Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 43 - Nya metoder - Detektor för dubbelplåt i kallvalsade band, av K-J Blom - Katalytisk klorering av kolväten i gasfas, av SHl - Lysrör med hög ljusstyrka, av SHl - Böcker - Dictionnaire technique des barrages, av R Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
felen ligger nära centrum och detektorns
vridnings-frekvens är 1 Hz. Om felen är belägna nära
kanterna sjunker sannolikheten för upptäckt till 50 °/o.
Tyvärr har det visat sig att detektorn fungerar
tillfredsställande endast på band som kallvalsats med
minst 20 % reduktion. Orsaken till detta är ej helt
klarlagd (Carlisle & Welson i Journal of the
In-stitute of Metals mars 1958 s. 310—315; Smith &
Grimshaw i Journal of the Iron and Steel Institute
maj 1958 s. 66—71). K-J Blom
Katalytisk klorering av kolväten i gasfas
1 Västtyskland har man utarbetat en ny metod för
klorering av kolväten som, om den visar sig
kommersiellt genomförbar, blir ett viktigt framsteg vid
tillverkning av klorhaltiga lösningsmedel, såsom
koltetraklorid och perkloreten; paradiklorbensen kan
också framställas. Processen genomförs med en
katalysator, bestående av kloriden av en sällsynt
metall. t.ex. palladium, på aluminiumklorid som
grundmaterial.
Katalysatorn upphettas över kolvätets kokpunkt i
en fluidiserad bädd, aktivt kol och klor, utspädd
med kväve, sätts till och kolväteångor förs in.
Katalysatorn utgör 1,5—4,5 °/o av kolvätevikten. Efter
igångsättningen bibehålls reaktionstemperaturen av
det vid reaktionen frigjorda värmet. Temperaturer
upp till 230°C kan lätt regleras genom variation av
klortillsatsen och återföring av icke reagerad klor.
Processen tycks gå bäst vid atmosfärstryck. Utbytet
blir ca 90 °/o.
Katalysatorn lär ha större livslängd än de som nu
används vid katalytisk klorering, därför att inga
komplexföreningar bildas (Chemical Engineering
19 maj 1958 s. 66). SHl
Lysrör med hög ljusstyrka
Begränsningen av lysrörens effekt har varit en
betydande olägenhet vid deras användning när stark
belysning fordras, t.ex. i industrier och för
gatubelysning. Om lampans ljusstyrka är stor reder man
sig med färre lampor varigenom kostnaden för
armatur och anslutningsorgan (Tekn. T. 1951 s. 573)
blir lägre. Lysrörets ljusstyrka ökar med dess längd
varvid emellertid armaturen blir dyrare, och de
långa rören blir besvärliga att hantera; ett 125 W
lysrör får t.ex. 2,40 m längd.
I lysrören utsänds ultraviolett strålning,
huvudsakligen med 2 537 Å våglängd, av exciterade
kvicksilveratomer. Strålningen omvandlas till synligt ljus
av ett lysämne på rörets insida. Ju större antalet
kvicksilveratomer i röret är, desto flera blir
exciterade genom kollision med elektroner som
accelererats i det elektriska fältet. Samtidigt absorberar
kvicksilveratomer allt flera UV-kvanta. Härvid
minskas ljusutbytet genom att en växande del av den
tillförda energin omvandlas till strålning som inte
exciterar lysämnet.
Särskilt ogynnsam är en ökning av kvicksilverång-
Fig. 1.
Tvärsnitt av den
amerikanska [-Power-Groove-lampan.-]
{+Power-
Groove-
lampan.+}
Fig. 2. Ben holländska Bhilips-lampan.
trycket över ca 6,5 X 10" inb, som är mättad ångas
tryck vid ca 40°C. Man gör därför alltid lysrören
så att glasväggen blir ca 40°C när de lyser under
normala förhållanden. Rörväggens temperatur, som
är lampans lägsta, bestämmer nämligen
kvicksilverångtrycket. När den är fastställd gäller en viss
relation mellan urladdningens effekt och lampans
dimensioner. Man kan emellertid tillåta en högre
genomsnittlig väggtemperatur, om röret konstrueras
så att någon punkt av rörväggen hålls vid ca 40°C.
Detta liar man nu uppnått på tre olika sätt. I USA
tillverkas sålunda lysrör med en rännformig
inbuktning (fig. 1). Då urladdningen är mer eller
mindre koncentrerad till rörets övre del, blir
väggtemperaturen lägre för de båda nedre säckarna. En
sådan lampa med 1,2 m längd kan belastas med
107 W (1,5 A, 84 V) och ger då 56 lm/W efter 100 h
brinntid.
Ett annat amerikanskt lysrör har ett vanligt
cylindriskt rör med 38 mm diameter och 1,20 m längd,
men avståndet mellan elektroderna är mindre än
normalt. Bakom varje elektrod finns därför ett ca
60 mm långt rum i vilket ingen urladdning sker. Då
det dessutom skyddas för strålning från elektroden
genom en metallplatta, kan dess temperatur hållas
vid ca 40°C när lampan belastas med 100 W (1,2 A,
99 V).
En holländsk lampa görs med ett vanligt 35 mm
cylindriskt rör som emellertid på mitten har en liten
utbuktning (fig. 2). Denna är ca 10 mm i diameter
och ca 10 mm djup och får då ca 40°C temperatur
vid 125 W belastning av ett 1,50 m långt rör, dvs.
lika långt som ett vanligt 65 W lysrör. Lampan
tar 1,5 A vid 97 V och ger 57 lm/W efter 100 h
brinntid mot 64 lm/W för ett vanligt 65 W lysrör
och 66 lm/W för ett 40 W rör. Vid 25°C
lufttemperatur blir rörväggen 57°C utoin vid elektroderna
och i utbuktningen (H J J Van Boort & D
Kolk-man i Philips Technical Review 1957/58 h. 12 s. 333
—3371. SHl
böcker
Dictionnalre technique des barrages, 2:a uppl.,
utgiven av Commission Internationale des Grands
Barrages, Paris 1958. I distribution: Svenska
Kommittén för Internationella
Dammkommis-sionen, Vattenfallsstyrelsen, Stockholm. 380 s.,
40 kr.
Dammlexikonet har nu utkommit i sin andra
upplaga. väsentligt utökad i såväl omfång som antal
språk. Det innehåller sålunda nära 2 000
uppslagsord, vart och ett angivet på sex språk, franska,
engelska, tyska, spanska, italienska och portugisiska. I
de fall då engelskt och amerikanskt språkbruk
skiljer sig, har båda versionerna angivits. Genom ett
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
