Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Sinterkorund som skärmaterial, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande materialets hållfasthet, blir vid en
ändamålsenlig skärgeometri jämte ett effektivt
spån-skydd slitningen ganska jämn och mindre än
för hårdmetall3. Förutom ökad livslängd hos
korundskär kan sålunda också en större
måttnoggrannhet hos arbetsstycken påräknas.
Vidare förekommer icke någon hopsvetsning av
eggen med spånet (lösegg).
De största nackdelarna hos sinterkorund, om
man jämför med hårdmetall, är dess
påtagligt lägre hållfasthet och framför allt större
sprödhet ända till omkring 1 400°C; först
däromkring uppträder en begynnande plastisk
flytning. Hållfasthetsvärdena är dock mindre
temperaturberoende (fig. 3) och
mjuknings-punkten (ca 1 800°C) påtagligt högre hos
sinterkorund än hos hårdmetall. Genom
avslip-ning av brännhuden på sinterkorund kan en
stundom icke obetydlig förbättring av
hållfastheten erhållas5,7.
Korundskär är dock känsliga för
brottanvisningar jämte slagartade mekaniska och
termiska påkänningar såväl vid skärning som vid
slipning av skär. Därför är friheten vid val av
bearbetningsdata och bearbetbara material, i
synnerhet järn- och stålsorter, mindre för
sinterkorund än för det sammanlagda sortimentet
av kommersiellt tillgängliga hårdmetallskär.
Sammansättning
Korundskär brukar innehålla 90—99,5 %
oc-A1,03; resten utgöres i huvudsak av diverse
avsiktliga tillsatser, såsom MgO, CaO, Cr203, Si02.
Dessa tycks emellertid endast vara berättigade
såsom i vissa fall oumbärliga medel för
styrning av rekristallisationsprocessen så att en
sinterprodukt med homogen, finkornig
struktur erhålles1. Som lämpliga tillsatser kommer
därför främst sådana material i fråga, som
sänker ytspänningen och bromsar korntillväxten
hos oc-ALOa (korntillväxtinhibitorer)8.
Litteraturuppgifterna om olika tillsatsämnens
inverkan på rekristallisationsförloppet hos
AL03 strider stundom mot varandra9"11, troligen
beroende på olikheterna i utgångsmaterialens
egenskaper samt på olika sintringsbetingelser.
Av de vanligaste tillsatsämnena,
förekommande som spårämnen i kommersiell A1203, är MgO,
Cr203, SiO,, jordalkalimetall- samt
alkalimetall-oxider (de bägge sista i mycket små mängder)
korntillväxtinhibitorer, medan Ti02,
manganoxider och Fe„03 befrämjar korntillväxten.
En mycket omtyckt inhibitor är MgO, som
enligt en arbetshypotes11 företrädesvis
adsorbe-ras på AL03-kristallpartier med stor växtenergi.
Under sintringen bildas då på Al203-kornen en
spinellfilm — alltså en annan fas — som är
tjockare på mera ytaktiva kornpartier och som
utgör ett spärrskikt mot forcerad korntillväxt
så att de rekristalliserade Al203-kornen blir
små och isometriska.
Det bör emellertid poängteras, att en annan
spröd kristallin fas i och för sig något
försämrar sinterkorunds mekaniska egenskaper.
Denna olägenhet kan dock uppvägas av den genom
Fig. 2. Fasslitningsförlopp vid olika skärhastigheter
för korundskär vid bearbetning av stål5; matning
0,4 mmlr, skärdjup 4 mm.
förbättring av kornstrukturen uppnådda
hållfasthetsökningen när den andra fasen, som för
övrigt bör förekomma i liten mängd och i
homogen dispersion, kan bromsa
korntillväxten. Ett sådant tvåfasmaterial kan emellertid
aldrig nå så stor hållfasthet, som ren a>AL03
med samma struktur skulle ha.
Tillsatser, som bildar fast lösning med A1203,
kan också inverka på sinterkorunds mekaniska
egenskaper genom att ändra gitterdimensioner
och spänningsförhållanden i gittret12.
Tillsatsämnen av sådan art eller i sådana mängder att
glas bildas i skärmaterialet, måste undvikas, ty
eljest inträder en drastisk försämring av dess
mekaniska egenskaper.
Struktur och egenskaper
De höga hållfasthetsvärdena hos korundskär
av bästa kvalitet beror i hög grad av
materialets kornstruktur och gitterfel. Varierande och
stundom motsägande bearbetningsresultat med
korundskär från olika tillverkare jämte
svårigheterna med att reproducera ett gott
skärmaterial kan troligen åtminstone delvis bero på
Tabell 1. Fysikaliska egenskaper hos sinterkorund och
hårdmetall
Sinterkorund Hårdmetall
med minst 95 °/o (ungefärliga
A1203 gränsvärden)
Volymvikt ....................................................3,7—3,95 11,3—14,7
Vickershårdhet ............. kp/mm2 1 500—2 300 1 300—1 600
Böjhållfasthet .............. kp/mm2 30—60 125—185
Tryckhållfasthet ............ kp/mm2 300 400—600
Elasticitetsmodul............ kp/mm2 36 000—38 000 53 000—62 000
Längdutvidgningskoefficient
0—100°C .................. ji/m °G 6,7 5—6
Värmeledningsförmåga
vid 400°C..............kcal/m h °C 7 25—68
1182 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
