Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 43 - Kemisk bindning av syre i vatten, av Max Zimmermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Na2SA + 4 NaOH + 3 02—► 4 Na2S04 + H20
hydrosulfitmetoden
N2H4 -f 02—► N„ + 2 H20 hydrazinmetoden
Med järnspånsfilter kan man minska vattnets
syrehalt till ca 0,1 mg/1. Detta är visserligen i
många fall tillräckligt men räcker inte för
dagens ångpanneanläggningar. Dessutom ökas
vattnets järnhalt mycket, då en del av spånen
går i lösning som Fe(OH)2. Det lösta järnet
faller ut som siam i pannan.
Metoder med svavelföreningar
Sulfitmetoden har visat sig användbar särskilt
för kemisk efteravgasning vid termisk
avgasning. Detsamma gäller för hydrosulfitmetoden.
I stället för sulfit kan man använda
svaveldioxid, om matarvattnet är tillräckligt
alkaliskt. I många fall är denna metod fördelaktig
då en för hög alkalitet av bikarbonat kan
minskas.
Enligt VGB:s rekommendationer1 fordras för
total bindning av syre med sulfit så hög
temperatur som möjligt, tillräckligt lång
verkningstid med hänsyn tagen till vattnets salthalt eller
användning av katalysatorer.
Det är alltså svårt att avlägsna de sista spåren
av syre med sulfit, i synnerhet om
matarvattnet har hög salthalt. I litteraturen framhålls
också ofta att sulfit reagerar långsamt med
syre. Härpå beror troligen den korrosion som
uppstått i matarpumpen och förvärmarna trots
sulfittillsats. Vid användning av svaveldioxid
har det hänt att syrakorrosion uppstått genom
att matarvattnets alkalitet varit så låg att
svaveldioxiden inte neutraliserats. Efteravgasning
med sulfit eller liknande ämnen fordrar
tydligen en mycket noggrann driftövervakning.
Genom att ett visst sulfitöverskott måste
användas uppstår ibland även andra svårigheter,
särskilt för högtrycksanläggningar. Sulfit och
ibland sulfat kan nämligen reagera under de
mest skiftande betingelser enligt
4 Na2S04—>3 Na2S03 + Na2S 150°C
3 Fe + Na2S03—»Na2S + 3 FeO
Fe + 2 NaHS03—> FeS03 + Na2S03 + H2
Na2S03 + 3 H2—> Na2S + 3 H20
3 S02—► 2 S03 + S
2 H, + S02-+ 2 H20 + S
3 H2 + S02—► 2 H20 + H2S
De betingelser, som måste upprätthållas för
att svavelväte eller sulfider inte skall bildas,
har inte fastställts. Wesly har beskrivit
sulfi-disk korrosion på olika konstruktionsmaterial
i ångpanneanläggningar, och A Splittgerber2
kunde med säkerhet fastställa stora skador på
turbinskovlar vid en anläggning för medelhögt
tryck.
Vid ett materiallaboratorium har man också
visat att redan spår av svavelväte (0,004 %)
kan orsaka sprickor i nickelhaltigt stål, men
också krom-vanadinstål, Remanit-stål och
manganstål är mycket känsliga för svavelväte.
1158 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
Tabell 1. Hydrazin- och ammoniaklösningars
konduktivitet och pH vid 20°C; urkokt,
avsaltat vatten, försatt med 100 mg/t
natriumklorid
Halt N2H4 eller NH3 mg/1 0 0,2 1,0 5,0 10,0
Konduktivitet för
hydrazin u ohm"1 cm-1 1,1 1,3 2,7 4,4 5,5
ammoniak jx ohm"1 cm-1 1,1 1,9 5,0 14,5 22,0
Halt N2H4 eller NH3____ 0 0,5 1,0 10 100
pH för hydrazin ...... 6,0 6,9 7,6 8,8 9,2
pH för ammoniak .... 6,0 7,1 8,6 9,8 10,2
Nyligen har man fastställt att korrosionen inte
väsentligt ökas vid närvaro av ammoniak
tillsammans med svavelväte.
Det anförda gäller i princip också för ditionit
eller hydrosulfit varför de nämnda
svavelföreningarna inte är idealiska avgasningsmedel
för matarvatten. För dem gäller:
de är salter och medför därför en ökning av
matarvattnets salthalt;
deras reaktion med syre går relativt trögt och
är troligen inte fullständig;
sulfider och svavelväte kan bildas;
för pannor av genomströmstyp kan dessa
ämnen inte användas;
genom användning av svaveldioxid kan man
ibland minska en för hög alkalitet hos
matarvattnet.
Hyd razinmetoden
Vid hydrazins reaktion med syre bildas kväve
och vatten som är fullständigt oskadliga ämnen
(Tekn. T. 1958 s. 333). Hydrazinen själv är i
form av sitt hydrat N2H4 • H„0 eller N2H5OH
ingen saltartad förening utan kan förångas
fullständigt. Då den sålunda inte ökar
matarvattnets salthalt, har den betydande fördelar
framför de tidigare använda kemiska
avgas-ningsmedlen. Just behovet av ett
avgasningsmedel, som inte ger någon indunstningsrest, för
pannor av genomströmstyp och pannor för
mycket höga tryck har fört tanken på
användning av hydrazin3.
Hydrazin är en bas (tabell 1) och bildar
salter med syror, t.ex. N2H4 • H2S04 eller (N„H4)2 •
• H„S04. Ren hydrazin är explosiv och ger
giftiga ångor som angriper ögonen.
Hydrazinhyd-rat är frätande varför lämpliga skyddsåtgärder
måste vidtas vid dess hantering; allergi är
tänkbar. En 24-procentig vattenlösning av
hyd-razinhydrat (15 % N„H4) är betydligt mindre
farlig (tabell 2).
Tabell 2. Hydrazins fysikaliska egenskaper
Hydrazin [-Hydrazin-hydrat-] {+Hydrazin- hydrat+} 24 %> hydrazin hydrat
Täthet ____ . kg’dm3 1,011 1,030 1,01
Flampunkt .....°C 52 72,8 ingen
Kokpunkt . .....°c 113 120 ca 118
Fryspunkt .....°c 1,8 — 51 < — 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
