är liten.
Kaliumkarbonat sätts till det färska badet för ökning
av dettas ledningsförmåga och spridningsförmåga.
Karbonathalten växer under badets användning och
kan tillåtas stiga till 75 g/1 utan märkbar olägenhet.
Till ett nytt bad sätts 3 1 glansmedel (Baker Basic
Brightener No. 1) per 100 1; ingen annan tillsats
behövs. För att bibehålla badets förmåga att ge
blanka beläggningar försätter man det med 100 ml
glansmedel (Baker Replenishing Brightener No. 2)
för varje hundratal amperetimmar.
Vid rumstemperatur (25—27°C) och omröring med
rörliga katodhållare kan man använda en
strömtäthet på 1,6—2,15 A/dm2 vid katoden; ökar man
omröringen och badets silverhalt, kan strömtätheten
höjas till 4,3 A/dm2. Den angivna badtemperaturen
är lämpligast; vid högre temperatur blir
beläggningen lätt matt där strömtätheten är liten (Metal
In-dustry 25 juli 1958 s. 73—74). SHl
Billigare tetraetylbly
Den nu använda metoden för tillverkning av
tetraetylbly är oekonomisk därför att den ger bara 25 fl/o
utbyte räknat på blyet, resten av detta återförs i
processen. Man har därför sökt billigare metoder
och har också funnit att många blyföreningar, dock
inte halogenider, kan omsättas med metallorganiska
föreningar till tetraetylbly med gott utbyte (Tekn. T.
1957 s. 966).
Vid reaktionen mellan t.ex. blyacetat och
trietyl-aluminium kan emellertid högst hälften av
blyacetatet omsättas till tetraetylbly; resten fås som
metalliskt bly. Man har därför försökt förbättra metoden
och har härvid funnit att biproduktblyet kan
etyle-ras samtidigt, om processen utförs med
trietylalu-minium i överskott samt i närvaro av
kadmiumacetat och etyljodid.
Man kan alltså teoretiskt sett överföra allt
blyacetatet till tetraetylbly genom en enda process. Man
tror att det aktiva etyleringsmedlet vid blyets
reaktion är av kadmiumacetat och trietylaluminium
bildat dietylkadmium, som tillsammans med
etyljodi-den reagerar med metallisk bly till tetraetylbly och
kadmiumjodid. Den sistnämnda reagerar med
överskott på trietylaluminium till dietylkadmium och
aluminiumjodid (Chemical & Engineering News 28
april 1958 s. 66). SHl
Fig. 1. Schematisk
skiss av kopplingen
för den
varvtals-reglerade växelströmsmotorn.
Varvtalsreglerad växelströmsmotor
En asynkronmaskin med lindad rotor och en
likströmsmaskin byggs på samma axel. Ett antal
halv-ledardioder omvandlar eftersläpningsspänningen i
asynkronmotorn till ankarström i likströmsmotorn,
fig. 1. Strömmen bestäms av skillnaden mellan
slipspänning och motelektromotorisk kraft. Minskas
magnetiseringen med reostaten i likströmsmaskinen
minskar den motriktade elektromotoriska kraften och
ankarströmmen ökar. Detta ger större vridmoment
så att varvtalet och därmed den
motelektromotoriska kraften ökar tills jämvikt uppnås vid ett högre
varvtal. Varvtalsomfånget är 3 till 1 och
verkningsgraden 85 %>. Under 75 hk bygges maskinen som
en enhet, över 75 hk kopplas två maskiner på
samma fundament (Control Engineering juli 1958 s. 117).
KJ
Kontinuerlig regenerering av kopparetsbad
Man har utarbetat en metod för kontinuerlig
regenerering av bad som används för upplösning av
koppar. Kan den genomföras kommersiellt, får man
en process vid vilken den enda tillsynen består i
tillsats av vatten då och då. Genom användning av
det nya förfarandet skulle man undvika uppehåll
för badbyte vid tillverkning av tryckta kretsar,
slippa hantera korrosiva vätskor och kunna
återvinna den upplösta kopparn.
Vid metoden används ett koppar(II)kloridbad,
innehållande överskott på kloridjon. Denna lösning
kan regenereras elektrolytiskt medan etsningen
pågår genom antingen en självreglerande process eller
en som arbetar enligt ett förutbestämt tidsschema.
Katodens form och storlek är av stor betydelse. Vid
normal elektrolys oxideras koppar (I) joner till
koppar (II) joner vid anoden, men de senare reduceras
igen vid katoden. Man får alltså ingen nettoreaktion.
Minskas emellertid katodytan utan minskning av
strömmen når man emellertid till slut en punkt vid
vilken koppar(I)jonerna reduceras vidare till
metallisk koppar. Är strömtätheten tillräckligt stor vid
katoden, reduceras alla kopparjoner som når den
till metallisk koppar. Härigenom får man en
nettooxidation av koppar (I) joner i badet under
utfällning av en ekvivalent mängd koppar på katoden.
Denna process är en ömvändning av etsningen och
regenererar därför badet.
Som källa för kloridjonöverskottet har man provat
klorvätesyra, natrium- och ammoniumklorid.
Klor-vätesyrabad och natriumkloridbad etsar koppar
snabbare än de nu använda järn (III) kloridbaden.
Natriumkloridbad kan emellertid lösa nära 50 "/o
mera koppar än klorvätesyrabad; de avger inte
heller korroderande ångor. Ammoniumkloridbad kan
visa sig vara ännu lämpligare än natriumkloridbad
(Chemical & Engineering News 21 april 1958 s. 58—
59; Iron Age 22 maj 1958 s. 138). SHl
1114 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
