Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Reglering av vattenturbiner, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Schema
för parallelldrift
och inställning;
A liten statik,
B stor statik,
<51
återförings-styrka, <5 statik.
Fig. 9. Schema
för
standard-regulator utan
tryckklocka
med
thomadäm-pare (Finshyttan).
Pådragsställaren, som likaledes brukar vara
elmotorutrustad, ingriper på annat sätt i
regulatorns styrmekanism. Den sätter nämligen
det varvtalskännande organet ur funktion inom
ett visst område från fullt pådrag och nedåt.
Utöver det pådragsläge, på vilket
pådragsställaren ställts in, kan ej regulatorn öppna
turbinen. Däremot fungerar regulatorn normalt
vid alla pådragslägen under det inställda, så
att den automatiskt minskar pådraget, om
belastningen minskar, stänger till tomgång om
belastningen faller bort och stänger turbinen
helt om något fel uppstår.
Det för regulatorns arbete erforderliga
tryck-oljeaggregatet består av tryckoljepump,
oljebehållare och tryckklocka. Mindre
regulatorer utföres dock ofta utan tryckklocka, fig. 9
och 10.
På senare tid har fabrikanterna sökt komma
ifrån de många variationerna i det
konstruktiva utförandet av olika regulatorstorlekar.
Detta har skett genom att man konstruerat en
styrregulator passande för ett stort antal för att
inte säga alla storlekar av turbinregulator*
och regleranläggningar, fig. 11.
Elhydraulisk regulator
Under de senaste åren har framkommit en
elhydraulisk turbinregulator, fig. 12 och 13.
Pendeln motsvaras här av en resonanskrets VT
avstämd till en frekvens motsvarande turbinens
varvtal, t.ex. 50 Hz. Resonanskretsen är
kopplad dels till en permanentmagnetiserad
tako-metergenerator, som ger en med
turbinvarv-talet synkron frekvens, dels till en
elektronrörs-krets med två balanskopplade elektronrör.
Utgångsströmmarna Ix och /, från dessa rör
påverkar med inbördes motsatt riktning spolen
i styrdonet SD, som styr den hydrauliska
delen av anläggningen. När överensstämmelse
råder mellan takometergeneratorns frekvens och
resonanskretsens avstämning är —I„ och
resulterande amperevarv i spolen noll och den
till spolen kopplade styrventilen befinner sig
i medelläge och det hydrauliska systemet i
vila.
Om turbinens varvtal och därmed frekvensen
ökar, uppkommer i resonanskretsen en
styrspänning i fas med rörets ER1 anodspänning
och i motfas med ER„; ökar, I., minskar,
styrdonet träder i funktion och servosystemet
börjar påverka turbinpådraget i stängande
riktning. Vid sjunkande turbinvarvtal blir
förhållandet det motsatta.
För att regleringen skall bli stabil fordras
även här en återföring. Denna åstadkommes
av en tidkrets DK, DM som är likströmsmatad
från en potentiometer ÅP, vars rörliga kontakt
styrs av turbinpådraget, så att kretsen påtrycks
en spänning, som är beroende av
pådrags-rörelsen. Vid servomotorkolvens rörelse
uppladdas kondensatorn DK och
laddningsströmmen bildar spänningsfall över motstånden DM,
varigenom styrspänningar tillförs rörens
galler. Då servomotorn stannar, avklingar
strömmen efter en potentialkurva på samma sätt som
vid den mekanhydrauliska regulatorns
dämpare, och styrspänningarna försvinner.
Riktningen hos dessa sekundära styrspänningar är
sådan, att de motverkar de primära som
kommer från frekvenskretsen och dämpar dessa.
Den erforderliga statiken erhålles från
poten-tiometrarna SP och ÅS, från vilka ytterligare
styrspänningar överföres till gallerkretsen
genom transformatorn ST. Potentiometern PB
ger över samma krets möjlighet till
pådrags-begränsning och motsvarar alltså den
mekanhydrauliska regulatorns pådragsställare.
Vattenståndsreglering kan erhållas genom att till
PB koppla en flottör eller annat nivåkännande
organ.
Vid den elhydrauliska regulatorn är
förutsättningarna särskilt goda för anordnande av
"samdrift", en drifttyp som innebär att de
olika aggregatens regulatorer i en station är så
hopkopplade med avseende på omställning och
reglering att aggregaten arbetar som en enhet.
Stationen kommer då att utåt, mot nätet,
uppträda med bestämda värden på effekt och
"reglerstyrka". Motsatsen till stationsdrift är
"särdrift", då alltså regulatorerna ej är bundna
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
